Sara Elisabeth Lindh,[2][3] ursprungligen Wedin,[1] född 15 maj 1967[4] i Piteå landsförsamling i Norrbottens län,[3] är en svensk skådespelare, sångare och dramatiker.

Sara Lindh
FöddSara Elisabeth Wedin[1]
15 maj 1967 (54 år)
Piteå landsförsamling, Norrbotten
Aktiva år1990–
MakeErik Ahrnbom
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Sara Lindh debuterade i rollen som tonårsdottern Gabi i pjäsen Petra von Kants bittra tårarGöteborgs stadsteater 1990. Sedan dess har hon gjort teater, musikal, TV, film, sång och egna verk. Hon medverkade i GreaseChinateatern 1991, West Side StoryRiksteatern 1992, Julkalendern i Sveriges Television 1995, Black RiderDramaten 1997, ett antal uppsättningar på privatteatrar i Stockholm, Stockholms stadsteater, Uppsala stadsteater och fria teatergrupper som Teater Galeasen, Pistolteatern och Teater Giljotin.

Hon har även skrivit och spelat i egna produktioner som t.ex. Carola & jag 2009. Hon har turnerat med egna sångprogram och haft program med bland annat Stockholms sinfonietta och Stockholms filharmoniska orkester.

Förutom spelfilmer har hon gett röst åt figurer i animerad film som t.ex. superhjälten Elastaflickan i Disney-Pixars Superhjältarna 2004 och Superhjältarna 2 2018. Sara Lindh var speakerröst i SVT-serien Riket 2004. Uppmärksamhet fick hon i Så ska det låta där hon deltog i lag med Peter Jöback i säsong elva.

Sara Lindh tilldelades en Guldmask för bästa kvinnliga huvudroll 1993. År 2006 var hon den första artist, som fick Annalisa-priset (instiftat av Annalisa Ericson) för huvudrollen som Sally Bowles i musikalen Cabaret i Stockholm och Göteborg.

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1991 Grease
Jim Jacobs och Warren Casey
Runar Borge Chinateatern[5]
1993 Poppis
The Heather Brothers
Eva Rydberg Folkan[6]
1994 Kaa Djungelboken
Arne Lindtner Naess och Svein Gundersen
Marianne Skovli Folkan[7]
1996 Rosmary Manski Maratondansen
Horace McCoy
Johan Huldt Parkteatern
1999 Audrey Little Shop of Horrors
Alan Menken och Howard Ashman
Magnus Bergquist Östgötateatern[8]
Lily St. Regis Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin
Trond Lie Göta Lejon[9]
2002 Lille Ronny
Hans Alfredson
Hans Alfredson Maximteatern[10]
2003 Servitris Gosa in den stajlen
Beppe Wolgers
Öllegård Goulos Parkteatern
2005 Lucy Brown Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Lars Rudolfsson Stockholms stadsteater
2006 Sally Bowles Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Johan Wahlström Tyrol[11]
Senare flyttad till Rondo

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  2. ^ Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0 
  3. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  4. ^ ”Sara Lindh”. Birthday.se. http://www.birthday.se/person/2f630528-9be0-c0f7-d3cd-37c550db475d. Läst 16 juli 2014. 
  5. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. B6. 6 september 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-09-06/242/24. Läst 25 maj 2019. 
  6. ^ Marcus Boldemann (22 september 1993). ”Slätstruken 'Poppis'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/slatstruken-poppis/. Läst 27 november 2017. 
  7. ^ Eva Welander (1 februari 1994). ”Ett gäng glada kabaréartister”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/ett-gang-glada-kabareartister/. Läst 24 mars 2018. 
  8. ^ ”Repertoar 1999”. Östgötateatern. https://ostgotateatern.wordpress.com/2011/04/04/repertoar-1999/. Läst 24 mars 2018. 
  9. ^ Jan-Olov Andersson (9 september 1999). ”Maria tar hem spelet: Barnen spelar ut stjärnorna i 'Annie'”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/noje/9909/09/maria.html. Läst 17 september 2015. 
  10. ^ Björn Linnell (6 oktober 2002). ”Skrattet fastnar i halsen. I Hans Alfredsons pjäs kastas känslorna mellan burleskeri och djupaste tragedi”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030075935/http://www.dn.se/arkiv/kultur/skrattet-fastnar-i-halsen-i-hans-alfredsons-pjas-kastas-kanslorna/. Läst 24 juni 2015. 
  11. ^ Leif Zern (22 januari 2006). ”Jöback är farligt närvarande”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/joback-ar-farligt-narvarande/. Läst 27 december 2019. 

Externa länkarRedigera