Anna Kristina Constance (Stassa) Wahlgren, född Persson den 14 januari 1858 i Göteborg, död den 9 oktober 1929 i Stockholm, var en svensk revyskådespelare och operettsångare.

Stassa Wahlgren
Stassa och August Wahlgren, 1889
Stassa och August Wahlgren, 1889
FöddAnna Kristina Constance Persson
14 januari 1858
Göteborg, Sverige Sverige
Död9 oktober 1929 (71 år)
Stockholm, Sverige Sverige
Aktiva år1880–1920
MakeAugust Wahlgren
(1886–1908; hans död)

Stassa Wahlgren och Eric Lindholm i Emil Norlanders revy StockholmsjobbSödra teatern nyåret 1916.

Biografi redigera

Scendebuten ägde rum 1880 i rollen som den unge markisen i Hvita nejlikanStora Teatern, Göteborg. Hon fick därefter engagemang hos Thérèse Elfforss 1880–1882, Frithiof Carlberg 1882–1886, vid Vasateatern 1886–1887, hos Mauritz Fröberg 1887–1889 och åter vid Stora Teatern 1889–1890. Hon gifte sig 1886 med skådespelaren August Wahlgren och de uppträdde tillsammans som varietéartister 1890–1897. Därefter var hon vid Lombergska sällskapet 1897–1899, vid Folkteatern, Göteborg 1900–1901, hos Albert Ranft 1901–1903, hos Mille Strömberg 1904–1905, hos Oskar Textorius 1905–1906, hos Albert Ranft 1906–1911, hos Carl Deurell 1911–1912, hos Anton Salmson 1912–1913, vid Södra Teatern 1914–1916, vid Skådebanan 1917–1918, på privat konsertturné 1918–1919 och åter vid Stora Teatern 1919–1920.[1]

Makarna är begravda på Sandsborgskyrkogården i Stockholm, där även parets son, predikanten Olof A. Wahlgren (1887–1959) och hans fruar vilar.[2][3]

På scen och skiva redigera

Stassa Wahlgren utmärkta sig inte minst i en rad Emil Norlander-revyer där hon ofta fick spela "burlesk Stockholmsmadam" och framförde klassiska Norlanderkupletter som "Spiskroksvalsen" och "Balen på bakgården". Den senare, en duett med Victor Sonnander ur nyårsrevyn Tokiga Amelie från 1910, ingick även bland det knappa halvdussin 78-varvarsidor hon spelade in för Gramophone vid denna tid. Wahlgren och Sonnander genomförde även gemensamma turnéer i landsorten som "duettistpar".

På film redigera

Stassa Wahlgren medverkade också i några av de allra tidigaste svenska försöken att spela in ljudfilm. Dessa filmer, vilka spelades in av Charles Magnussons bolag Svenska bio i Kristianstad 1909–1910, var dock endast "ljudfilmer" i så måtto att man spelade in stumma treminuters filmer med kända artister sjungande "playback" till sina egna grammofoninspelningar. Därefter spelades film och skiva upp synkront. Ingen av dessa filmer har sparats till eftervärlden, men de är dokumenterade genom bevarade tryckta programblad.

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1886 Paradiset
Leon Treptow och Louis Herrmann
Vasateatern[4]
1887 Paola Prinsessan av Trebizonde
Jacques Offenbach, Charles-Louis-Étienne Nuitter och Étienne Tréfeu
Vasateatern[5]
Modern Rosen på Tistelön
Emelie Flygare-Carlén
Vasateatern[6]
1901 Javette Bergamotte Bellevilles mö
Carl Millöcker, Richard Genée och Friedrich Zell
Axel Bosin Södra Teatern[7]
1906 Titta Grå Hin och smålänningen
Frans Hedberg
Östermalmsteatern[8]
1907 På havets botten
Ferdinand Dugué
Justus Hagman Östermalmsteatern[9]
1912 Stockholmsgreker, eller Olympen-Stadsgården-Stadion, revy
Emil Norlander
Axel Ringvall Kristallsalongen[10]
1913 Tjusiga Magnusson, eller En Venustävlan på Munkbron, revy
Emil Norlander
Axel Ringvall Kristallsalongen[11]

Diskografi redigera

  • 1910
    • Ack en vals (Grammophon 284000; duett med Victor Sonnander ur "Susanna Wallström")
    • Balen på bakgården (även utgiven som Friarevalsen) (Grammophon V*74117; duett med Victor Sonnander ur nyårsrevyn "Tokiga Amelie eller En bröllopsnatt vid Nordpolen")
    • Carl Edvard Magnusson (Grammophon 583042; ur revyn "Kofvander, Bofvander & Co")
    • Du ska få en flaska Lassarull (Grammophon V*74116; duett med Victor Sonnander ur nyårsrevyn "Tokiga Amelie eller En bröllopsnatt vid Nordpolen")
  • 1911
    • Älskar du mej som förr (Grammophon 284109; duett med Victor Sonnander)

Referenser redigera

Övergripande källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Ottoson, Elvin (1941). Minns du det än... : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförlag. sid. 179-180. Libris 1404046 
  2. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.
  3. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  4. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 15 november 1886. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1886-11-15/6655/2. Läst 21 juli 2015. 
  5. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 15 mars 1887. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1887-03-15/6755/2. Läst 21 juli 2015. 
  6. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 6 april 1887. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1887-04-06/6773/2. Läst 21 juli 2015. 
  7. ^ ”Teater, konst, litteratur: Södra teatern”. Dagens Nyheter: s. 2. 4 september 1901. https://arkivet.dn.se/tidning/1901-09-04/11292A/2. Läst 29 december 2019. 
  8. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 augusti 1906. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1906-08-31/13061A/3. Läst 7 augusti 2015. 
  9. ^ Bo Bergman (4 april 1907). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 4. http://arkivet.dn.se/tidning/1907-04-07/13274A/2. Läst 5 februari 2017. 
  10. ^ Hbg. (2 juni 1912). ”'Stockholmsgreker' - Emil Norlanders senaste”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1912-06-02/15104/11. Läst 21 april 2024. 
  11. ^ Anna-Lisa (2 juni 1913). ”Norlandersrevyen på Kristallsalongen”. Dagens Nyheter: s. 6. https://arkivet.dn.se/tidning/1913-06-02/15459/6. Läst 21 april 2024. 

Externa länkar redigera