Sverker den äldre, mördad 25 december 1156, var kung av Sverige. Enligt Västgötalagens kungalängd, sammanställd omkring 1240, hette hans far Cornube och var från Östergötland. Enligt isländska Langfeðgatal skall Sverkers far istället ha varit Erik Årsäll.

Sverker den äldre
Enligt traditionen föreställer denna väggrelief i Heda kyrka kung Sverker
Regeringstid 1130–25 december 1156
Företrädare Ragnvald Knaphövde
Efterträdare Erik den helige
Gemål Ulvhild Håkansdotter
Rikissa av Polen
Barn Johan
Karl
Sune

Möjligen fler

Ätt Sverkerska ätten
Religion Romersk-katolska kyrkan
Död 25 december 1156
Alebäcks bro nära Alvastra
Begravd Alvastra kloster
Minnessten i närheten av Alebäcks bro där Sverker sägs ha mördats år 1156.[1] Stenen står strax söder om Alvastra kloster.[2] Enligt en karta från 1600-talet fanns på platsen en äldre minnessten som togs bort på 1700-talet "för att icke vara Åkerman till hinder".[1]

Sverker den äldre är den svenske kung som har gett namn åt Sverkerska ätten. Han erkändes som svearnas kung i början av 1130-talet samt även som götarnas från cirka 1134 och regerade till sin död 1156.[3] Sverker var benägen att gifta sig med personer som gjorde hans bräckliga kungarike starkare och stabilare. Det ska till exempel ha funnits en tidigare hustru som enligt traditionen skall ha rymt från Sverker och kan ha varit mor till sonen Kol.

Första kända makan var Ulvhild Håkansdotter av en norsk stormannaätt, änka efter Inge den yngre. Giftermålet med Ulvhild skapade starka band mellan Sverker och Norge och dessutom knöt han till sig Inge den yngres släkt.

Senare var han gift med Rikissa av Polen. Giftermålet med Rikissa försäkrade honom om att bli accepterad som kung även i Västergötland.

Sverkers och Ulvhilds namn återfinns i anknytning till grundandet av Sveriges äldsta cistercienserkloster. Detta upprättades år 1143 i Alvastra vid Ombergs fot på ett område, som Ulvhild fått i morgongåva av sin man. Enligt en tradition nedtecknad på 1700-talet ska Sverker ha uppfört nya Kaga kyrka på den plats där en äldre gravkyrka hade byggts av hans farfar eller av fadern Cornube.[4]

På 1150-talet skall Sverker ha råkat i krig med Danmark. Till lycka för Sverker lyckades smålänningarna slå ner den danske kungen Svens angrepp, och därmed vända konflikten till sådana grader att han fick sin styvson, den danske tronpredenten Knut, erkänd som danskarnas kung år 1154.

Sverker den äldre skall ha blivit mördad av sina egna hirdmän (enligt ovannämnda kungalängd av sin hästesven) på väg till julottan i Västra Tollstads kyrka år 1156. Han begravdes därefter i Alvastra kloster. Anstiftare till mordet var möjligen den danske prinsen och tronpretendenten Magnus Henriksson.

Barn redigera

Olika moderna källor ger olika listor med barn till Sverker; de enda som tycks vara allmänt accepterade är Johan och Karl. Vem som skall ha varit moder till barnen varierar också. Följande barn anges dock i olika källor:

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ [a b] Östgötaleden
  2. ^ Södra Omberg med staden Hästholmen
  3. ^ Lars O: Lagerqvist: Sverige och dess regenter under 1000 år (Stockholm 1976), sidan 50.
  4. ^ Borænius, Magnus i Klostret i Vreta i Östergötland 1724 & 2003 s. 18
  5. ^ [a b c d] Isenburg, Wilhelm Karl von, & Loringhofen, Frank von: Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten (I II) 1965, Tafel 77
  6. ^ Sven Rosborn : När hände vad i Nordens historia (1997)
  7. ^ Natanael Beckman (1921). ”Kungagravar och medeltidshistoria” (PDF). Fornvännen: sid. 46. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1921_022. Läst 14 mars 2011. 
  8. ^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332–351
  9. ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80
  10. ^ Hans Gillingstam. ”Jon jarl”. Svenskt biografiskt lexikon. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131012034401/http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=12185. Läst 24 november 2012. 
  11. ^ Edekling, Magnus (2010). När blev Blekinge danskt?. Recito förlag. sid. 329–335. ISBN 978-91-86407-83-4 
  12. ^ Gillingstam, Hans: Kol i Svenskt biografiskt lexikon, band 21, 1977