Stina Nilsson

Stina Nilsson Stina Nilsson i januari 2018 Land Sverige Sport Längdåkning, skidskytte Klubb IFK Mora SK Lima SKG Tränare Magnus Ingesson Jean-Marc Chabloz (skytte) Skidor Fischer Pjäxor Alpina Född 24 juni 1993 Malung Längd 176 cm Vikt 66 kg Diverse Världscupdebut 7 mars 2012 Aktiva år 2012– Olympiska spelen Deltagande 2 (2014, 2018) Medaljer 5 Guldmedaljer 1 Världsmästerskap Deltagande 4 (2013, 2015, 2017, 2019) Medaljer 7 Guldmedaljer 2 Världscupen Säsonger 9 (2019/2020 inräknad) Vinster 23 individuella 3 i lag Pallplatser 41 individuella 7 i lag Senast uppdaterad: 22 december 2019         Medaljer Olympiska spel Guld Pyeongchang 2018 Sprint Silver Pyeongchang 2018 4 x 5 km Silver Pyeongchang 2018 Sprintstafett Brons Sotji 2014 Sprintstafett Brons Pyeongchang 2018 30 km klassiskt Världsmästerskap Guld Seefeld 2019 Sprintstafett Guld Seefeld 2019 4 × 5 km stafett Silver Falun 2015 Sprint Silver Falun 2015 Sprintstafett Silver Falun 2015 4 x 5 km stafett Silver Lahtis 2017 4 × 5 km stafett Silver Seefeld 2019 Sprint Världsmästerskap för juniorer Guld Erzurum 2012 Sprint Guld Liberec 2013 Sprint Guld Liberec 2013 4 x 3,3 km stafett Silver Erzurum 2012 4 x 3,3 km stafett Svenska mästerskap Guld Sollefteå 2021 sprint Guld Skellefteå 2018 Sprint Silver Boden 2013 Sprintstafett Silver Umeå 2014 Stafett Silver Örebro 2015 Skiathlon Silver Örebro 2015 Stafett Silver Kalix 2015 Sprintstafett Silver Söderhamn 2017 Skiathlon Silver Skellefteå 2018 Stafett Silver Skellefteå 2018 15 km fristil Brons Kalix 2015 30 km fristil Brons Gällivare 2016 30 km klassiskt

Täpp Karin Stina Nilsson, född 24 juni 1993 i Malung, är en svensk längdskidåkare och skidskytt som tävlar för IFK Mora SK i längdåkning och för Lima SKG i skidskytte. Hennes främsta meriter är guldet i sprint vid vinter-OS i Pyeongchang 2018 och gulden i stafett och sprintstafett vid VM i Seefeld 2019. Säsongen 2018/2019 vann hon sprintcupen och blev därmed den första svenska kvinnliga längdskidåkaren att vinna en titel i världscupen. Efter säsongen 2019/2020 avslutade Nilsson längdkarriären för att i stället satsa på skidskytte.

Biografi

Bakgrund och tidig karriär

Stina Nilsson växte upp i Malung. Hon vann sin första skidtävling när hon var fyra år. Nilsson har fyra junior-vm-guld från juniorkarriären, varav två i sprint och två i stafett. Hon har vunnit U-23-cupen två gånger, som ingår i världscupen. Nilsson deltog i VM i Val di Fiemme 2013, vid denna tid var hon fortfarande junior. Hennes bästa resultat därifrån är en femteplats från sprinten. I finalen var hon den klart minst meriterade åkaren.

Stina Nilsson slutade på 23:e plats i sin världscupdebut vid en deltävling i Drammen den 7 mars 2012.

2014–2015

Hon vann ett OS-brons i sprintstafetten i Sotji 2014 tillsammans med Ida Ingemarsdotter efter att ha spurtat ner tyska Denise Herrmann på upploppet. Vid sprinten åkte Nilsson ut i semifinalen, efter fjärde bästa tid i sitt heat. Hennes första världscuppallplats kom i Drammen den 5 mars 2014 när hon kom trea i den klassiska sprinten över 1,3 kilometer .

Hon tog silver på VM-sprinten i klassisk stil i Falun 2015, efter Marit Bjørgen. Tillsammans med Ida Ingemarsdotter tog Stina Nilsson silver, efter Norge, i sprintstafetten i fri stil i VM 2015. Dessutom tog hon silver i stafetten, 4x5 km, i VM i Falun 2015. Detta tillsammans med Sofia Bleckur, Maria Rydqvist och Charlotte Kalla. Efter VM i Falun fick hon i media smeknamnet "silver-Stina". 2015 tog hon också hem mest poäng för åkare under 23 år, och vann U-23 cupen. Den 13 december 2015 tog Nilsson sin första individuella världscupseger när hon vann sprinten i Davos.

Stina Nilssons första vinst i världscupen tog hon i fristilssprinten i schweiziska Davos den 13 december 2015, före Maiken Caspersen Falla & Ingvild Flugstad Östberg. Hennes första seger i sprintstafett tog hon tillsammans med Ida Ingemarsdotter i Otepää den 18 januari 2015.

2016–2017

Stina Nilsson slutade trea i sprintcupen säsongen 2015/2016. Hon tog tre individuella segrar i världscupen.

Säsongen 2016/2017 slutade hon sammanlagt på tredje plats i Tour de Ski efter Heidi Weng och Krista Pärmäkoski. Av de totalt sju etapperna under touren vann hon fyra, varav tre i distans och en i sprint. Hon deltog vid världsmästerskapen i Lahtis 2017. Hon började med att som favorit komma nia på den inledande sprinten efter ett fall i semifinalen. Hon följde upp det med en 26:e plats på skiathlon över 15 km. På sprintstafetten slutade hon fyra efter Norge, Ryssland och USA. På stafetten över 4x5 km tog hon silver tillsammans med Anna Haag, Charlotte Kalla och Ebba Andersson. Hon gick ut som andra lag men kunde inte närma sig ledande Norge och kampen om andraplatsen stod mot finska Pärmäkoski. Den spurtduellen vann Nilsson och inkasserade ett VM-silver.

Senare på säsongen blev hon tvåa i sprintcupen 2016/2017.

2017–2018

OS i Pyeongchang blev en stor succé för Nilsson, hon tog sitt första mästerskapsguld när hon vann sprinten, var med och bidrog till att Sverige tog silver i både damernas stafett och sprintstafett och avslutade spelen med att ta brons på tremilen.

2018–2019

I säsongens första sprinttävling i klassisk stil i finska Ruka slutade Nilsson sexa i finalen. På fristilssprinten under Nordiska öppningen i norska Lillehammer tog hon säsongens första pallplats när hon slutade tvåa bakom Jonna Sundling. Därefter vann hon fyra raka världscuptävlingar i sprint. Dessutom vann hon lagsprinten i Dresden tillsammans med Maja Dahlqvist.

På den klassiska sprinten i Otepää den 19 januari ådrog hon sig en sträckning i lårets baksida i samband med målgången i semifinalen, vilket gjorde att hon tvingades avstå finalen.

I och med skadan var det länge osäkert om hon skulle kunna delta på VM, men på VM-sprinten i Seefeld den 21 februari kom hon till start och vann dessutom silver bakom Norges Maiken Caspersen Falla. Tre dagar senare körde hon första, tredje respektive femte sträckan av sprintstafetten där hon tillsammans med Maja Dahlqvist vann VM-guld. Den tredje och sista tävlingen Nilsson ställde upp i under världsmästerskapet var 4 x 5 km stafett där hon tillsammans med Ebba Andersson, Frida Karlsson och Charlotte Kalla vann Sveriges första VM-guld någonsin i stafett på damsidan efter att ha spurtat ner Norges Therese Johaug på upploppet av den fjärde och sista sträckan.

Efter VM-tävlingarna ställde hon upp i stadssprinten i klassisk stil i norska Drammen men hamnade strax utanför pallen på en fjärdeplats. I fristilssprinten i Falun vann hon sin femte världscupseger för säsongen och under världscupavslutningen i Québec tog hon i säsongens sista sprint i fri stil sin sjätte världscupseger för säsongen. Hon säkrade därmed även totalsegern i sprintcupen och blev därmed den första svenska kvinnan någonsin att vinna någon av världscupens delcuper. På masstarten 10 km klassiskt dagen efter vann hon något överraskande tävlingen, före Therese Johaug som slutade tvåa och som dittills hade varit obesegrad i samtliga distanslopp hon ställt upp i under säsongen. På grund av sin seger i sprinten fick hon starta längst fram i masstarten, medan Johaug startade lite längre ner i fältet. När Johaug sedan lyckats ta sig fram i täten lyckades Stina följa hennes rygg resten av loppet och besegra henne i en spurtduell. Segern följdes sedan upp genom att hon även vann den avslutande jaktstarten där hon gick ut med ett försprång på 33 sekunder till Ingvild Flugstad Östberg respektive 49 sekunder till Therese Johaug. De båda norska åkarna samarbetade under större delen av loppet men lyckades inte komma ikapp Nilsson.

2019–2020

Nilsson inledde säsongen stabilt men drog på sig en skada i revbenet som förstörde hela säsongen. Det var under Tour de Ski första etapp som hon kände av skadan och var tvungen att avbryta touren. Hon hade förhoppningar att komma tillbaka senare under säsongen men skadan hindrade detta.

Den 22 mars 2020 meddelade Nilsson att hon inför nästa säsong skulle byta sport, från längdskidor till skidskytte.

2020-2021 (skidskytte)

På grund av corona-pandemin var tävlingsprogrammet mycket begränsat under första delen av säsongen. Stina Nilsson hade inte tävlat tidigare i skidskytte och var därför inte kvalificerad för världscupen. Däremot kunde hon delta i några nationella tävlingar och i IBU-cupen, nivån strax under världscupen, som startade först i januari. I början av säsongen var resultaten blygsamma, vilket gällde både skyttet och åkhastigheten till mångas förvåning. Man ska dock ha klart för sig att Nilsson alltid har varit mer framgångsrik i klassisk åkning än i fristil och att skidskytte kräver att man lägger upp sina lopp på ett annat sätt för att klara av skyttet, något som tar tid att lära sig innan man kan tävla mot de bästa i världen. Under säsongen fick hon några bättre resultat och det kröntes av en andraplats i en stafett i IBU-cupen (18 februari 2021 i Brezno). Bästa individuella resultat var två 21:a platser (21 februari 2021 jaktstart i Brezno och 10 mars 2021 kort distanslopp i Obertilliach). Sammanlagt i IBU-cupen samlade hon ihop 146 poäng och hamnade på 33:e plats. Hon blev också uttagen till Europamästerskapet 2021. Slutligen fick hon göra debut i världscupen vid säsongsavslutningen i Östersund den 19-21 mars 2021.

Resultat (längdåkning)

Pallplatser i världscupen

Individuellt

Nilsson har 41 pallplatser i världscupen: 23 segrar, 10 andraplatser och 8 tredjeplatser.

Säsong	Datum	Plats	Disciplin	Placering
2013/14	5 mars 2014	Drammen	Sprint (K)	3:a
	14 mars 2014	Falun	Sprint (K)	3:a
2014/15	21 december 2014	Davos	Sprint (F)	2:a
	17 januari 2015	Otepää	Sprint (K)	2:a
	14 februari 2015	Östersund	Sprint (K)	3:a
2015/16	27 november 2015	Ruka	Sprint (K)	2:a
	29 november 2015	Ruka	10 km jaktstart (K)	2:a
	29 november 2015	Nordiska öppningen	Slutresultat	2:a
	13 december 2015	Davos	Sprint (F)	1:a
	19 december 2015	Toblach	Sprint (F)	3:a
	16 januari 2016	Planica	Sprint (F)	1:a
	11 februari 2016	Stockholm	Sprint (K)	3:a
	1 mars 2016	Gatineau	Sprint (F)	2:a
	4 mars 2016	Québec	Sprint (F)	1:a
2016/17	26 november 2016	Ruka	Sprint (K)	1:a
	31 december 2016	Val Müstair	Sprint (F)	1:a
	3 januari 2017	Oberstdorf	5 + 5 km skiathlon	1:a
	4 januari 2017	Oberstdorf	10 km jaktstart (F)	1:a
	7 januari 2017	Val di Fiemme	10 km masstart (K)	1:a
	8 januari 2017	Tour de Ski	Slutresultat	3:a
	28 januari 2017	Falun	Sprint (F)	1:a
	18 februari 2017	Otepää	Sprint (F)	1:a
	8 mars 2017	Drammen	Sprint (K)	1:a
	17 mars 2017	Québec	Sprint (F)	1:a
	19 mars 2017	Québec	10 km jaktstart (F)	3:a
	19 mars 2017	Världscupfinalen	Slutresultat	3:a
2017/18	24 november 2017	Ruka	Sprint (K)	1:a
	9 december 2017	Davos	Sprint (F)	1:a
	20 januari 2018	Planica	Sprint (K)	1:a
	3 mars 2018	Lahtis	Sprint (F)	2:a
	7 mars 2018	Drammen	Sprint (K)	2:a
2018/19	30 november 2018	Lillehammer	Sprint (F)	2:a
	15 december 2018	Davos	Sprint (F)	1:a
	29 december 2018	Toblach	Sprint (F)	1:a
	1 januari 2019	Val Müstair	Sprint (F)	1:a
	12 januari 2019	Dresden	Sprint (F)	1:a
	16 mars 2019	Falun	Sprint (F)	1:a
	22 mars 2019	Québec	Sprint (F)	1:a
	23 mars 2019	Québec	10 km masstart (K)	1:a
	24 mars 2019	Världscupavslutningen	Slutresultat	1:a
2019/20	21 december 2019	Planica	Sprint (F)	2:a

Lag

I lag har Nilsson sex pallplatser: tre vinster, två andraplatser och en tredjeplats.

Säsong	Datum	Plats	Disciplin	Placering	Lagkamrat(er)
2012/13	13 januari 2013	Liberec	Lagsprint (F)	2:a	Ida Ingemarsdotter
2014/15	18 januari 2015	Otepää	Lagsprint (F)	1:a	Ida Ingemarsdotter
2015/16	17 januari 2016	Planica	Lagsprint (F)	1:a	Ida Ingemarsdotter
2016/17	18 december 2016	La Clusaz	4 x 5 km stafett	3:a	Wikén / Rydqvist / Dyvik
2017/18	14 januari 2018	Dresden	Lagsprint (F)	2:a	Hanna Falk
2018/19	13 januari 2019	Dresden	Lagsprint (F)	1:a	Maja Dahlqvist
2019/20	22 december 2019	Planica	Lagsprint (F)	2:a	Jonna Sundling

Ställning i världscupen

Säsong	Discipliner						Tourer
	Totalt		Distans		Sprint		Nord. öppn.	Tour de Ski	VC- avsl.
	Poäng	Plac.	Poäng	Plac.	Poäng	Plac.
2011/12	8	93:e	—	—	8	63:e	—	—	—
2012/13	51	67:e	—	—	51	38:e	—	—	—
2013/14	182	35:e	10	72:a	172	12:e	52:a	—	DNF
2014/15	427	12:e	62	41:a	345	4:e	21:a	DNF	i.u.
2015/16	995	11:e	205	23:e	602	3:e	2:a	24:e	DNF
2016/17	1437	4:e	467	6:e	520	2:a	5:e	3:e	3:e
2017/18	650	12:e	83	33:e	495	2:a	7:e	—	—
2018/19	1072	5:e	166	20:e	626	1:a	6:e	DNF	1:a
2019/20	251	29:e	36	46:e	167	16:e	11:e	DNF	i.u.

Olympiska spel

Nilsson har deltagit i två olympiska vinterspel och har vunnit fem medaljer: ett guld, två silver och två brons.

Tävling	10 km	Skiathlon	30 km	Sprint	Stafett	Lagsprint
Sotji 2014	—	—	—	10:e	—	Brons
Pyeongchang 2018	—	10:e	Brons	Guld	Silver	Silver

Världsmästerskap

Nilsson har deltagit i fyra världsmästerskap och har vunnit sju medaljer: två guld och fem silver.

Tävling	10 km	Skiathlon	30 km	Sprint	Stafett	Lagsprint
Val di Fiemme 2013	—	—	—	5:e	—	—
Falun 2015	—	—	—	Silver	Silver	Silver
Lahti 2017	13:e	26:e	—	12:e	Silver	4:e
Seefeld 2019	—	—	—	Silver	Guld	Guld

Resultat (skidskytte)

Pallplatser i IBU-cupen

Lag

Säsong	Datum	Plats	Disciplin	Placering	Lagkamrater
2020/21	18 februari 2021	Brezno	Stafett 4 x 6 km	2:a	Elisabeth Högberg Ingela Andersson Anna Hedström

Utmärkelser

• Sixten Jernbergpriset (2015)
• Victoriastipendiet (2018)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Stina Nilsson.
  Bilder & media

Företrädare: Jenny Rissveds

Victoriastipendiet Stina Nilsson 2018

Efterträdare: