Stina Nilsson
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Täpp[1] Karin Stina Nilsson, född 24 juni 1993 i Malung, är en svensk längdskidåkare och skidskytt som tävlar för IFK Mora SK i längdåkning.[2] Hennes främsta meriter är guldet i sprint vid vinter-OS i Pyeongchang 2018 och gulden i stafett och sprintstafett vid VM i Seefeld 2019. Säsongen 2018/2019 vann hon sprintcupen och blev därmed den första svenska kvinnliga längdskidåkaren att vinna en titel i världscupen.[3] I mars 2020 meddelande Nilsson att hon kommer att satsa mot skidskytte inför säsongen 2020/2021.[4]
BiografiRedigera
Bakgrund och tidig karriärRedigera
Stina Nilsson växte upp i Malung. Hon vann sin första skidtävling när hon var fyra år. Nilsson har fyra junior-vm-guld från juniorkarriären, varav två i sprint och två i stafett. Hon har vunnit U-23-cupen två gånger, som ingår i världscupen. Nilsson deltog i VM i Val di Fiemme 2013, vid denna tid var hon fortfarande junior. Hennes bästa resultat därifrån är en femteplats från sprinten.[5] I finalen var hon den klart minst meriterade åkaren.
Stina Nilsson slutade på 23:e plats i sin världscupdebut vid en deltävling i Drammen den 7 mars 2012.[6]
2014–2015Redigera
Hon vann ett OS-brons i sprintstafetten i Sotji 2014 tillsammans med Ida Ingemarsdotter efter att ha spurtat ner tyska Denise Herrmann på upploppet. Vid sprinten åkte Nilsson ut i semifinalen, efter fjärde bästa tid i sitt heat. Hennes första världscuppallplats kom i Drammen den 5 mars 2014 när hon kom trea i den klassiska sprinten över 1,3 kilometer [7].
Hon tog silver på VM-sprinten i klassisk stil i Falun 2015, efter Marit Bjørgen.[8] Tillsammans med Ida Ingemarsdotter tog Stina Nilsson silver, efter Norge, i sprintstafetten i fri stil i VM 2015. Dessutom tog hon silver i stafetten, 4x5 km, i VM i Falun 2015. Detta tillsammans med Sofia Bleckur, Maria Rydqvist och Charlotte Kalla. Efter VM i Falun fick hon i media smeknamnet "silver-Stina". 2015 tog hon också hem mest poäng för åkare under 23 år, och vann U-23 cupen. Den 13 december 2015 tog Nilsson sin första individuella världscupseger när hon vann sprinten i Davos.[9]
Stina Nilssons första vinst i världscupen tog hon i fristilssprinten i schweiziska Davos den 13 december 2015, före Maiken Caspersen Falla & Ingvild Flugstad Östberg. [10] Hennes första seger i sprintstafett tog hon tillsammans med Ida Ingemarsdotter i Otepää den 18 januari 2015.[11]
2016–2017Redigera
Stina Nilsson slutade trea i sprintcupen säsongen 2015/2016. Hon tog tre individuella segrar i världscupen.
Säsongen 2016/2017 slutade hon sammanlagt på tredje plats i Tour de Ski efter Heidi Weng och Krista Pärmäkoski.[12] Av de totalt sju etapperna under touren vann hon fyra, varav tre i distans och en i sprint.[13] Hon deltog vid världsmästerskapen i Lahtis 2017. Hon började med att som favorit komma nia på den inledande sprinten efter ett fall i semifinalen. Hon följde upp det med en 26:e plats på skiathlon över 15 km. På sprintstafetten slutade hon fyra efter Norge, Ryssland och USA. På stafetten över 4x5 km tog hon silver tillsammans med Anna Haag, Charlotte Kalla och Ebba Andersson. Hon gick ut som andra lag men kunde inte närma sig ledande Norge och kampen om andraplatsen stod mot finska Pärmäkoski. Den spurtduellen vann Nilsson och inkasserade ett VM-silver.
Senare på säsongen blev hon tvåa i sprintcupen 2016/2017.
2017–2018Redigera
OS i Pyeongchang blev en stor succé för Nilsson, hon tog sitt första mästerskapsguld när hon vann sprinten,[14] var med och bidrog till att Sverige tog silver i både damernas stafett[15] och sprintstafett[16] och avslutade spelen med att ta brons på tremilen.[17]
2018–2019Redigera
I säsongens första sprinttävling i klassisk stil i finska Ruka slutade Nilsson sexa i finalen. På fristilssprinten under Nordiska öppningen i norska Lillehammer tog hon säsongens första pallplats när hon slutade tvåa bakom Jonna Sundling. Därefter vann hon fyra raka världscuptävlingar i sprint. Dessutom vann hon lagsprinten i Dresden tillsammans med Maja Dahlqvist.
På den klassiska sprinten i Otepää den 19 januari ådrog hon sig en sträckning i lårets baksida i samband med målgången i semifinalen, vilket gjorde att hon tvingades avstå finalen.
I och med skadan var det länge osäkert om hon skulle kunna delta på VM,[18] men på VM-sprinten i Seefeld den 21 februari kom hon till start och vann dessutom silver bakom Norges Maiken Caspersen Falla. Tre dagar senare körde hon första, tredje respektive femte sträckan av sprintstafetten där hon tillsammans med Maja Dahlqvist vann VM-guld. Den tredje och sista tävlingen Nilsson ställde upp i under världsmästerskapet var 4 x 5 km stafett där hon tillsammans med Ebba Andersson, Frida Karlsson och Charlotte Kalla vann Sveriges första VM-guld någonsin i stafett på damsidan efter att ha spurtat ner Norges Therese Johaug på upploppet av den fjärde och sista sträckan.
Efter VM-tävlingarna ställde hon upp i stadssprinten i klassisk stil i norska Drammen men hamnade strax utanför pallen på en fjärdeplats. I fristilssprinten i Falun vann hon sin femte världscupseger för säsongen och under världscupavslutningen i Québec tog hon i säsongens sista sprint i fri stil sin sjätte världscupseger för säsongen. Hon säkrade därmed även totalsegern i sprintcupen och blev därmed den första svenska kvinnan någonsin att vinna någon av världscupens delcuper.[19] På masstarten 10 km klassiskt dagen efter vann hon något överraskande tävlingen, före Therese Johaug som slutade tvåa och som dittills hade varit obesegrad i samtliga distanslopp hon ställt upp i under säsongen.[20]
2019–2020Redigera
Nilsson inledde säsongen stabilt men drog på sig en skada i revbenet som förstörde hela säsongen. Det var under Tour de Ski första etapp som hon kände av skadan och var tvungen att avbryta touren. Hon hade förhoppningar att komma tillbaka senare under säsongen men skadan hindrade detta.[21]
Den 22 mars 2020 meddelade Nilsson att hon inför nästa säsong skulle byta sport, från längdskidor till skidskytte.[22]
PallplatserRedigera
IndividuelltRedigera
Nilsson har 41 pallplatser i världscupen: 23 segrar, 10 andraplatser och 8 tredjeplatser.
| Säsong | Datum | Plats | Disciplin | Placering |
|---|---|---|---|---|
| 2013/14 | 5 mars 2014 |  Drammen, Norge
|
Sprint (K) | 3:a |
| 14 mars 2014 |  Falun, Sverige
|
Sprint (K) | 3:a | |
| 2014/15 | 21 december 2014 |  Davos, Schweiz
|
Sprint (F) | 2:a |
| 17 januari 2015 |  Otepää, Estland
|
Sprint (K) | 2:a | |
| 14 februari 2015 | Östersund, Sverige
|
Sprint (K) | 3:a | |
| 2015/16 | 27 november 2015 |  Ruka, Finland
|
Sprint (K) | 2:a |
| 29 november 2015 | 10 km jaktstart (K) | 2:a | ||
| 27–29 november 2015 | Nordiska öppningen
|
Slutresultat | 2:a | |
| 13 december 2015 | Davos, Schweiz
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 19 december 2015 |  Toblach, Italien
|
Sprint (F) | 3:a | |
| 16 januari 2016 |  Planica, Slovenien
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 11 februari 2016 | Stockholm, Sverige
|
Sprint (K) | 3:a | |
| 1 mars 2016 |  Gatineau, Kanada
|
Sprint (F) | 2:a | |
| 4 mars 2016 | Québec, Kanada
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 2016/17 | 26 november 2016 | Ruka, Finland
|
Sprint (K) | 1:a |
| 31 december 2016 | Val Müstair, Schweiz
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 3 januari 2017 |  Oberstdorf, Tyskland
|
5 + 5 km skiathlon | 1:a | |
| 4 januari 2017 | 10 km jaktstart (F) | 1:a | ||
| 7 januari 2017 | Val di Fiemme, Italien
|
10 km masstart (K) | 1:a | |
| 31 december 2016 –8 januari 2017 |
Tour de Ski
|
Slutresultat | 3:a | |
| 28 januari 2017 | Falun, Sverige
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 18 februari 2017 | Otepää, Estland
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 8 mars 2017 | Drammen, Norge
|
Sprint (K) | 1:a | |
| 17 mars 2017 | Québec, Kanada
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 19 mars 2017 | 10 km jaktstart (F) | 3:a | ||
| 17–19 mars 2017 | Världscupfinalen
|
Slutresultat | 3:a | |
| 2017/18 | 24 november 2017 | Ruka, Finland
|
Sprint (K) | 1:a |
| 9 december 2017 | Davos, Schweiz
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 20 januari 2018 | Planica, Slovenien
|
Sprint (K) | 1:a | |
| 3 mars 2018 | Lahtis, Finland
|
Sprint (F) | 2:a | |
| 7 mars 2018 | Drammen, Norge
|
Sprint (K) | 2:a | |
| 2018/19 | 30 november 2018 | Lillehammer, Norge
|
Sprint (F) | 2:a |
| 15 december 2018 | Davos, Schweiz
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 29 december 2018 | Toblach, Italien
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 1 januari 2019 | Val Müstair, Schweiz
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 12 januari 2019 | Dresden, Tyskland
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 16 mars 2019 | Falun, Sverige
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 22 mars 2019 | Québec, Kanada
|
Sprint (F) | 1:a | |
| 23 mars 2019 | 10 km masstart (K) | 1:a | ||
| 22–24 mars 2019 | Världscupavslutningen
|
Slutresultat | 1:a | |
| 2019/20 | 21 december 2019 | Planica, Slovenien
|
Sprint (F) | 2:a |
LagRedigera
I lag har Nilsson sex pallplatser: tre vinster, två andraplatser och en tredjeplats.
| Säsong | Datum | Plats | Disciplin | Placering | Lagkamrat(er) |
|---|---|---|---|---|---|
| 2012/13 | 13 januari 2013 |  Liberec, Tjeckien
|
Lagsprint (F) | 2:a | Ida Ingemarsdotter |
| 2014/15 | 18 januari 2015 | Otepää, Estland
|
Lagsprint (F) | 1:a | Ida Ingemarsdotter |
| 2015/16 | 17 januari 2016 | Planica, Slovenien
|
Lagsprint (F) | 1:a | Ida Ingemarsdotter |
| 2016/17 | 18 december 2016 |  La Clusaz, Frankrike
|
4 x 5 km stafett | 3:a | Emma Wikén Maria Rydqvist Anna Dyvik |
| 2017/18 | 14 januari 2018 | Dresden, Tyskland
|
Lagsprint (F) | 2:a | Hanna Falk |
| 2018/19 | 13 januari 2019 | Dresden, Tyskland
|
Lagsprint (F) | 1:a | Maja Dahlqvist |
| 2019/20 | 22 december 2019 | Planica, Slovenien
|
Lagsprint (F) | 2:a | Jonna Sundling |
UtmärkelserRedigera
- Sixten Jernbergpriset (2015)
- Victoriastipendiet (2018)[23]
ReferenserRedigera
- ^ ””Haha åh nej, måste jag gå ut med det?””. SVT Nyheter. 18 februari 2015. https://www.svt.se/sport/artikel/haha-ah-nej-maste-jag-ga-ut-med-det. Läst 22 februari 2019.
- ^ "Jag vill gärna se att längdskidåkningen och skidskyttet går lite hand i hand för mig. Min ambition är att vara en minst lika bra skidåkare även fortsättningsvis och att kunna gästspela för min skidklubb IFK Mora på SM-stafetter i framtiden." ”Stina Nilsson med nytt mål i sikte”. Svenska Skidförbundet. 22 mars 2020. https://www.skidor.com/Grenar/langdakning/foljoss/aktuelltlangdakning/2020/stinanilssonmednyttmalisikte. Läst 14 april 2020.
- ^ ”Stina Nilsson historisk – säkrade sprintcupen”. SVT Sport. 22 mars 2019. https://www.svt.se/sport/langdskidor/sprint-quebec. Läst 24 mars 2019.
- ^ Petter Öhrling (22 mars 2020). ”Stina Nilsson byter sport till skidskytte” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/langdskidor/stina-nilsson-skidskytte. Läst 23 mars 2020.
- ^ ”Biografi, FIS”. Internaionella skidförbundet, FIS. Arkiverad från originalet den 12 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140612014252/http://www.fis-ski.com/uk/604/613.html?sector=CC&competitorid=159759&type=result&category=WC&season=ALL&sort=&discipline=ALL&position=&place=&Submit=Search. Läst 23 februari 2013.
- ^ ”Statistiken talar för och emot Nilsson”. folkbladet.se. 23 november 2017. http://www.folkbladet.se/sport/statistiken-talar-for-och-emot-nilsson-om4904068.aspx. Läst 29 december 2017.
- ^ FIS-Ski.com: Official results World Cup - Ladies' SP C Final - Drammen. Läst 5 mars 2014 (engelska)
- ^ Kvarnström, Jonathan (19 februari 2015). ”Stina Nilsson kämpade sig till silver”. SVT Sport. http://www.svt.se/sport/vm-vinter/vm-final-sprint-dam. Läst 19 februari 2015.
- ^ ”Här vinner Stina Nilsson äntligen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article21932496.ab. Läst 13 december 2015.
- ^ http://data.fis-ski.com/dynamic/results.html?sector=CC&raceid=25761
- ^ ”Otepää (EST) 18.01.2015 World Cup - Ladies' Team Sprint F”. FIS. http://data.fis-ski.com/dynamic/results.html?sector=CC&raceid=24126. Läst 18 januari 2015.
- ^ Lars Grimlund (8 januari 2017). ”Stina Nilsson trea i Tour de Ski”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/sport/stina-nilsson-trea-i-tour-de-ski/. Läst 8 januari 2017.
- ^ ”Stina Nilsson tjänar 682 000 på 'Touren'”. Expressen. 8 januari 2017. http://www.expressen.se/sport/langdskidor/stina-nilsson-tjanar-682-000-pa-touren/. Läst 8 januari 2017.
- ^ ”Guld-Stinas glädjetårar”. Aftonbladet. 13 februari 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/e1M8RK/guld-stinas-gladjetarar. Läst 26 februari 2018.
- ^ ”Norske tränaren: ”Var säker på silver””. Aftonbladet. 17 februari 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/OnyGgV/norske-tranaren-var-saker-pa-silver. Läst 26 februari 2018.
- ^ ”Sverige tog silver i sprintstafett”. Aftonbladet. 21 februari 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/jPKQXw/sverige-tog-silver-i-sprintstafett. Läst 26 februari 2018.
- ^ ”Stina tog brons på tremilen: ”Va? Är jag trea?””. Aftonbladet. 25 februari 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/qnk5lm/stina-tog-brons-pa-tremilen-va-ar-jag-trea. Läst 26 februari 2018.
- ^ ”Stina Nilsson kan missa VM”. Sveriges Television. 23 januari 2019. https://www.svt.se/sport/langdskidor/stina-nilsson-kan-missa-vm. Läst 23 mars 2019.
- ^ ”Stina Nilsson historisk – säkrade sprintcupen”. Sveriges Television. 22 mars 2019. https://www.svt.se/sport/langdskidor/sprint-quebec. Läst 23 mars 2019.
- ^ ”Mäktigt distanslopp av Stina – stod för det ”omöjliga””. Sveriges Television. 23 mars 2019. https://www.svt.se/sport/langdskidor/maktigt-distanslopp-av-stina-utmanade-johaug. Läst 23 mars 2019.
- ^ ”Stina Nilsson tvingas ge upp hela säsongen”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/sport/langdskidor/stina-nilsson-tvingas-ge-upp-hela-sasongen/. Läst 23 februari 2020.
- ^ Öhrling, Petter (23 mars 2020). ”Avslöjar: Stina Nilsson byter sport till skidskytte”. SVT Sport. https://www.svt.se/sport/langdskidor/stina-nilsson-skidskytte. Läst 23 mars 2020.
- ^ Daniel Sörensen (1 juni 2018). ”Stina Nilsson får Victoriastipendiet” (på svenska). Sportbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/5Vzq7z/stina-nilsson-far-victoriastipendiet. Läst 1 juni 2018.
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Stina Nilsson.
| Företrädare: Jenny Rissveds |
Victoriastipendiet Stina Nilsson 2018 |
Efterträdare: |