Santa Maria in Trivio är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria och särskilt åt hennes Obefläckade Avlelse. Kyrkan är belägen vid Piazza dei Crociferi i Rione Trevi och tillhör församlingen Santa Maria in Via.[1]

Santa Maria in Trivio
Kyrka
Fasaden vid Piazza dei Crociferi.
Fasaden vid Piazza dei Crociferi.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santa Maria in Via
Plats Piazza dei Crociferi
Invigd 1000-talet
Interiören.
Interiören.

Ursprunget till kyrkans tillnamn ”Trivio” har inte fastställts, men enligt en teori syftar det på trivium, den plats där tre gator sammanstrålar.[2][3]

Kyrkans historiaRedigera

Den bysantinske generalen Belisarius grundade år 538 på denna plats ett xenodochion,[4] grekiska ξενοδοχεῖον, en typ av härbärge för pilgrimer, med ett tillhörande oratorium. En inskription på kyrkomuren mot Via Poli hugfäster minnet av Belisarius stiftelse.[5][6] Det framgår av inskriptionen att Belisarius ångrar att han på order från kejsarinnan Theodora avsatte påven Silverius.[7]

HANC VIR PATRICIVS VILISARIVS VRBIS AMICVS OB CVLPAE VENIA CONDIDIT ECCLE
SIAM HANC HIC CIRCO PEDEM SACRAM QVI PONIS IN AEDEM VT MISERETVR EVM
SAEPE PRECARE DM IANVA HAEC EST TEMPLI DNO DEFENSA POTENTI

Oratoriet restaurerades av påve Leo III (795–816), men kom senare att förfalla. På dess plats uppfördes på 1000-talet kyrkan Santa Maria in Sinodochio.[3]

Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sce. Marie in Sinesia.[8]

Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Maria in Sinodorta,[9] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancte Marie in Sinodochio[10] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sce. Marie in Sinodochio dicti Intertrigio.[11]

Ordo Cruciferorum, en katolsk orden, lät under påve Gregorius XIII (1572–1585) bygga om kyrkan efter ritningar av Giacomo del Duca, elev till Michelangelo. Efter Ordo Cruciferorum innehades kyrkan av Ministri degli Infermi, grundad av Camillo de Lellis, och därefter av Chierici regolari minori, grundad av bland andra Francesco Caracciolo. År 1854 förlänade påve Pius IX kyrkan åt Det allraheligaste blodets missionärer, en kongregation grundad av Gaspare del Bufalo.[7]

FasadenRedigera

I den manieristiska fasaden bryter arkitekten Giacomo del Duca mot den arkitektoniska traditionen. Den övre våningens sidovoluter saknas; istället återfinns voluter på ömse sidor om kyrkans ingångsportal. Två andra voluter bryter in i det triangulära pedimentet ovanför kyrkans portal och håller upp en festong. En annan arkitektonisk anomali utgörs av pilasterkapitälen i den övre våningen; det existerar inte någon antik prototyp för dessa kapitäl.[12]

InteriörenRedigera

Högaltaret hyser ikonen Madonnan och Barnet från 1400-talets förra hälft.[13] Freskerna i taket är utförda av Antonio Gherardi och framställer scener ur Jungfru Marias liv.[14] Det rör sig om sammanlagt nio scener:

  1. Jungfru Marie frambärande i templet
  2. Jungfru Marie himmelsfärd
  3. Herrens frambärande i templet
  4. Jungfru Marie födelse
  5. Jungfru Marie besök hos Elisabet
  6. Flykten till Egypten
  7. Jesus vid 12 års ålder i templet
  8. Konungarnas tillbedjan
  9. Den heliga Familjen

Kyrkan har sex sidokapell, tre på var sida.

Höger sidaRedigera

Det första sidokapellet på höger hand är invigt åt den heliga Maria De Mattias, som 1834 grundade ”Kristi allraheligaste blods tillbedjande systrar” och blev kanoniserad 2003. Kapellet var tidigare invigt åt Jungfru Maria; sidopilastrarna och arkivolten har målningar med scener ur hennes liv. I det andra kapellet, invigt åt den korsfäste Kristus, återfinns ett venetianskt krucifix från 1300-talet. I arkivolten har Giovanni Francesco Grimaldi utfört målningar med scener ur Kristi lidande. Altaret har arbeten i pietra dura-teknik. Det tredje kapellet, Cappella del Calvario, har en altarmålning som visar den korsfäste Kristus med Jungfru Maria, aposteln Johannes och Maria Magdalena.[15]

Vänster sidaRedigera

Första kapellet till vänster är invigt åt den heliga Maria Magdalena; altarmålningen Den heliga Magdalenas kommunion är ett verk av Luigi Pellegrini Scaramuccia. Det andra kapellet är invigt åt den helige Gaspare del Bufalo, grundare av ”Det allraheligaste blodets missionärer” 1815 och kanoniserad 1954. I en röd marmorsarkofag vilar helgonet; ovanpå sarkofagen ses en liggande bronsstaty föreställande Gaspare del Bufalo, utförd av Aurelio Mistruzzi 1954. Även altarmålningen framställer den helige Gaspare. Det tredje och sista kapellet på vänster hand är invigt åt den helige påven Cletus; altarmålningen av Paolo Piazza visar påvens martyrium.[16]

I kyrkans lilla trädgård finns fortfarande det träd, under vilket den helige Filippo Neri brukade försjunka i bön.[7]

BilderRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Chiesa rettoria Santa Maria in Trivio” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 1 november 2017. https://archive.is/20171101155658/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=894. Läst 1 november 2017. 
  2. ^ Armellini 1891, s. 279.
  3. ^ [a b] Lombardi 1993, s. 86.
  4. ^ Hülsen 1927, s. 365.
  5. ^ Armellini 1891, s. 278.
  6. ^ ”Lapide Vilisario Urbis” (på italienska). Strade della Roma Papale. Il Libro del passato. Arkiverad från originalet den 2 november 2017. https://archive.is/20171102210433/http://www.borgato.be/MISCELLANEA/ROMA_TREVI-A-SCL/html/lapidevilisariourbis.html. Läst 2 november 2017. 
  7. ^ [a b c] Rendina 2000, s. 243.
  8. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#295. Läst 2 november 2017. 
  9. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#65. Läst 2 november 2017. 
  10. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#41. Läst 2 november 2017. 
  11. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#135. Läst 2 november 2017. 
  12. ^ Sullivan 2006.
  13. ^ Negro 1995, s. 55–56.
  14. ^ Negro 1995, s. 54–55.
  15. ^ Negro 1995, s. 55.
  16. ^ Negro 1995, s. 56.

Tryckta källorRedigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 363–365. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 324–325. ISBN 88-365-2541-5 
  • Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. ISBN 2-85025-265-4 
  • Grundmann, Stefan (1998) (på engelska). The Architecture of Rome: An Architectural History in 400 Individual Presentations. Stuttgart: Axel Menges. Libris 7035792. ISBN 3-930698-60-9 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Magnuson, Torgil (1986) (på engelska). Rome in the Age of Bernini. Vol. 2, From the Election of Innocent X to the Death of Innocent XI. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens handlingar. Antikvariska serien, 0083-6761; 36. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 315948. ISBN 91-7402-170-2 
  • Negro, Angela (November 1995). ”Santa Maria in Trivio” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (4): sid. 53–56. ISSN 1126-6546. 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 370–371. ISBN 88-8289-419-3 
  • Sullivan, George H. (2006) (på engelska). Not Built in a Day: Exploring the Architecture of Rome. New York: Carroll & Graf. ISBN 978-0-78671-749-1 

Externa länkarRedigera