Wikipedia

San Cosimato

Ej att förväxla med San Cosimato in Ostiense.

San Cosimato, även benämnd Santi Cosma e Damiano in Trastevere och Santi Cosma e Damiano in Mica Aurea,[1][2] är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt de heliga Kosmas och Damianus. Kyrkan är belägen vid Piazza di San Cosimato i Rione Trastevere.[2] Kyrkan och dess kloster utgör numera en del av Ospedale Nuovo Regina Margherita.

San Cosimato
Kyrka
Fasaden
Fasaden
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Piazza di San Cosimato
Invigd 900-talet
15 november 1069 (nykonsekrering)
1475 (nykonsekrering)
Interiören med högaltaret.
Interiören med högaltaret.
Interiören med högaltaret.

Kyrkans namn ”San Cosimato” antas vara en etymologisk förvrängning av namnen Cosma och Damiano och är dokumenterat på 1400-talet.[2]

Kyrkans tillnamn (cognome) ”Mica Aurea”, ordagrant "gyllene korn", åsyftar Janiculums gyllene sand.[2][3]

Kyrkans historia redigera

På 940-talet grundades här ett benediktinkloster av adelsmannen Benedetto.[3] Klostret byggdes om a fundamentis under påve Alexander II och denne konsekrerade kyrkan den 15 november 1069.[4] År 1230 överlät påve Gregorius IX klosterkomplexet åt kamaldulensermunkar, men dessa fick lämna klostret och 1246 flyttade klarissor in. Under påve Sixtus IV, vars syster Francesca var nunna i klostret, företogs genomgripande ombyggnadsarbeten och en andra klostergård anlades. Arkitekten Baccio Pontelli ritade denna samt genomförde en ombyggnad av kyrkan.[3]

År 1873 stängdes klostret och gjordes om till ålderdomshem. Under 1900-talets andra hälft byggdes komplexet ånyo om, denna gång till sjukhuset Ospedale Nuovo Regina Margherita, vilket invigdes 1970.[3]

Framför kyrkan finns en liten trädgård med en fontän, vilken utgörs av ett antikt romerskt badkar i granit.[5]

Kyrkans exteriör redigera

Kyrkans enkla fasad tillskrivs Baccio Pontelli och har en portal med skulpterade sidostycken från sent 1400-tal. Kyrkans port har reliefer, vilka föreställer de heliga Franciskus, Klara, Kosmas och Damianus.[5]

Kyrkans interiör redigera

Kyrkans främsta konstverk är fresken Tronande Madonna och Barnet mellan de heliga Franciskus och Klara, utförd av renässansmålaren Antonio del Massaro.[6]

Till vänster om högaltaret återfinns Cappella di Santa Severa, ett kapell invigt åt den heliga Severa av Villeneuve, en fransk nunna som levde på 600-talet. Kapellets altare har en gravrelief som visar hur två änglar håller en krona ovanför Madonnan och Barnet. Till höger ses den helige Laurentius visa fram den knäböjande kardinalen Lorenzo Cibo. Till vänster står den helige Bartolomaios. Denna gravrelief fanns tidigare i basilikan Santa Maria del Popolo.[5][7][8][9]

Bilder redigera

  •  
    Klostrets medeltida portik.
  •  
    Trädgården.
  •  
    Den medeltida klostergården.
  •  
    Sixtus IV:s klostergård.
  •  
    Tronande Madonna och Barnet mellan de heliga Franciskus och Klara.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Hülsen 1927, s. 240.
  2. ^ [a b c d] Kuhn-Forte 1997, s. 347.
  3. ^ [a b c d] Lombardi 1993, s. 276.
  4. ^ Kuhn-Forte 1997, s. 350.
  5. ^ [a b c] Lombardi 1993, s. 277.
  6. ^ Kuhn-Forte 1997, s. 359.
  7. ^ Kuhn-Forte 1997, s. 359–361.
  8. ^ Rendina 2000, s. 74.
  9. ^ ”Cibo, Lorenzo” (på tyska). Requiem – Die römischen Papst- und Kardinalsgrabmäler der frühen Neuzeit. Arkiverad från originalet den 21 december 2017. https://archive.is/20171221082734/http://requiem-projekt.de/db/suche.php?function=b_ausgabe&grabmalID=158. Läst 21 december 2017. 

Tryckta källor redigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Kuhn-Forte, Brigitte (1997) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms. 4. Band, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms. Die Kirchen von Trastevere. Purkersdorf: Verlag Brüder Hollinek. ISBN 3-85119-266-4 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Cosimato&oldid=54345237”