Skathök[2] (Accipiter albogularis) är en fågel i familjen hökar som förekommer i Melanesien.[3]

Skathök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ungfågel
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtSkathök
A. albogularis
Vetenskapligt namn
§ Accipiter albogularis
AuktorGray, 1870

Utseende redigera

Skathöken är en medelstor (33–43 cm) hök med rätt långa vingar och stjärt och kraftig näbb. Benen är gula medan ögat är gult, orange eller orangerött.[4]

Fågeln förekommer i flera färgformer. Den ljusa är mellangrå ovan med rostfärgad nackkrage och vit undersida. Vingundersidorna är vita med grå spetsar på hand- och armpennor och stjärten är grå undertill. Den svartvita formen har istället svart ovansida och den rostfärgade nackkragen är mer varierande eller saknas. Slutligen finns en helsvart form med silvergrå handbasfläck på vingundersidan. De olika populationerna skiljer sig dessutom något, där eichhorni har svagt gråbandat bröst och nominatformen alltid saknar halskragen.[4]

Ungfåglar är rostbruna ovan med mörkare hjässa, streckade och fläckade med svart. Undersidan är vit eller mörkt roströd med mörkbruna streck på strupens nederdel som övergår i tvärband på bröst och buk.[4]

Utbredning och systematik redigera

Skathök förekommer främst på Salomonöarna och delas in i fem underarter:[3]

Släktestillhörighet redigera

DNA-studier visar att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag.[5][6][7][8] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. Om det senare blir fallet kommer skathök med största sannolikhet att flyttas till ett annat släkte, eftersom typarten i Accipiter sparvhök (A. nisus) troligen står närmare kärrhökarna.

Status och hot redigera

Skathöken har ett rätt begränsat utbredningsområde men beståndet tros vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Accipiter albogularis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c] Dutson, Guy (2011) (på engelska). Birds of Melanesia: Bismarcks, Solomons, Vanuatu and New Caledonia. Bloomsbury Publishing. ISBN 9781408152461. https://books.google.co.in/books?id=VgLVBAAAQBAJ&pg=PA306 
  5. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  6. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  8. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar redigera