Svart duvhök[2] (Accipiter melanoleucus) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3] Den förekommer i Afrika söder om Sahara. Arten minskar i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Svart duvhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtSvart duvhök
A. melanoleucus
Vetenskapligt namn
§ Accipiter melanoleucus
AuktorSmith, 1830
Utbredning
Synonymer
Större sparvhök

Utseende och läte redigera

Svart duvhök är en stor och kraftfull hök med svartvit fjäderdräkt. De flesta individer har vitt på bröstet, men vissa har nästan helsvart undersida. Mörkbröstade fåglar liknar mörk fas av gabarhök och ovambohök, men är större med gula ben och gul näbbrot. Den kan också likna afrikansk hökörn och skogsörn, men är snabbare i flykten och är mer långstjärtad. Ungfågeln har mörka streck undertill på en vit eller rostfärgad grund. Bland lätena hörs utdragna ylande och uppjagade grälande serier.[4]

Utbredning och systematik redigera

Arten lever i Afrika och delas upp i två underarter. A. m. temminckii förekommer från Senegal och Gambia till Gabon, Kongo-Kinshasa och Centralafrikanska republiken medan nominatformen förekommer från östra Sudan till nordvästra Etiopien, och från Kenya till Angola och Sydafrika.[3]

Släktestillhörighet redigera

 
Subadult hona som fångat en rödögd duva.

DNA-studier visar att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag.[5][6][7][8] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. Om det senare blir fallet kommer svart duvhök med största sannolikhet att flyttas till ett annat släkte, eftersom denna troligen står närmare kärrhökarna än typarten i Accipiter sparvhök (A. nisus).

 
Accipiter melanoleucus

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Accipiter melanoleucus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Kemp, A. C. and G. M. Kirwan (2020). Black Goshawk (Accipiter melanoleucus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.blagos1.01
  5. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  6. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  8. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar redigera