Sigrid Schauman

finlandssvensk konstnär och konstkritiker

Sigrid Maria Schauman, född 24 december 1877 i Tjugujev, Ryssland (nu Ukraina), död 22 februari 1979 i Helsingfors, var en finlandssvensk konstnär och konstkritiker.

Sigrid Schauman
Sigrid-Schauman-1901.jpg
Sigrid Schauman (1901).
Född24 december 1877[1][2]
Tjuhujiv
Död22 februari 1979[1][2][3] (101 år)
Helsingfors
MedborgarskapFinländskt
SysselsättningMålare
UtmärkelserPro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1953)
Prins Eugen-medaljen (1978)
Redigera Wikidata

Sigrid Schauman var det tredje i ordningen av sex barn till generalen Waldemar Schauman och Elin, född Schauman. Hon var yngre syster till Eugen Schauman, om vilken hon gav ut Min bror Eugen (1964).[4][5] Hennes morfar Frans Ludvig Schauman var biskop i Borgå. Hon tillbringade sin tidiga barndom i Radom i Polen och kom med familjen till Finland när hon var åtta år gammal.

Sigrid Schauman studerade vid Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors; till hennes lärare där hörde bland andra Helene Schjerfbeck. Hon flyttade till Köpenhamn efter det att hennes bror mördade generalguvernören Nikolaj Bobrikov 1904. Hon studerade för Niels Vinding Dorph i Köpenhamn 1904–1906 och i Italien 1908–1910 och på Académie de la palette i Paris 1910[5] och i Egypten. I Paris hade hon nära kontakt med Sonia Delaunay-Terk och Robert Delaunay. I Italien arbetade hon tillsammans med Ellen Thesleff. Hon tillhörde under 1950-talet konstnärsgruppen Prisma vilken företrädde det koloristiska måleriet. Hennes enkla, känslosamma landskap är hållna i en sval, ljus kolorit.[5]

Efter att ha återvänt till Finland flyttade hon samman med affärsmannen Reguel Wolff och paret fick dottern Elisabeth. Kort efter barnets födelse dog Wolff och Sigrid Schauman var tvungen att skaffa sig stadig inkomst som kritiker i Dagens Press (från 1920 Svenska Pressen och från 1944 Nya Pressen).

Schauman arbetade 30 år som konstkritiker.[4] Detta var tidskrävande och påverkade den egna konstnärliga produktionen, i årtionden målade Schauman bara om somrarna. Hennes fullödigaste skaparperiod inföll under 1950-talet; hon var då över 70 år gammal och pensionerad från sitt kritikerarbete. Hon vistades 1949–59 i Frankrike och Italien, där hon bland annat följde Henri Matisses arbete i kapellet i Vence.

BibliografiRedigera

  • Schauman, Sigrid: Min bror Eugen: En gestalt ur Finlands frihetskamp. Natur och Kultur, Stockholm 1964.

KällorRedigera

UppslagsverkRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] RKDartists, läst: 23 augusti 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel, (Källa från Wikidata)
  3. ^ FemBio, omnämnd som: Sigrid Schauman, FemBio-ID: 24312, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ [a b] Schauman, Sigrid i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  5. ^ [a b c] ”Sigrid Maria Schauman”. Store norske leksikon. http://snl.no/Sigrid_Maria_Schauman. Läst 7 maj 2013. 

LitteraturRedigera

  • Enckell, Carolus mm. (2002). Sigrid Schauman 1877–1979: Valon syleilyssä — Sigrid Schauman 1877–1979: Omfamnad av ljus. Turun taidemuseon julkaisuja, 1/2002. Helsinki: WSOY. ISSN 0789-9610. ISBN 951-0-27212-4 
  • Granbacka, Camilla (2018). Sigrid Schauman: Med palett och penna. Skrifter utgivna av Svenska folkskolans vänner, 216. Helsingfors: Svenska folkskolans vänner. ISSN 1456-8233. ISBN 978-952-7076-36-1