Öppna huvudmenyn
Urnesstil ornamentikenU729 består av två rundrakar, deras mittersta ben korsar varandra i motivets övre del. Stenen är ristad av Balle.

Rundrake eller drakorm – utsmyckning på runsten i form av rundjur som vanligtvis utgör själva skriftbandet.

En drakorm utvecklas ifrån den yngre runormen, när den fick ben och greppande fötter. Eftersom drakormen oftast avbildas i profil, utgår bara ett ben från dess kropp. Drakormen förekommer under 1000-talets senare hälft tillsammans med den yngre runormen.

Drakormen har en dubbeltydlighet som runormens motsvarighet på samma sätt som draken Nidhögg är midgårdsormens motsvarighet i den nordiska mytologin. Nidhögg levde vid Yggdrasils rötter intill älven Vergelmer och gnagde på dess rötter. Nidhögg symboliserar på så sätt ondskan i världsalltet och förknippas med död och förintelse. Zachrisson menar att drakormen ska uppfattas som världens yttersta gränser.[1] I stilgrupperna Pr 1-3 kröns kopplet som binder samman drakormarna med ett kors eller palmett, vilken uppfattas som livsträdet Yggdrasil. Dessa tolkningar visar att runstenarnas huvudmotiv hämtades från den hedniska traditionen trots att de senvikingatida runstenarna anses vara kristna monument.

LitteraturRedigera

  • Lars Magnar Enoksen 'Vikingarnas egna ord Svenska Historiska Media Förlag AB, 2015 ISBN 9175451301
  • Lars Våge Rickard Bindberg Runstenar i kyrkomiljö, en länk mellan hednisk tradition och kristen tro? // En studie av senvikingatida runstenar anknutna till kyrkor i Jönköpings län. Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet, 2006.

KällorRedigera

  1. ^ Zachrisson, T. Gård, gräns, gravfält, Sammanhang kring ädelmetalldepåer och runstenar från vikingatid och tidig medeltid i Uppland och Gästrikland. Stockholms universitet, Stockholm, 1998.