Kinesisk nötväcka

fågelart
(Omdirigerad från Sitta villosa)

Kinesisk nötväcka[2] (Sitta villosa) är en liten fågel i familjen nötväckor inom ordningen tättingar.[3]

Kinesisk nötväcka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljNötväckor
Sittidae
SläkteSitta
ArtKinesisk nötväcka
S. villosa
Vetenskapligt namn
§ Sitta villosa
AuktorVerreaux, 1865
Utbredning

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Kinesisk nötväcka är en liten (11,5 cm) medlem av familjen med mörk hjässa, blekt ögonbrynsstreck och slank, spetsig näbb som ser uppnosig ut. Hanen har svart hjässa, ett brett vitt ögonbrynsstreck från panna till halssidan och ett brett svart ögonstreck. Den har mörkt blågrå ovansida, vitt på kinder, haka och strupe och gråbeige på resten av undersidan. Honan är mattare, med grå hjässa och grått ögonstreck samt ljusare ovansida.[4]

 

Läten redigera

Bland lätena hörs hårda "schraa", nasala "quir quir" och pipiga "wip wip wip". Sången består av en serie stigande visslingar.[4]

Utbredning och systematik redigera

Kinesisk nötväcka delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Fågeln är stannfågel i södra delen av utbredningsområdet, endast sommargäst i norra delen (exempelvis i Ryssland).[5] Vissa urskiljer även underarten corea med utbredning i sydöstra Sibirien och Korea.[6]

Släktskap redigera

Kinesisk nötväcka är en del av en grupp små nötväckor spridda över stora delar av världen: nordamerikanska arten rödbröstad nötväcka (Sitta canadensis), Krüpers nötväcka (S. krueperi) huvudsakligen i Turkiet, sydkinesiska yunnannötväckan (S. yunnanensis) samt de två mycket lokalt förekommande arterna korsikansk nötväcka (S. whiteheadi) och kabylnötväckan (S. ledanti) endemisk för Algeriet.[7] Av dessa står kinesisk nötväcka närmast korsikansk nötväcka, i sin tur är systergrupp till rödbröstad nötväcka. Dessa tre har tidigare behandlats som en och samma art.

Levnadssätt redigera

Kinesisk nötväcka hittas i tempererad barrskog, i Korea starkt kopplad till tallarten Pinus sensiflora. Den har också konstaterats häcka i stadsparker. Födan består av insekter, vintertid även frön från bland annat tall. Likt andra nötväckor kan den samla mat.[4][5]

 

Häckning redigera

Häckning har noterats i april och maj. Boet placeras 0,3 till 14 meter ovan mark i ett trädhål, en rutten stubbe eller i ett gammalt hus. Den lägger fyra till nio ägg.[5]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sitta villosa Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  5. ^ [a b c] Harrap, S. (2019). Snowy-browed Nuthatch (Sitta villosa). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59927 22 januari 2019).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  7. ^ Pasquet, É., Barker, F.K., Martens, J., Tillier, A., Cruaud, C. & Cibois, A. (2014) Evolution within the nuthatches (Sittidae: Aves, Passeriformes): molecular phylogeny, biogeography, and ecological perspectives. J. Orn. 155(3): 755–765.

Externa länkar redigera