Sergej Lavrov
Sergej Viktorovitj Lavrov (ryska: Сергей Викторович Лавров, IPA: [sʲɪrˈɡʲej ˈvʲiktərəvʲɪtɕ lɐˈvrof]), född 21 mars 1950 i Moskva, är en rysk diplomat och politiker. Åren 1994–2004 var han Rysslands FN-ambassadör, och sedan 2004 är han utrikesminister.
| Sergej Lavrov Сергей Лавров | |
_(cropped).jpg) Lavrov i november 2022.
| |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 9 mars 2004 | |
| President | Vladimir Putin Dmitrij Medvedev Vladimir Putin |
|---|---|
| Företrädare | Igor Ivanov |
| Född | Sergej Viktorovitj Lavrov 21 mars 1950 Moskva, Ryska SFSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1950–1991) Ryssland (sedan 1991)
|
| Politiskt parti | Enade Ryssland |
| Alma mater | Moskvas statliga institut för internationella relationer |
| Yrke | Diplomat, politiker |
| Maka | Maria Lavrova (g. 1971) |
| Barn | Jekaterina Lavrova (f. 1982) |
| Namnteckning | 
|
Biografi
redigeraLavrov är son till en armenisk far från Tbilisi[1][2] och en rysk mor.[3] År 1972 utexaminerades han från Moskvas statliga institut för internationella relationer och tjänstgjorde därefter som diplomat i Sri Lanka, samt under 1980-talet vid Sovjetunionens FN-kontor i New York.[4] Mellan 1991 och 1994 var han Rysslands vice utrikesminister, och därefter landets FN-ambassadör.[3] I slutet av Vladimir Putins första presidentperiod 2004 utsågs han till utrikesminister, en post han haft sedan dess.[4]
Som utrikesminister har Lavrov blivit känd som en tuff, sofistikerad och skicklig förhandlare.[5] År 2012 besökte Lavrov Syrien, där han befäste Rysslands stöd till president Bashar al-Assad i det syriska inbördeskriget men samtidigt uppmanade till reformer.[6] Efter förhandlingar mellan Lavrov och USA:s dåvarande utrikesminister John Kerry nåddes i september 2013 ett avtal om att den syriska regimens kemiska vapen skulle förstöras.[7]
Relationerna mellan Ryssland och väst försämrades i samband med de så kallade Euromajdan-protesterna i Ukraina, som kulminerade i avsättandet av landets dåvarande president Viktor Janukovytj i februari 2014.[8] I samtal med USA:s utrikesminister John Kerry förde Lavrov fram krav på garantier för ett neutralt och federalt Ukraina, samt beskydd av landets rysktalande minoritet.[9] Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 införde EU och USA personliga sanktioner mot Lavrov.[10]
Bedömare av rysk politik anser inte att Lavrov tillhör den närmaste kretsen kring president Putin,[11] och han betraktas främst som en lojal diplomat snarare än en självständig politiker.[12]
Lavrov talar förutom modersmålet ryska även engelska, franska och singalesiska.[3]
Utmärkelser
redigeraRyssland
redigera
Medalj av Ärans orden, 1996[13] och 2010.[14]
Fjärde klassen av Fäderneslandets förtjänstorden, 1998.[14]
Tredje klassen av Fäderneslandets förtjänstorden, 2005.[14]
Andra klassen av Fäderneslandets förtjänstorden, 2010.[14]
Första klassen av Fäderneslandets förtjänstorden, 2015.[14]
Andra klassen av P.A. Stolypin-medaljen, 2020.[14]
Utländska utmärkelser
redigera
Medalj av Belarus Orden för folkens vänskap, 22 juni 2006.[14]
Storkorset av Perus Solorden, 11 september 2007.[14]
Medalj av Vietnams Vänskapsorden, 25 juli 2009.[14]
Första klassen av Armeniens Sankt Mesrop Masjtots-orden, 19 augusti 2010.[14]
Första klassen av Kazakstans Vänskapsorden, 16 juni 2012.[14]
Första klassen av Serbiska flaggans orden, 12 december 2016.[14]
Medalj av Kirgizistans Danakerorden, 17 juni 2017.[14]
Storkorset av San Marinos Sankt Agata-orden, 22 mars 2018.[14]
Riddare av Republika Srpskas orden, 21 september 2018.[15]
Medalj av Uzbekistans Vänskapsorden, 21 mars 2020.[16]
Storkorset av Cyperns Makarios III:s orden, 8 september 2020.[14]
Kommendör med stjärna av Ungerska republikens förtjänstorden, 28 november 2021.[17]
Kommendör av Malis Nationella orden, 7 februari 2023.[18]
_-_ribbon_bar.svg){kind=small}
_2class_BAR.svg){kind=small}
Referenser
redigera- ^ "The Jamestown Foundation Vladimir Socor 2010", jamestown.org (på engelska). Läst 17 maj 2017.
- ^ Thomas De Waal, The Caucasus: An Introduction (Oxford: Oxford University Press, 2010) (på engelska).
- ^ [a b c] ”Лавров, Сергей”, lenta.ru (på ryska). Läst 10 juli 2023.
- ^ [a b] ”Sergej Lavrov”, Nationalencyklopedin. Läst 10 juli 2023.
- ^ Patrick Jackson, ”Profile: Putin's foreign minister Lavrov”, BBC News 29 juni 2007 (på engelska). Läst 10 juli 2023.
- ^ Anna Savonius, ”Assad lovar reformer, säger Rysslands Lavrov”, Svenska Yle 7 februari 2012. Läst 10 juli 2023.
- ^ ”Kemvapen ska förstöras inom ett år”, Svenska Dagbladet 14 september 2013. Läst 10 juli 2023.
- ^ Sten Sjöström, ”Snabbt maktskifte i Ukraina stör Ryssland”, Sveriges Radio 24 februari 2014. Läst 10 juli 2023.
- ^ ”Ukraine crisis: US-Russia deadlock despite 'frank' talks”, BBC News 31 mars 2014. Läst 10 juli 2023.
- ^ Jonas Ohlin, ”EU fryser Putins och Lavrovs tillgångar”, SVT Nyheter 25 februari 2022. Läst 10 juli 2023.
- ^ Erik Ohlsson, ”Sergej Lavrov – Putins försvarsadvokat som gillar att förnedra”, Dagens Nyheter 10 mars 2022. Läst 10 juli 2023.
- ^ ”Sergei Lavrov: the inscrutable face of Russian diplomacy”, France 24 21 januari 2020 (på engelska). Läst 10 juli 2023.
- ^ ”Лавров Сергей Викторович”, TAdviser.ru (på ryska). Läst 18 juli 2023.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Лавров, Сергей Викторович”, TASS (på ryska). Läst 18 juli 2023.
- ^ Valentina Peskova, ”Лавров удостоен ордена Республики Сербской”, TV Zvezda 21 september 2018 (på ryska). Läst 18 juli 2023.
- ^ ”О награждении Лаврова Сергея Викторовича орденом «Дўстлик»”, UzA 21 mars 2020 (på ryska). Läst 18 juli 2023.
- ^ Magyar Közlöny, nr 101, 2 juni 2021, s. 4031 (på ungerska). Läst 18 juli 2023.
- ^ ”Лавров получил степень командора национального ордена Мали”, RIA Novosti 7 februari 2023 (på ryska). Läst 18 juli 2023.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Sergej Lavrov.
