Rostvingad timalia[2] (Schoeniparus castaneceps) är en asiatisk fågel i familjen marktimalior inom ordningen tättingar.[3]

Rostvingad timalia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMarktimalior
Pellorneidae
SläkteSchoeniparus
ArtRostvingad timalia
S. castaneceps
Vetenskapligt namn
§ Schoeniparus castaneceps
Auktor(Hodgson, 1837)
Synonymer
  • Alcippe castaneceps
  • Pseudominla castaneceps
  • Rostvingad alkippa

Utseende och läte redigera

Rostvingad timalia är en mycket liten (10-13 cm) liten olivbrun och vitaktig marktimalia. På huvudet syns en blekstrimmig mörkt kastanjefärgad hjässa, ett vitt ögonbrynsstreck, ett svart ögonstreck och vit kind med antydan till mörkt mustaschstreck. På vingarna syns en svart- och orangefärgad vingpanel.[4][5]

 

Bland lätena hörs olika tjippande, drillande och skallrande ljud. Sången återges i engelsk litteratur som ett ljust "wee-chee-chee-wee-chee".

Utbredning och systematik redigera

Rostvingad timalia delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Fåglar i östligaste Myanmar, nordvästra Laos samt centrala och södra Yunnan i Kina har ännu inte förts till någon underart.[4] Tidigare behandlades den och dalattimalian (S. klossi) som en och samma art.

Släktes- och familjetillhörighet redigera

Länge placerades arterna i Schoeniparus, Lioparus, Fulvetta och Alcippe i ett och samma släkte, Alcippe, men flera genetiska studier[6][7][8] Senare genetiska studier[9] visar att de är långt ifrån varandras närmaste släktingar och förs nu istället vanligen till tre olika familjer: Schoeniparus i marktimaliorna, Fulvetta och Lioparus i sylviorna, och Alcippe i fnittertrastarna eller i den egna familjen Alcippeidae.

Levnadssätt redigera

Rostvingad timalia påträffas i undervegetation i fuktig skog, även ungskog och skogskanter, bambustånd och övergivna hyggen. Den lever av insekter, ibland också sav från träd. Fågeln ses i stora flockar, vanligtvis med hela 20-40 men ibland upp till 70 individer utanför häckningstid. Den häckar mellan april och juni på Indiska subkontinenten och i kinesiska Xizang, mellan januari och juni i Sydostasien. Arten är stannfågel.[5][4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i centrala och östra Nepal och Bhutan, lokalt vanlig i nordöstra Indien, generellt vanlig i Sydostasien, lokalt vanlig till mycket vanlig i Myanmar och ovanlig till sällsynt i Kina.[10]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Schoeniparus castaneceps Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b c] Collar, N. & Robson, C. (2018). Rufous-winged Fulvetta (Schoeniparus castaneceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59541 10 november 2018).
  5. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Pasquet, E., E. Bourdon, M.V. Kalyakin, and A. Cibois (2006), The fulvettas (Alcippe, Timaliidae, Aves): a polyphyletic group, Zool. Scripta 35, 559-566.
  7. ^ Collar, N.J. (2006), A partial revision of the Asian babblers (Timaliidae), Forktail 22, 85-112.
  8. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  9. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  10. ^ Del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2

Externa länkar redigera