Theodor Ludvig Bohnstedt

svensk brukspatron

Theodor Ludvig Bohnstedt, född 30 januari 1809 i Stockholm, död 9 februari 1888 i Ärla församling, Södermanlands län,[5] var en svensk riksdagsledamot och brukspatron av släkten Bohnstedt.

Theodor Ludvig Bohnstedt
Bohnstedt, Teodor Ludvig-1834.jpg
Teckning av Maria Röhl (1834)
Född30 januari 1809[1]
Stockholms stad[1], Sverige
Död9 februari 1888[1] (79 år)
Ärla församling[1], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2]
kartor
MedborgarskapSverige
SysselsättningPolitiker
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
BarnEdvard Bohnstedt (f. 1840)[3]
Knut Bohnstedt (f. 1841)[4][3]
FöräldrarCarl Fredrik Bohnstedt[1][3]
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Han var son till Carl Fredrik Bohnstedt och Lovisa Moll. Bohnstedt tog en bergsexamen 1832 och var därefter delägare i och förvaltare av Riddarhyttans kopparverk 1838–1846. Han var ledamot av borgarståndet vid 1846/48 års riksdag och efter att ha adlats 1860, deltog han som riksdagsman för adeln vid riksdagarna 1862/63 och 1865/66.

Från år 1846 var Bohnstedt bosatt på sitt gods Rinkesta i Södermanland, som han på ett mönstergillt sätt brukade.

Han var gift med en dotter till en dispaschör i Stockholm, Hilda Cassel, och far till Knut och Edvard Bohnstedt.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e] Theodor Ludvig Bohnstedt, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17873, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenskagravar.se, omnämnd som: Bohnstedt, Theodor Ludvig, läs online, läst: 5 maj 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Gabriel Anrep & Adam Lewenhaupt, THEODOR LUDVIG (son af Grosshandlaren CarlFredrik Bohnstedt o. Lovisa Albertina Moll), Sveriges Ridderskaps och Adels Kalender, 1882, s. 81, läs online, läst: 16 februari 2021.[källa från Wikidata]
  4. ^ Skinnskattebergs kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11336/C/8 (1813-1847), bildid: A0004683_00205, sida 201, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 16 februari 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ärla församlings husförhörslängd 1886–1890, s. 204