Öppna huvudmenyn

Skeppnans naturreservat

naturreservat i Stockholm

Skeppnans naturreservat ligger strax söder om sjön Öran och inom Hanvedens skogsområde i Västerhaninge socken i Haninge kommunSödertörn i Södermanland (Stockholms län). Reservatet på 56 hektar skogs- och våtmark bildades sommaren 2011.

Skeppnans naturreservat
Naturreservat
Skeppnans 01.jpg
LandSverige
KommunHaninge kommun[1]
Area56,45 hektar[1]
- därav vatten0,12 hektar[1]
Inrättat11 juli 2011[1]
Läge
Skeppnans naturreservat
Red pog.svg
Skeppnans naturreservat
Koordinat59°08′09″N 18°04′07″E / 59.13583333°N 18.06861111°Ö / 59.13583333; 18.06861111
Koder, länkar, kartor
IUCN-
kategori
IUCN-kategori Ia: Strikt naturreservat[1]
NVR-id2026489[1] (karta)
WDPA-id555544851 (karta)
FörvaltareLänsstyrelsen i Stockholms län[1]
Redigera Wikidata

Skeppnan, som består av ett avlångt myrstråk, är Örans avvattningsområde, vilket sträcker sig uppifrån sjöns södra ände ned till Lugnet, en mindre ort i Västerhaninge. Förr i tiden var Skeppnan uppdämd vid sitt södra utflöde och där i det skvalpande vattnet syns ännu rester efter dessa stenlagda murar. Forsen vid fördämningen är tidvis ett tillhåll för strömstare. Vattnet reglerades för att det skulle räcka till alla de tvätterier som i förra seklets början låg längre ner utmed flödet, samt för att vara vattenresurs till den kvarn som låg vid Jacobsdal och Hällfors.

Naturen i reservatets inre del består av en orörd och förvildad våtmark där det förutom täta, ogenomträngliga vassar även finns inslag av öppna, blanka vattenytor. Bland växterna syns rikligt med gungfly, pors och skvattram, likaså kan den sällsynta rylen förekomma i ett par smärre lokaler.

I ytterkanterna bildas mossar med lågvuxna tallar i form av gammelskog, vilket är en förutsättning så vissa arter bland trädsvamp, mossor och lavar ska kunna överleva.

KällorRedigera

  • Haninge kommuns fritidskarta med tillhörande text från 1989
  • Haninge idag. Nr. 2-2011. Haninge kommuns tidning

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läst: 20 januari 2017, licens: CC0

Externa länkarRedigera