Öppna huvudmenyn
T-v. den äldre Äldre Stureätten med gumsehuvud och t.h. sjöbladsätten T-v. den äldre Äldre Stureätten med gumsehuvud och t.h. sjöbladsätten
T-v. den äldre Äldre Stureätten med gumsehuvud och t.h. sjöbladsätten
T.v. den yngre Stureätten med spets nedifrån och t.h. ätten Natt och Dag T.v. den yngre Stureätten med spets nedifrån och t.h. ätten Natt och Dag
T.v. den yngre Stureätten med spets nedifrån och t.h. ätten Natt och Dag
För förnamnet, se Sture (förnamn).

Sture är ett namn som bars och ärvdes inom flera danska och svenska släkter med olika vapen och sköldemärken. Tre av Stureätterna uppträder samtidigt under 1300-talets förra hälft. En av dem kallas äldre Stureätten eller sjöbladsätten och förde tre sjöblad i sitt vapen. Två grenar av ätten Natt och Dag använde Sturenamnet. Stureätterna har haft stort inflytande över svensk historia. Detta har gjort att namnet Sture använts flitigt i nyare sammanhang vid till exempel namngivningar av gator, för att anknyta till stadens eller bygdens betydelsefulla historia.

I Stockholm har namnet Sture fått ge namn åt gatan Sturegatan och torget Stureplan. Andra ställen där Sturenamnet gör sig påmind är trakterna kring ättens jaktslott, Ekesjö, strax utanför centrala Sävsjö i Småland. Den välkända Stureosten ystades ursprungligen på Sävsjö mejeri, därav namnet.

Innehåll

Sture I: (Gumsehuvud)Redigera

Äldre Stureätten (gumsehuvud)
 
I blå fält ett vädurshuvud av guld

Uradel från Ås härad, känd med Rörik Sture från år 1310, som då var en av hertig Eriks män. Rörik Sture tillhörde västgötafrälset, och var troligen släkt med den så kallade Sjöbladsätten

Rörik Sture den yngre förvärvade egendomar i Småland och ätten blev sedan en närmast småländsk släkt. Dess sista kända medlemmar är riddaren Magnus Sture (död 1419) samt dennes söner Karl Sture (död samma år) och Bengt Sture, som levde ännu 1429.

Ätten dog ut senast år 1454. De sista medlemmarna var då i huvudsak bosatta i Småland.

  • Sköld: I blå fält ett vädurshuvud av guld.
  • Hjälm: Två vädurshorn av guld besatta med fyra käppar, blå, vit, blå, vit, toppade av liljor av guld.

(En del uppgifter refererar också till ett tjurhufvud i skölden)

Sture II: Danska StureättenRedigera

Det fanns också en dansk släkt Sture, lågfrälse, känd från 1300-talet, utslocknad på svärdssidan 1563, boende på ön Als. Förde i vapnet en stör (fisk).

Sture III: Äldre Sture eller SjöbladsättenRedigera

Sture (Sjöbladsätten)
 
I fält av guld tre balkvis ställda svarta sjöblad
StamfarAnund Sture
SynonymSjöbladssläkten, Tre sjöblad
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1503
SvärdssidanSten Sture den äldre

Den äldre Stureätten var uradel från Södra Ving i Ås härad. Kallas även Sjöbladsätten efter vapenskölden med tre balkvis ställda sjöblad. Ibland uppges att Sturenamnet övertagits från den äldre ätten via en okänd syster till Tune Anundsson (Vingätten, tre sjöblad) vilken var gift med en medlem av den äldre Stureätten (gumsehuvud).

  • Sköld: I fält av guld tre balkvis ställda svarta sjöblad.
  • Hjälm: Två svarta buffelhorn vardera besatta med tre sjöblad av guld.

Ätten uppträder år 1310 genom riksrådet Anund Sture som då var en av kung Birgers betrodda män men snart gick över till hertig Erik.

Anund StureRedigera

Huvudartikel: Anund Sture

Riksrådet Anund Sture (död 1360 eller 1361), synes ha deltagit redan i det stora fredsmötet i Hälsingborg 1310, vid vilket en tillfällig försoning påbörjades mellan kung Birger och hertigarna. 1321 tillhörde han hertiginnan Ingeborgs råd och belönades av henne samma år för gjorda tjänster. 1327 blev han riddare. Under Magnus Eriksson var han en av riksrådets förnämsta och mest betrodda medlemmar. Han var sålunda kunglig ståthållare i Skåne 1333 och svenskt ombud vid avslutandet av ett stillestånd med Lübeck 1352. Anund Sture var gift med Katarina Näskonungsdotter (Natt och Dag).

Magnus Anundsson Sture den föregåendes son, riksråd, liksom fadern bofast i Västergötland, var 1356 riddare och synes redan 1358 ha haft plats i riksrådet. I striden mellan Magnus Eriksson och mecklenburgarna stod han troget på den förres sida ända till 1371 års förlikning Magnus Sture nämnes sista gången 1391. Han var gift med en dotter till Algot Magnusson (griphufvud), som säkerligen var en sonson till den från Magnus Ladulås historia bekante västgötalagmannen Algot Brynjolfsson.

Sten Sture den äldreRedigera

Huvudartikel: Sten Sture den äldre

Sten Gustafsson Sture, mer känd som Sten Sture den äldre, var den den föregåendes sonsons son, riksföreståndare, född omkring 1440, död 14 december 1503 i Jönköping, död 14 december 1503 i Jönköping, var son till riksrådet och hövitsmannen på Kalmar herr Gustaf Anundsson Sture och konung Karl Knutssons halvsyster Birgitta Stensdotter (Bielke) och blev redan 1444 faderlös. Modern gifte om sig med riksrådet Gustaf Karlsson (gumsehufvud), och Sten Sture torde ha uppfostrats i deras hem, dels på Kalmar, där styvfadern en tid var hövitsman, dels på Ekholmens gård i Uppland.

Sten Sture var riksföreståndare över Sverige mellan 1470 (antagligen kring midsommartiden) och 1497 och därefter från 1501 fram till sin död, samt riddare och hövitsman över Stockholm. Han var gift med Ingeborg Åkesdotter (Tott) och segrare i slaget vid Brunkeberg. Ätten utslocknade med honom år 1503.

Sture IV: Spets nedifrånRedigera

Yngre Stureätten
 
I rött en spets av guld.
Känd sedan1367
UrsprungDanmark
StamfarNils Sture
Utgrenad iStureätten
† Utslocknad i Sverige
Utslocknadefter 1416
SpinnsidanSven Stures dotter Katarina

En tredje Sturesläkt vars medlemmar förde en spets nedifrån i sitt vapen, var säkerligen av dansk börd, och framträder i Vartofta år 1367. I övrigt är de bundna till Kinds och Redvägs härader.

  • Sköld: I rött en spets av guld.
  • Hjälm: Ett framåtböjt horn på utsidan besatt med tre påfågelsfjädrar.

Väpnaren, sedermera riddaren, Nils Sture (död tidigast 1393) förde i sitt vapen en spets nedifrån. Han har tidigast kunnat beläggas 1364, då han i Halmstad tillsammans med Erik Kettilsson (Puke) den svenske kungen Magnus Erikssons trognaste anhängare, beseglade ett brev, som utfärdats av den danska ätten Brahes äldste säkert kände halländske stamfar.

Något av åren 1364–66 dubbades han till riddare, sannolikt samtidigt med Erik Kettilsson och i så fall av kung Magnus. Sture var en av de 44 riddare som 1377 i Nyborg på Fyn tillsammans med drottning Margareta, hennes son Olof, de danska biskoparna och 88 väpnare utfärdade ett förpliktelsebrev att upprätthålla det bestående rättstillståndet. Hans gods låg i Halland och Skåne, och han har endast kunnat beläggas i sju eller åtta brev, av vilka ett för drottningen men intet från kung Albrekts territorium.

Hans son, riddaren Sven Nilsson Sture till Ekesjö i Småland (död 1424), tillhörde Sveriges frälse, och har tidigast kunnat beläggas 1386 och nämns två år senare som en av Algot Magnusson (Sture)s sju medsigillanter i dennes brev för Margareta om Öresten, Opensten, Mark och Kind.

Av brev från 1396 och 1397 framgår, att Sven Sture som drottningens hövitsman på Gotland skadade hansestädernas och Tyska ordens köpmän genom sjöröveri. Sven Sture var, tillsammans med Arend Styke, en tid inblandad i sjöröveri som syftade att hindra Vitaliebrödernas stöjande frakter till de Stockholmare som var trogna Albrekt av Mecklenburg. Sedan kung Albrekts son Erik kommit till Gotland, blev han besegrad av denne och gick i dennes tjänst.

Sommaren 1397 var Sven Sture den ene av befälhavarna för dennes misslyckade flottexpedition mot det av hanseaterna besatta Stockholm. Sedan Tyska orden våren 1398 besatt Gotland, måste han lämna ön, och på hösten samma år var han den främste av de femton personer som till kung Erik och drottning Margareta överlämnade Faxeholm med Hälsingland och halva Medelpad, Styresholm med Ångermanland och den andra hälften av Medelpad samt Korsholm med Norrbotten.

Sven Sture dubbades till riddare något av åren 1405–07, sannolikt vid drottning Filippas kröning 1406. Enligt kung Eriks förbundsfördrag med Polen-Litauen 1419 och med hansestäderna 1423 var Sture bosatt på fästet Sundholm[ifrågasatt uppgift], Ramkvilla socken, där han daterat två brev 1416.

Sven Sture efterlämnade inga söner, men hans dotter Katarina Svensdotter (död något av åren 1464–69) gifte sig med Bo Stensson (Natt och Dag), och dottersonen Nils Bosson antog hans namn, dock med bibehållande av fädernevapnet: en delad sköld (vapnet för ätten Natt och Dag), och dessa båda blev anfäder för den så kallade yngre Stureätten (här nedanför).

Ätten utslocknade efter år 1416.

Sture V: Yngre StureRedigera

Stureätten (Natt och Dag)
 
Förgrenad urSture (spets nedifrån)
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1616
SvärdssidanSvante Mauritzson

Namnet Sture användes först av Nils Bosson Natt och Dag, vars mor Karin Svensdotter Sture var av ätten Sture IV. Hans son, riksföreståndaren Svante Nilsson som oväntat avled 1512, använde sig inte av Sturenamnet. Släktnamnet Sture återupptogs av sonsonen Sten Svantesson Sture född ca 1492, död 1520, riksföreståndare 1512–1520. Han är mer känd som Sten Sture den yngre, och dog 1520 på en släde på sjön Mälaren efter det att han blivit sårad i slaget på Åsundens is, i ett försök att stoppa de framträngande danska trupperna ledda av Kristian II.

Ättlingarna till Sten Sture den yngre är de yngre Sturarna, innefattade alla som bar Natt och Dag-vapnet:

  • Sköld: Delad i guld och blå.
  • Hjälm: Tre påfågelsfjädrar mellan två fanor.

Grevar StureRedigera

Huvudartikel: Svante Stensson Sture

Svante Stensson Sture, son till Sten Sture den yngre; upphöjdes till greve med utökat vapen. Han var gift med en syster till drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) nämligen Märta Leijonhufvud. Svante Sture och två söner dödades av Erik XIV vid de så kallade Sturemorden. Svante Stures sonson Svante Mauritzson, greve till Stegeholm och Västervik, friherre till Hörningsholm, död 1616, var den siste av den grevliga ätten.

Släktträd över ättens mest kända medlemmarRedigera

                    Nils Bosson(Natt och Dag) (1426–1494) (besläktad med Sture(IV)-ätten på mödernet)
                               |
                    Svante Nilsson  (1460–1512) (använde själv aldrig namnet Sture)
                               |
                    Sten Sture den yngre (Sten Svantesson)  (1493–1520) (återupptog namnet Sture)
                               |
                    Svante Stensson Sture (1517–1567)
                           /          \
Nils Svantesson Sture (1543–1567)   Erik Svantesson Sture (1546–1567) 

De tre sista mördades av kung Erik XIV i de så kallade Sturemorden.

Flera medlemmar av en parallell gren av Natt och Dag blev friherrar till Ijo 1652, dog ut med Carl Axelsson Natt och Dag 1664. Denna släktgren bar ej namnen Sture eller Natt och Dag i hjärtskölden.

Sture VI: Friherrar Sture nr 187 (Natt och Dag)Redigera

  • Natt och Dag i hjärtskölden.

Generalmajoren Sten Arvidsson Natt och Dag upphöjdes 1720 till friherre och fick av ridderskapet och adeln tillstånd att föra namnet Sture eftersom han tillhörde samma ätt som de så kallade Yngre Sturarna (se ovan). Med hans sonsons son häradshövdingen Sten Miles Sture (1806-1875) slöts ätten på svärdssidan.


ReferenserRedigera