Stadler Flirt är en generation elektriska motorvagnar för spårtrafik. De är konstruerade och tillverkade av det schweiziska bolaget Stadler Rail. Förkortningen Flirt står för Flinker Leichter Innovativer Regional-Triebzug, vilket på svenska skulle bli Snabbt, lätt och innovativt regionalmotorvagnståg.

Stadler Flirt
NSB BMb 74501 1.jpg
Type 74 på mässa i Berlin
Även kalladType 74 / Type 75
FordonstypMotorvagn
Tillverkningsårfrån 2011
Byggt antal100 (2018; plus 25 beställda)
TillverkareSchweiz Stadler Rail
AxelföljdBo'2'2'Bo'+2'2'Bo'
Längd105,5 m
Spårvidd1 435 mm (normalspår)
DrivmedelEl
Effekt4 500 kW
Största tillåtna hastighet200 km/h
Tjänstevikt132 ton
Sittplatser232+28
OperatörerNorge Vy
X74
MTR Express FLIRT Göteborg C.JPG
MTR Express X74 på Göteborgs centralstation.
Fordonstyp5-delad motorvagn
Tillverkningsår2014-2015
Byggt antal6 st
TillverkareSchweiz Stadler Rail
AxelföljdBo'2'2'Bo'+2'2'Bo'
Längd105,5 m
Spårvidd1 435 mm (normalspår)
DrivmedelEl
Effekt4 500 kW
Största tillåtna hastighet200 km/h
Tjänstevikt216 ton
Sittplatser244
OperatörerSverige MTR Express
Ett tåg typ 413 hos de serbiska järnvägarna i Nova Pazova i Serbien

Motorvagnståget är avsett för såväl lokaltrafik som regional- eller fjärrtrafik. FLIRT har hittills utrustats med två till sex vagnar. De tekniska specifikationerna varierar beroende på trafikuppgift och modell. Den maximala effekten är vanligtvis 2 600 kW utom för den tvådelade som har 1 300 kW. Toppfarten är vanligen 160 km/t, men de fordon som används av Vy i Norge och MTRX i Sverige har fått en toppfart på 200 km/t, med 4 500 kW effekt.

Under flera år saknade den schweiziska spårfordonsindustrin förmågan att leverera snabbtåg för 200 km/t, efter en strukturrationalisering under 1990-talet. Idag är Flirt är en av huvudkonkurrenterna för leveranser till den europeiska persontågsmarknaden, men det finns fler konkurrenter. Traditionellt har varje järnvägsland haft sina egna tillverkare, men EU har öppnat upp marknaden. Siemens AG i Tyskland höll på att utveckla det nya snabbtåget ICx (ICE- familjen) och Hitachi har gjort en inbrytning i Storbritannien med sina snabbtåg. Den franska TGV- tillverkaren Alstom sålde redan under mitten av 1990-talet snabbtågen (X3) till Arlanda Express och under början av 2000-talet följde en ännu större order till Alstom på tåg av typen X40 till operatören SJ och något senare började samma företag även att leverera luftkonditionerade lokaltåg (X60) med klimatanläggning till operatören SL (Stockholm).

Type 74 / Type 75Redigera

Norske tog AS i Norge äger 125 motorvagnar av typen Flirt från Stadler, med leverans 2011–2020. Type 74 är regionaltågvarianten. De körs av operatören Vy på regionaltågslinjer runt Oslo, såsom Lillehammer-Oslo-Larvik. Den första sattes i trafik med reguljära passagerare i maj 2012. Type 75 är inredd för lokaltrafik och körs inom Oslos pendeltågstrafik. Inledningsvis hade båda 2 + 3 säten i bredd i andra klass men många resenärer klagade över de trånga sätena och efter några år började man byta ut sätena i type 74 mot klassiska 2 + 2.

X74Redigera

Huvudartikel: X74

MTRX beställde under 2014 sex motorvagnståg om fem enheter per tågsätt för trafik på sträckan Stockholm–Göteborg och dessa sattes i passagerartrafik i mars 2015. Dessa är närapå identiska med de norska Type 74-tågen och har därför beteckningen X74. De har komfortablare säten med mer benutrymme och en större caféavdelning än de norska tågen. Tågen är röda utvändigt. X74 har insteg med plattform och vagngolv i samma nivå.

Teknisk översikt FlirtRedigera

Flirt går i trafik i följande länder:

  • Schweiz (beteckning 521 och 523. Över 100 st)
  • Tyskland (beteckning 427 och 428. Cirka 100 st)
  • Ungern (beteckning 5341. 30 beställda. Levererans cirka 2009)
  • Algeriet (totalt 64 st pendeltåg. Levererans cirka 2010)
  • Polen (totalt 14 st)
  • Italien (totalt 18 st)
  • Finland (beteckning Sm5, 32 st, leverans 2009–2015)
  • Vitryssland (10 levererades 2011–2012)
  • Estland (18 elektriska och 10 dieseldrivna beställda, för att gå i trafik 2013–2014)
  • Norge (beteckning Type 74 och Type 75, 115 st, den första gick i trafik maj 2012)
  • Sverige (MTRX har 6 tåg med snabbtågsanpassad inredning, tekniskt ganska lika de norska tågen, leverans 2014)
    • (Transitio (länstrafikbolagens inköpsbolag för tåg) skrev i maj 2014 ramavtal med Stadler, CAF och Bombardier, vilket innebär att dessa tre tillverkare blir huvudleverantörer av länståg perioden 2015–2021). Fram till 2018 har dubbeldäckarvarianten Stadler Dosto beställts men inte Flirt.
Beteckning Trafiktyp Operatör Land Antal säten [pl] Korgbredd [cm] Konfig säten Sätesavstånd [cm] Klimatanläggning Sth [km/h] Lös [mm] Tomvikt [t] Max kont effekt [kW] Antal drivmotorer [st] Korgmtrl Leveransstart Antal beställda [st]
Type 74 regional Norske tog Norge 260 320 2 + 3 Ingen uppgift ja 200 105 500 218 xxxxx 6 Okänt 2011 40
Type 75 lokal Norske tog Norge 235 320 2 + 3 ja 200 105 500 216 xxx 6 2012 85
Sm 5 lokal HSL Finland 232 320 2 + 3 ja 160 75 200 132 2 000 xxx 2008 41
427 regional DB Tyskland 241 288 2 + 2 ja 160 90 378 145 2 000 xxx 2007 5
RABe 524 regional SBB Schweiz 163 288 2 + 2 ja 160 74 078 131 2 000 xxx 2007 19
RABe 523 lokal SBB Schweiz 158 288 2 + 2 ja 160 74 078 120 2 000 xxx 2004 12
EPg fjärr BC(h) Vitryssland 188 eller 232 320 2 + 2 ja 160 75 200 132 2 000 xxx 2011 4
X74[1] fjärr MTR Sverige 244 320 2 + 2 ja 200 105 500 216,3 xxx 6 2014 6
ED 160 fjärr PKP Intercity Polen 354 282 2 + 1

2 + 2

160 152 900 2 000 ingen uppgift 2015 20
RBe 91 92 9 541 lokal SNTF Algeriet 144 288 2 + 2 ja 120 74 078 120 2,000 xxx 2008 64

Jämförelse svenska X60 (SL) och norska Type 75Redigera

Beteckning Operatör Antal säten [pl] Korgbredd [cm] Konfig säten Sätesavstånd [cm] Klimatanläggning Sth [km/h] Lös [mm] Tomvikt [t] Max kont effekt [kW] Antal korgar [st] Korgmtrl Införd Antal enheter- flotta [st]
X60 SL 374 326 2 + 3 80 ja 160 107 100 206 3 000 6 stål 2005 129
Type 75 Norske tog 235 320 2 + 3 xx ja 200 105 500 216 xxx 6 lättmetall 2012 54

ReferenserRedigera

  1. ^ Faktablad från Stadler. Arkiverad 19 november 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 12 november 2014

Externa länkarRedigera