Tetrahydrocannabinol eller THC (båda är förkortningar för delta-9-tetra-hydro-cannabinol) är en cannabinoid och är det huvudsakliga aktiva ämnet i cannabis.[1]

Tetrahydrocannabinol
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn(−)-(6aR,10aR)-6,6,9-trimetyl-
3-pentyl-6a,7,8,10a-tetrahydro-
6H-benso[c]kromen-1-ol
Kemisk formelC21H30O2
Molmassa314,45 g/mol
CAS-nummer1972-08-3
Egenskaper
Kokpunkt157 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

THC står för uppskattningsvis 70-100 % av rusets "uppåtkänsla", vid cannabiskonsumtion, beroende på variant och därmed THC-halt i förhållande till andra cannabinoider. Effekter är bland annat avslappning, eufori, förändrad rum-tidsperception, förstärkning av syn-, smak- och luktsinnen, desorientering och aptitstimulering. Stora doser kan dock vid hastig konsumtion leda till ångestkänslor och påverka inlärnings- och minnesförmåga negativt, speciellt hos tonåringar.[2][3]

THC är inte vattenlösligt, men lösligt i så gott som alla lösningsmedel och fett. I och med fettlösligheten kan därmed små mängder ämnet i enskilda fall stanna kvar i kroppens fetter en längre tid. När det löser upp sig följer det med i urin och avföring ut genom kroppen. THC stannar dock normalt endast i kroppen ett fåtal timmar längre än den tiden själva ruset varar. Tiden THC stannar i kroppen varierar också från individ till individ, beroende bland annat på hur mycket av ämnet man har i kroppen och hur hög ämnesomsättning man har. Några av de THC-metaboliter (restprodukter) som skapas vid nedbrytning av ämnet kan dock stanna i kroppen allt från några få dagar upp till en månad eller mer efter intag beroende på hur mycket och hur ofta THC konsumerats. Vid sporadiskt bruk av cannabis är det mycket ovanligt att THC-metaboliter stannar i kroppen mer än en månad. THC-metaboliterna är icke psykoaktiva och kan därför ej skapa någon form av rus då dessa löses upp och lämnar kroppen efter hand.

Ämnet verkar på kroppen genom att den binder till cannabinoidreceptorer.[4] Den första kroppsegna cannabinoiden (det ämne som normalt binder till receptorerna) som upptäcktes var anandamid.[1]

Tetrahydrocannabinol och närbesläktade föreningar är i Sverige narkotikaklassade, det vill säga olagliga för allmänheten att bruka och ingår i förteckning P I i 1971 års psykotropkonvention, samt i förteckning I, vilket innebär "narkotika som normalt inte har medicinsk användning". Trots detta ingår THC i det av Läkemedelsverket godkända läkemedlet Sativex. De närbesläktade föreningar som omfattas är de isomerer och stereokemiska varianter som finns listade av International Narcotics Control Board.[5]

Se ävenRedigera

KällorRedigera