Öppna huvudmenyn

Stig Alrik Algotsson Nihlén, född 22 april 1919 i Stockholm, död 27 januari 1994 i Bronxville, New York, USA, var en svensk militär (överste 1. graden).

BiografiRedigera

Nihlén var son till direktören Algot Nihlén och Helfrid Lunderquist. Han tog studentexamen i Uppsala 1938 och officersexamen 1941.[1] Nihlén blev fänrik vid Svea artilleriregemente (A l) 1941, studerade vid Artilleriofficersskolan 1944 och Krigshögskolan 1948-1950. Han tjänstgjorde vid A 1 1941-1954, vid organisationsavdelningen vid arméstaben 1954, var kapten i generalstaben 1954-1957, tjänstgjorde vid Bodens artilleriregemente (A 8) 1957-1958 och vid planeringsavdelningen vid försvarsstaben från 1958. Nihlén var major i generalstaben med placering vid försvarsstaben 1959, förste lärare vid Militärhögskolan 1961-1964, överstelöjtnant vid generalstaben 1963 och tjänstgjorde vid A 8 1964-1965. Han var överste och chef för armélinjen vid Militärhögskolan 1966-1970, chef för Gotlands artillerikår (A 7) 1970-1974 och blev överste av 1:a graden 1974. Nihlén var sektionschef vid militärområdesstaben i Nedre Norrlands militärområde 1974-1977 samt stabschef och ställföreträdande chef för United Nations Emergency Force (UNEF) 1977-1979.[2]

Nihlén var medlem av Timmermansorden.[1] Han skrev skrifter och översättningar i strategiska och politiska arbeten.[2]

Nihlén var 1943-1978 gift med Margaretha Dyrssen, dotter till kammarherren Wilhelm Dyrssen och Elisabeth Swartz. Han var far till Elisabeth (född 1944), Carl-Gustaf (född 1947) och Harald (född 1950).[1] År 1979 gifte han sig med Maryrose S MacMillan.[2]

UtmärkelserRedigera

  •   Kommendör av första klass av Svärdsorden, 6 juni 1974.[3]
  •   Riddare av Svärdsorden.[1]
  •   Centralförbundet för befälsutbildnings silvermedalj.[1]
  •   Riksförbundet Sveriges lottakårers silvermedalj.[1]
  •   Frivilliga Motorcykelkåren silvermedalj.[1]
  •   Frivilliga automobilkårens silvermedalj.[1]
  •   Ryttarolympisk förtjänstmedalj.[1]
  •   Svenska Röda Korsets silvermedalj.[1]
  •   Svenska Blå Stjärnans silvermedalj.[1]

BibliografiRedigera

  • Nihlén, Stig (1966). Modern strategi. Världspolitikens dagsfrågor, 0042-2754 ; 1965:12. Stockholm: Utrikespolitiska institutet. Libris länk 

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 953. Libris länk. http://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0977.html 
  2. ^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 791. Libris länk. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0791.html 
  3. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 33, digital avbildning.