Stig Carlson
svensk skribent
Stig Einar Carlson, född 7 augusti 1920 i Falköping i dåvarande Skaraborgs län, död 8 februari 1971 i Brännkyrka församling i Stockholm[1], var en svensk författare.
| Stig Carlson | |
| Född | 7 augusti 1920 Falköping, Västergötland |
|---|---|
| Död | 8 februari 1971 (50 år) Brännkyrka församling i Stockholm |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Författare |
| Maka | Maj-Britt Ljungkvist (1942–1971) |
Innehåll
BiografiRedigera
Carlson studerade vid Viskadalens folkhögskola 1940. Han arbetade därefter som frisör och var litteraturkritiker vid Motala Tidning och Arbetet. Han var redaktör för tidskriften Poesi 1949–1951, grundade FIB:s lyrikklubb 1952 och redigerade lyrikklubbens tidskrift Lyrikvännen under åren 1953–1971.
Han var från 1942 gift med Maj-Britt Ljungkvist (född 1920).[2]
BibliografiRedigera
- 1945 – Sjukjournal
- 1946 – Sorgens testamente
- 1948 – 40-talslitteratur
- 1948 – Men mina nätters skålar
- 1948 – Moderna svenska noveller
- 1951 – Mellanålder
- 1951 – Löftet
- 1953 – Svarta motiv
- 1953 – Vi läser lyrik
- 1956 – Mittlinje
- 1961 – Frågaren
- 1965 – Folket i bild
- 1968 – Förbifarter
- 1968 – Dikter
- 1969 – Då, nu, sedan
- 1971 – Dikter 1945–1971
- 1971 – Sista dikter
Priser och utmärkelserRedigera
Se ävenRedigera
ReferenserRedigera
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ CARLSON, STIG E, författare, Hägersten i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 241.
Denna artikel om en svensk författare saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.