The Who Tour 1968 var en konsertturné av The Who, då de framförde studioalbumet The Who Sell Out, samt singeln "Magic Bus".

The Who Tour 1968
Världsturné av The Who
Plats Storbritannien, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland
Anslutet album The Who Sell Out
Startdatum 1 januari 1968
Slutdatum 21 december 1968
Omgångar 7
Föreställningar 157 (uppskattningsvis)
The Who-kronologi
The Who Tour 1967
(1967)
The Who Tour 1968
(1968)
The Who Tour 1969
(1969)

Historia

redigera

Gruppen började året med att fortsätta marknadsföra sitt album The Who Sell Out, som hade släppts i slutet av 1967. Efter en kort vända till Australien och Nya Zeeland tillsammans med Small Faces och Paul Jones (som tidigare varit sångare i Manfred Mann), där gruppen blev avskräckta av dåliga recensioner och dåligt ljud, fick Pete Townshend lova att gruppen aldrig skulle komma tillbaka (de återvände inte förrän 2004).

Under året hann de även med två längre sejourer i Nordamerika. Den första innehöll två kvällar på Fillmore East i New York, som bandet spelade in i hopp om att släppa ett livealbum. Planen skrotades så småningom eftersom de inte var nöjda med kvaliteten på konserterna, men ett bootlegalbum som heter Live at Fillmore East gjordes av inspelningarna. En officiell utgåva av konserterna släpptes den 20 april 2018.

Under den andra vändan till Nordamerika presenterade gruppen sin nyinspelade singel "Magic Bus", som släpptes i juli samma år. Låten blev snabbt en favorit bland fansen. Det var också under denna tid som Townshend i intervjuer började relatera till sina visioner om det konceptalbum som skulle bli Tommy, som bandet skulle börja spela in i september och slutföra i mars 1969.

Eftersom bandet parallellt med turnerande hade börjat spela in Tommy, så tillbringades de sista tre månaderna av året i England, där de i november gjorde en kort turné tillsammans med bland annat Small Faces, The Crazy World of Arthur Brown och Yes. Gruppens sista konsert på Empire Theatre i Liverpool inkluderade bland annat en lång version av Magic Bus, där musiker som medverkat på turnén anslöt till bandet på scenen. Ironiskt nog delade Keith Moon sitt trumset med Small Faces trummis Kenney Jones, som senare skulle ersätta Moon i bandet efter dennes död 1978.

En av gruppens sista framträdanden för året var en konsert med cirkustema på The Rolling Stones Rock and Roll Circus, avsedd att sändas på BBC. Då The Rolling Stones var missnöjda med sitt framförande, släpptes inte konserten officiellt förrän 1996. The Whos framförande av låten "A Quick One, While He's Away" sågs som en höjdpunkt, vilket resulterade att The Who använde den i dokumentären The Kids Are Alright och dess soundtrack 1979.

Officiella utgåvor

redigera

Följande inspelningar från turnén 1968 (bortsett från TV-framträdanden där bandet uppträdde till förinspelat material) är till 2018 officiellt släppta:

Från The Rolling Stones Rock and Roll Circus
  • Den slutgiltiga versionen av "A Quick One, While He's Away" (den spelades minst två gånger till som reptitioner) visas i dokumentären The Kids Are Alright och finns med på dess soundtrack 1979.
  • Samma version visas i filmen (och finns på soundtracket till) The Rolling Stones Rock and Roll Circus.
  • Versionen av "A Quick One, While He's Away" på samlingsboxen 30 Years of Maximum R&B är en sammanslagning av den ursprungliga studioversionen från albumet A Quick One och den första av de två repetitionsinspelningarna från The Rolling Stones Rock och Roll Circus. Redigeringen gjordes ganska slarvigt, eftersom tonhöjden på de två inspelningarna inte matchar.

I februari 2018 meddelade The Who att de skulle släppa ett officiellt livealbum av deras konserter på Fillmore East den 5 och 6 april 1968 för att fira 50-årsdagen av konserthallens öppning. Konserten från den 6 april hade dessförinnan endast varit tillgänglig som bootleg.[1][2]

Trots titeln innehåller albumet Magic Bus: The Who on Tour inga liveinspelningar.

Medlemmar

redigera

Generella setlists

redigera

Storbritannien, Australien och Nya Zeeland

redigera

Bandets konserter under januari/februari innehöll en blandning av tidiga hits, material från The Who Sell Out och covers som "Shakin' All Over" och "Summertime Blues", som varit en del av gruppens repertoar sedan 1967. Konserterna avslutades med "My Generation", som vanligtvis kulminerade i gruppens nödvändiga förstörelse av instrument. Följande låtar spelades vanligtvis live under denna tid (alla låtar skrivna av Pete Townshend om inget annat anges):

  1. "Substitute"
  2. "Pictures of Lily"
  3. "Summertime Blues" (Eddie Cochran, Jerry Capehart)
  4. "Tattoo"
  5. "Relax"
  6. "My Way" (Eddie Cochran)
  7. "Happy Jack"
  8. "I'm a Boy"
  9. "A Quick One, While He's Away"
  10. "Boris the Spider" (John Entwistle)
  11. "Shakin' All Over" (Johnny Kidd)
  12. "My Generation"

Första turnén i Nordamerika

redigera

En sex veckors nordamerikansk turné började den 21 februari i San Jose Civic Auditorium. En inspelning från publikplats från detta datum existerar med små variationer från spellistan nedan. Setlisten var ungefär densamma som tidigare på året, men bandet lade också till covern "Fortune Teller" som sedan övergick till "Tattoo". Dessutom spelades ibland låten "Little Billy", en sång om anti-rökning som Townshend hade skrivit för American Cancer Society. Låten dök senare upp på albumet Odds & Sods. Gruppens första singel under namnet The Who, "I Can't Explain", började spelas på nästan varje konsert runt den här tiden, medan den tidigare hade spelats mer sporadiskt. Det var också på denna turné som gruppen började expandera "My Generation" med långa jam mot slutet, även om det inte hände vid varje show.

Följande låtar spelades vanligtvis live under denna tid (alla låtar skrivna av Pete Townshend om inget annat anges):

  1. "Substitute"
  2. "Pictures of Lily"
  3. "Summertime Blues" (Eddie Cochran, Jerry Capehart)
  4. "Fortune Teller" (Allen Toussaint)
  5. "Tattoo"
  6. "I Can't Explain"
  7. "Happy Jack"
  8. "Relax"
  9. "I'm a Boy"
  10. "A Quick One, While He's Away"
  11. "My Way" (Eddie Cochran)
  12. "Shakin' All Over" (Johnny Kidd)
  13. "Boris the Spider" (John Entwistle)
  14. "My Generation"

Ibland spelades även:

Gruppens management försökte fånga bandets liveuppträdanden för ett planerat livealbum. Två kvällar på Fillmore East i New York den 5 och 6 april spelades in, men resultatet blev aldrig officiellt släppt. En bootleginspelning från dessa kvällar är en av de mest cirkulerade inofficiella liveinspelningarna av bandet någonsin, med "Summertime Blues", "Fortune Teller", "Tattoo", "Little Billy", "I Can't Explain", "Happy Jack", "Relax" (fade out) – allt från andra kvällen (6 april) – och "A Quick One, While He's Away", "My Way", "Shakin' All Over", "Boris the Spider", "My Generation" (fade out) från första kvällen (5 april).

En publikinspelning från andra kvällen (6 april) finns också (utelämnar de flesta låtarna som finns på mixerbordsinspelningen, förutom "Relax"), som innehåller "Substitute", "Pictures of Lily", "Relax" (identisk med mixerbordsinspelningen, men är tre minuter längre från det att mixerbordsinspelningen fadear ut), "I'm a Boy", "C'mon Everybody", "A Quick One" (skiljer sig från mixerbordsinspelningen), "My Way" (skiljer sig från mixerbordsinspelningen).

"Shakin' All Over", "Boris the Spider" och "My Generation" från andra kvällen fångades inte på någon inspelning.

Storbritannien under våren och andra turnén i Nordamerika

redigera

Gruppen spelade ett antal konserter i Storbritannien under våren, följt av en andra turné i Nordamerika som varade från slutet av juni till slutet av augusti. Under denna tidpunkt lade bandet till John Entwistles "Heaven and Hell" till spellistan, och den kom att bli gruppens öppningslåt under hela perioden 1969–1970. De återinförde också Mose Allisons "Young Man Blues", nu i en tyngre version än när låten spelades 1964 och nu ofta innehållande långa jam. Från och med tiden för den nordamerikanska turnén började den nya singeln "Magic Bus" att spelas under konserter, vanligtvis med ljudteknikern Bob Pridden som spelade claves, men Keith Moon skulle så småningom börja spela dessa själv. Förstörelse av instrument förekom fortfarande i slutet av konserterna, men nu mindre frekvent.

Följande låtar spelades vanligtvis live under denna tid (alla låtar skrivna av Pete Townshend om inget annat anges):

  1. "Substitute"
  2. "I Can't Explain"
  3. "Heaven and Hell" (John Entwistle) (även öppningslåt på flertalet konserter)
  4. "Fortune Teller" (Allen Toussaint)
  5. "Tattoo"
  6. "Pictures of Lily"
  7. "Summertime Blues" (Eddie Cochran, Jerry Capehart)
  8. "Young Man Blues" (Mose Allison)
  9. "Boris the Spider" (John Entwistle)
  10. "Relax"
  11. "A Quick One, While He's Away"
  12. "Happy Jack"
  13. "I'm a Boy"
  14. "Magic Bus"
  15. "Shakin' All Over" (Johnny Kidd)
  16. "My Generation"

Ibland spelades även:

  • "Daddy Rolling Stone" (Otis Blackwell) (spelades den 10 augusti)
  • "Silas Stingy" (John Entwistle) (spelades den 28 och 29 augusti)
  • "Mary Ann With The Shaky Hands" (spelades den 28 och 29 augusti)
  • "I Can See for Miles" (spelades den 28 augusti)

Oktober - December

redigera

Gruppen spelade uteslutande i Storbritannien för resten av året mellan inspelningsdatum för Tommy. De medverkade också på The Rolling Stones Rock and Roll Circus, som spelades in den 11 december. Inga andra konserter från denna period har spelats in, men deras setlist var troligen densamma som på den andra nordamerikanska turnén.

Turnédatum

redigera
Datum Stad Land Arena
Europa
1 januari 1968 Bromley England Bal Tabarin Club
6 januari 1968 Nantwich Civic Hall
8 januari 1968 Bristol Silver Blades Ice Rink
9 januari 1968 Portsmouth Brave New World Club
11 januari 1968 Worthing Assembly Hall
12 januari 1968 Tottenham Royal Ballroom
13 januari 1968 Margate Dreamland Ballroom
Oceanien
20 januari 1968 Brisbane Australien Brisbane Festival Hall (2 konserter)
22 januari 1968 Sydney Sydney Stadium (2 konserter)
23 januari 1968 Sydney Stadium (2 konserter)
25 januari 1968 Melbourne Festival Hall (2 konserter)
26 januari 1968 Festival Hall (2 konserter)
27 januari 1968 Adelaide Centennial Hall (2 konserter)
29 januari 1968 Auckland Nya Zeeland Auckland Town Hall (2 konserter)
31 januari 1968 Wellington Wellington Town Hall (2 konserter)
Europa
10 februari 1968 Colchester England Essex University
11 februari 1968 Crawley Starlite Ballroom
16 februari 1968 Sheffield Sheffield University
17 februari 1968 Manchester Faculty of Technology Union
Nordamerika
21 februari 1968 San Jose USA San Jose Civic Auditorium
22 februari 1968 San Francisco The Fillmore
23 februari 1968 Winterland Ballroom
24 februari 1968
1 mars 1968 Vancouver Kanada Agrodome
2 mars 1968 Edmonton Edmonton Gardens
8 mars 1968 Bloomington USA Metropolitan Sports Center
9 mars 1968 Detroit Grande Ballroom
10 mars 1968 Aurora, Illinois Opera House
10 mars 1968 Peoria Exposition Gardens
15 mars 1968 San Antonio Municipal Auditorium
16 mars 1968 Beaumont City Auditorium (2 konserter)
17 mars 1968 Houston Music Hall (2 konserter)
22 mars 1968 Tampa Curtis Hixon Hall
23 mars 1968 Fort Lauderdale Code 1
24 mars 1968 Orlando Orlando Coliseum
27 mars 1968 Montreal Kanada Montreal Forum
29 mars 1968 Madison USA Baldwin Gymnasium, Drew University
30 mars 1968 Westbury Westbury Music Fair
31 mars 1968 Washington, D.C. DAR Constitution Hall
4 april 1968 (ställdes in) New York Fillmore East
5 april 1968
6 april 1968
7 april 1968 Toronto Kanada CNE Coliseum
Storbritannien
15 april 1968 London England Marquee Club
23 april 1968
27 april 1968 Montreux Golden Rose Festival, Montreux Casino (obekräftad)
29 april 1968 Watford Top Rank Suite
3 maj 1968 Kingston upon Hull Hull University
4 maj 1968 Liverpool Liverpool University
11 maj 1968 Glasgow Skottland Strathclyde University
24 maj 1968 Islington England City University London
31 maj 1968 Manchester Manchester University
14 juni 1968 Leicester Leicester University
15 juni 1968 Elephant and Castle London College of Printing
21 juni 1968 Durham Durham University
Nordamerika
28 juni 1968 Los Angeles USA Shrine Auditorium
29 juni 1968
8 juli 1968 Sacramento Memorial Auditorium
9 juli 1968 Regina Kanada Exhibition Hall (obekräftad)
10 juli 1968 Calgary Stampede Corral (2 konserter)
11 juli 1968 Saskatoon Saskatoon Arena
12 juli 1968 Monticello USA Indiana Beach Ballroom (2 konserter)
13 juli 1968 Detroit Grande Ballroom (2 konserter)
14 juli 1968 Warrensville Heights Musicarnival
15 juli 1968 Kingston Kanada Memorial Centre
16 juli 1968 Ottawa Ottawa Civic Centre
17 juli 1968 Montreal Autostade
18 juli 1968 Providence USA Rhode Island Auditorium
20 juli 1968 Virginia Beach Civic Center (2 konserter)
21 juli 1968 Wallingford Oakdale Music Theater
23 juli 1968 Richmond The Mosque (2 konserter)
24 juli 1968 Philadelphia Philadelphia Music Festival, JFK Stadium (konserten kortades ner på grund av regn)
26 juli 1968 Chalmette St. Bernard Civic Auditorium
27 juli 1968 Orlando Orlando Sports Stadium
28 juli 1968 Miami Miami Marine Stadium
29 juli 1968 Ellenville Tamarack Lodge
31 juli 1968 Algonquin New Place
1 augusti 1968 Chicago Electric Theater
2 augusti 1968 New York Singer Bowl
3 augusti 1968 Lake Geneva Majestic Hills Theater
4 augusti 1968 North Tonawanda Melody Fair, Wurlitzer Park
5 augusti 1968 Chicago International Amphitheatre
6 augusti 1968 Boston Music Hall (2 konserter)
7 augusti 1968 New York Schaefer Music Festival, Wollman RinkCentral Park (2 konserter)
9 augusti 1968 Springfield Illinois State Fairgrounds
10 augusti 1968 St. Charles Jaguar Club
13 augusti 1968 San Francisco Fillmore West
14 augusti 1968
15 augusti 1968
16 augusti 1968 Fresno Selland Arena
17 augusti 1968 Tempe Tempe Diablo Stadium
18 augusti 1968 Colorado Springs Kelker Junction Concert Hall
20 augusti 1968 Albuquerque Albuquerque Civic Auditorium
22 augusti 1968 Kansas City Municipal Auditorium Music Hall
23 augusti 1968 Oklahoma City Wedgewood Village Amusement Park
24 augusti 1968 Wedgewood Village Amusement Park (2 konserter)
26 augusti 1968 San Jose San Jose Civic Auditorium
27 augusti 1968 San Diego Community Concourse
28 augusti 1968 Santa Monica Santa Monica Civic Auditorium
29 augusti 1968 Santa Barbara Earl Warren Showgrounds
30 augusti 1968 Tucson Hi-Corbett Field
Europa
5 oktober 1968 London England Roundhouse
11 oktober 1968 York York University
12 oktober 1968 Sheffield Sheffield University
18 oktober 1968 London Lyceum
19 oktober 1968 Dunstable California Ballroom
25 oktober 1968 Leicester Granby Halls
30 oktober 1968 Twickenham Eel Pie Island
8 november 1968 Walthamstow Granada Cinema (2 konserter)
9 november 1968 Slough Adelphi Cinema (2 konserter)
10 november 1968 Bristol Colston Hall (2 konserter)
12 november 1968 Nottingham Sherwood Rooms
15 november 1968 London The Roundhouse (2 konserter)
16 november 1968 The Roundhouse (2 konserter)
17 november 1968 Birmingham Birmingham Theatre (2 konserter)
18 november 1968 Newcastle upon Tyne Newcastle City Hall (2 konserter)
19 november 1968 Paisley Skottland Paisley Ice Rink
20 november 1968 Liverpool England Liverpool Empire Theatre (2 konserter)
22 november 1968 St Albans City Hall
23 november 1968 Devizes Corn Exchange
26 november 1968 Southampton Southampton University
30 november 1968 Manchester Manchester University
6 december 1968 Salford University
7 december 1968 Bristol Bristol University
9 december 1968 Bath Bath Pavilion
11 december 1968 London Stonebridge Home Studios
12 december 1968 Reading Reading University
14 december 1968 Brentwood Bubbles Club
17 december 1968 London Marquee Club
19 december 1968 Worthing Pavilion Ballroom
21 december 1968 Ramsey Gaiety Ballroom

Referenser

redigera

Tryckta källor

redigera

Externa länkar

redigera