Ségolène Royal

fransk politiker

Ségolène Royal, född 22 september 1953 i Dakar i Senegal, är en fransk politiker och 2004–2014 president i regionen Poitou-Charentes. Hon är medlem av Parti Socialiste och har haft flera ministerposter. Den senaste var mellan 2 april 2014 och 10 maj 2017 miljö- och energiminister i regeringen Valls och den efterföljade Regeringen Valls II. Hon efterträddes på posten av Nicolas Hulot.

Ségolène Royal

Ségolène Royal, 2012.

Frankrikes miljö- och energiminister
Ämbetsperiod
2 april 201410 maj 2017
Premiärminister Manuel Valls
Bernard Cazeneuve
Företrädare Philippe Martin
Efterträdare Nicolas Hulot

Regionpresident i Poitou-Charentes
Ämbetsperiod
30 mars 200421 april 2014

Biträdande minister med ansvar för familje- och barnfrågor
Ämbetsperiod
20 mars 20006 maj 2002
Premiärminister Lionel Jospin
Företrädare Martine Aubry
Efterträdare Jean-François Mattei

Biträdande skolminister
Ämbetsperiod
4 juni 199727 mars 2000
Premiärminister Lionel Jospin
Företrädare Françoise Hostalier (statssekreterare med ansvar för skolfrågor)
Efterträdare Xavier Darcos

Ämbetsperiod
3 april 199229 mars 1993
Premiärminister Pierre Bérégovoy
Företrädare Brice Lalonde
Efterträdare Michel Barnier

Ämbetsperiod
19 juni 200219 juni 2007
Ämbetsperiod
2 april 19934 juli 1997
Ämbetsperiod
23 juni 19882 maj 1992

Född 22 september 1953 (67 år)
Frankrike Dakar, Franska Västafrika (nuvarande Senegal)
Politiskt parti Socialistpartiet
Partner François Hollande (1973-2007)
Barn Fyra
Yrke Ekonom

Hon har varit invald i nationalförsamlingen som representant för departementet Deux-Sèvres sedan 1988 och har från och med april 2004 varit president för regionrådet i Poitou-Charentes. Den 16 november 2006 utsågs Royal efter en medlemsomröstning till socialistpartiets presidentkandidat i franska presidentvalet 2007.

BiografiRedigera

Royal är dotter till Jacques Royal (överste i artilleriet) och Hélène Dehaye. Under nära trettio år var Royal sambo med Frankrikes president François Hollande. Med honom har hon fyra barn. När PACS (pacte civil de solidarité), en form av registrerat partnerskap, infördes i Frankrike 2001, spreds ett rykte om att paret hade ingått ett sådant, vilket de emellertid inte hade gjort [1]. Deras separation blev offentliggjord samtidigt med resultaten från andra valomgången till parlamentet 2007.

Högre utbildningRedigera

Politisk karriärRedigera

I december 2005 uttryckte hon sitt intresse för att nomineras som presidentkandidat för socialistpartiet inför valen 2007. Enligt opinionsundersökningar var hon då den, jämte Nicolas Sarkozy, som den franska befolkningen helst skulle se som president. Den 16 november 2006 valdes hon med bred marginal (60,6 %) av partiets medlemmar till de franska socialisternas presidentkandidat i 2007 års presidentval.

Hon var politisk rådgivare till François Mitterrand under hans första mandatperiod som president.

MinisterposterRedigera

Politiska mandat på nationell nivåRedigera

MisslyckandenRedigera

År 1995 misslyckades hennes försök att bli borgmästare i Niort, då splittringen bland socialisterna ledde till att den sittande borgmästaren, Bernard Bellec, blev omvald.

I mars 1998 fick hon ej tillräckligt stöd i lokalvalen i Deux-Sèvres.

År 2007 förlorade hon presidentvalet mot Nicolas Sarkozy i den andra valomgången.

Rättsliga turerRedigera

Det franska rådet conseil de prud'hommes i Niort fann 1999 Royal skyldig till att i samband med kampanjen inför valet 1998 ha anlitat ett antal kvinnliga medarbetare som inte fick betalt.

BibliografiRedigera

PublikationerRedigera

  • Le printemps des grands-parents, Éd. Robert Laffont, 1987.
  • Le Ras-le-bol des bébés zappeurs, Éd. Robert Laffont, 1989.
  • Pays, paysans, paysages, la réconciliation est-elle possible ?, Éd. Robert Laffont, 1993.
  • École, informatique et nouveaux comportements, Éd. L'Harmattan, 2000.
  • La vérité d'une femme, Éd. Stock, 2001.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ « Les secrets de Ségolène Royal. François et elle : un couple en équilibre », L'Express, 21.

Externa länkarRedigera