Sergej Sjojgu

rysk politiker
(Omdirigerad från Sergej Shoigu)

Sergej Kuzjugetovitj Sjojgu (ryska: Сергей Кужугетович Шойгу, tuvinska: Сергей Күжүгет оглу Шойгу), född 21 maj 1955 i Tjadan i Tuvinska autonoma oblastet, Ryska SFSR, Sovjetunionen (idag i Tuva, Ryssland), är en rysk politiker och general. Han var Rysslands försvarsminister mellan 2012 och 2024.[2][3] I maj 2024 övertog han posten som sekreterare i Rysslands säkerhetsråd.[1][4]

Sergej Sjojgu
Сергей Шойгу

Officiellt porträtt, 2014.

Sekreterare i Rysslands säkerhetsråd[1]
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
maj 2024
President Vladimir Putin
Företrädare Nikolaj Patrusjev

Tid i befattningen
6 november 2012–maj 2024
President Vladimir Putin
Företrädare Anatolij Serdjukov
Efterträdare Andrej Belousov[1]

Tid i befattningen
20 januari 199411 maj 2012
President Boris Jeltsin
Vladimir Putin
Dmitrij Medvedev
Vladimir Putin
Premiärminister
Företrädare Förste innehavaren
Efterträdare Vladimir Putjkov

Född Sergej Kuzjugetovitj Sjojgu
21 maj 1955 (69 år)
Tjadan, Tuvinska autonoma oblastet, Ryska SFSR, Sovjetunionen (i nuvarande Tuva, Ryssland)
Nationalitet Sovjetunionen (1955–1991)
Ryssland (1991–)
Politiskt parti Sovjetunionens kommunistiska parti (1977–1991)
Vårt hem – Ryssland (1995–1999)
Enighet (1999–2001)
Enade Ryssland (2001–)
Alma mater Krasnojarsks polytekniska institut
Maka Irina Aleksandrovna Sjojgu (f. 1955)
Barn Julia (f. 1977)
Ksenia (f. 1981)
Namnteckning Sergej Sjojgus namnteckning
Militärtjänst
I tjänst för Ryssland Ryssland
Försvarsgren Rysslands armé
Tjänstetid 1991–
Grad Armégeneral
Utmärkelser Ryska federationens hjälte (1999)

Biografi

redigera

Sergej Sjojgu är son till en tuvinsk far och en rysk mor. Han tog 1977 examen som civilingenjör vid polytekniska institutet i Krasnojarsk, samt 1996 en kandidatexamen i nationalekonomi vid Ryska presidentakademien för nationalekonomi och offentlig förvaltning i Moskva. Under 1980-talet arbetade Sjojgu som ingenjör i bland annat Krasnojarsk, Kyzyl och Abakan, och hade även lokalpolitiska uppdrag inom Sovjetunionens kommunistiska parti.[5]

Efter att ha flyttat till Moskva 1990 utsågs han året därpå till chef för Ryska SFSR:s civilförsvarsmyndighet, och fortsatte efter Sovjetunionens upplösning senare samma år som chef för myndighetens motsvarighet i Ryska federationen. I samband med att civilförsvarsmyndigheten omorganiserades som Ryska federationens katastrofhanteringsministerium 1994 blev Sjojgu minister för civilförsvaret och katastrofsituationer.[2]

Under Sjojgus tid som civilförsvarsminister kom han ofta att personligen besöka katastrofscener i landet, samtidigt som han upparbetade en medial synlighet som gjorde honom till en av Rysslands populäraste ministrar.[6] Från 1999 var han ledare för partiet Enighet, som gav sitt stöd till Vladimir Putins kandidatur i presidentvalet i Ryssland 2000; efter Putins valseger kom partiet 2001 att uppgå i Enade Ryssland.[5] Sjojgu innehade posten som civilförsvarsminister till maj 2012, då han utsågs till guvernör i Moskva oblast. Han lämnade denna post då han utnämndes till försvarsminister i november samma år, sedan företrädaren Anatolij Serdjukov avskedats av president Putin efter misstankar om korruption.[7]

Som försvarsminister kom Sjojgu bland annat att ansvara för den ryska interventionen i inbördeskriget i Syrien.[8] Sedan februari 2022 har han varit en av de ledande aktörerna bakom Rysslands invasion av Ukraina, tillsammans med generalstabschefen Valerij Gerasimov.[9] Sjojgu och Gerasimov har kritiserats i Ryssland för sin hantering av invasionen, bland annat av Wagnergruppens ledare Jevgenij Prigozjin. I juni 2023 genomförde Wagnergruppen ett misslyckat kuppförsök, vars mål var att avsätta Sjojgu och Gerasimov.[6]

Efter invasionen av Ukraina införde bland annat EU[10] och USA[11] i februari 2022 sanktioner mot flera personer inom och med koppling till Rysslands regering, däribland Sjojgu.

När Putin presenterade sin nya regering 13 maj 2024 stod det klart att Sjojgu fick lämna posten som försvarsminister för att istället bli chef för säkerhetsrådet.[3]

Bildgalleri

redigera

Utmärkelser

redigera

Ryssland

redigera

Utländska utmärkelser

redigera

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b c] ”Putin vill byta ut Rysslands försvarsminister”. DI.se. 12 maj 2024. https://www.di.se/nyheter/putin-vill-byta-ut-rysslands-forsvarsminister/. Läst 3 juni 2024. 
  2. ^ [a b] ”Sergei Shoigu”, GlobalSecurity.org (på engelska). Läst 11 mars 2022.
  3. ^ [a b] ”Putin byter ut försvarsminister Sergej Sjojgu”. DN.se. 12 maj 2024. https://www.dn.se/direkt/2024-05-12/putin-byter-ut-forsvarsminister-sergej-sjojgu/. Läst 13 maj 2024. 
  4. ^ Emily Atkinson (14 maj 2024). ”Vladimir Putin appoints ex-security council chief as Kremlin aide”. BBC. https://www.bbc.com/news/world-europe-69007468. 
  5. ^ [a b c d e f g h] ”Шойгу, Сергей Кужугетович”, TASS (på ryska). Läst 17 juli 2023.
  6. ^ [a b] Anna-Lena Laurén, ”De är militärtopparna som förödmjukades i Wagnerchefens kuppförsök”, Dagens Nyheter 3 juli 2023. Läst 17 juli 2023.
  7. ^ TT/SVT, ”Putin avskedar försvarsminister”, SVT Nyheter 6 november 2012. Läst 17 juli 2012.
  8. ^ Ebba Thornéus, ”Ryssland har inlett en stor offensiv i Syrien”, Aftonbladet 15 november 2016. Läst 17 juli 2023.
  9. ^ Sébastian Seibt, ”Shoigu and Gerasimov: Masters of Putin's wars”, France 24 4 mars 2022. Läst 17 juli 2023.
  10. ^ Jacopo Barigazzi, ”EU to sanction Russian Defense Minister Sergei Shoigu: Document”, Politico 23 februari 2022 (på engelska). Läst 28 juli 2023.
  11. ^ ”Imposing Sanctions on President Putin and Three Other Senior Russian Officials”, U.S. Department of State 25 februari 2022 (på engelska). Läst 18 juli 2023.
  12. ^ [a b c] Sergej Kasjin, ”Шойгу наградили одноименной медалью”, Kommersant 21 oktober 1999 (på ryska). Läst 18 juli 2023.
  13. ^ ”Шойгу награжден орденом Почета”, RIA Novosti 30 december 2008 (på ryska). Läst 18 juli 2023.
  14. ^ Kristina Sizova, ”Уникальный орден: Путин наградил Шойгу в день рождения”, Gazeta.ru 21 maj 2020 (på ryska). Läst 18 juli 2023.

Externa länkar

redigera