Världsmästerskapen i Roadracing 1998 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike och Endurance. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör. Grand Prix-serien kördes över 16 omgångar.

Världsmästare i roadracing 1998
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Mick Doohan (Honda) Honda
250GP Loris Capirossi (Aprilia) Aprilia
125GP Kazuto Sakata (Aprilia) Honda
Superbike Carl Fogarty (Ducati) Ducati
Endurance Doug Polen, Christian Lavieille (Honda) -
Sidvagn Steve Webster/David James -

Mick Doohan försvarade sin titel och vann för femte året i rad. Han fick dock hårt motstånd av nykomlingen Max Biaggi, men till slut var ändå Doohans titel inte i fara, eftersom han vann åtta race, mot Biaggis två. Trea blev Álex Crivillé.

Banor och vinnare

redigera
Grand Prix Bana Vinnare Märke
  Japan Suzuka   Max Biaggi Honda
  Malaysia Johor   Mick Doohan Honda
  Spanien Jerez   Àlex Crivillé Honda
  Italien Mugello   Mick Doohan Honda
  Frankrike Paul Ricard   Àlex Crivillé Honda
  Madrid Jarama   Carlos Checa Honda
  Holland Assen   Mick Doohan Honda
  Storbritannien Donington Park   Simon Crafar Yamaha
  Tyskland Sachsenring   Mick Doohan Honda
  Tjeckien Brno   Max Biaggi Honda
  Imola Imola   Mick Doohan Honda
  Katalonien Barcelona   Mick Doohan Honda
  Australien Phillip Island   Mick Doohan Honda
  Argentina Buenos Aires   Mick Doohan Honda

Slutställning

redigera
Plats Förare Team Poäng
1   Mick Doohan Repsol Honda 260
2   Max Biaggi Marlboro Honda 208
3   Àlex Crivillé Repsol Honda 198
4   Carlos Checa Honda 139
5   Alex Barros Honda 138
6   Norifumi Abe Yamaha 128
7   Simon Crafar Yamaha 119
8   Tadayuki Okada Honda 106
9   Nobuatsu Aoki Suzuki 101
10   Régis Laconi Yamaha 86

Det utbröt en rejäl skandal i sista loppet i Argentina, när Loris Capirossi körde av Tetsuya Harada och vann VM, med Harada på tredjeplats, bakom Valentino Rossi. Capirossi blev sparkad av hans och Haradas Apriliastall efteråt för den osportsliga manövern och blev hårt kritiserad efteråt.

Delsegrare

redigera
Bana Vinnare Märke
  Suzuka   Daijiro Kato Honda
  Johor   Tetsuya Harada Aprilia
  Jerez   Loris Capirossi Aprilia
  Mugello   Marcellino Lucchi Aprilia
  Paul Ricard   Tetsuya Harada Aprilia
  Jarama   Tetsuya Harada Aprilia
  Assen   Valentino Rossi Aprilia
  Donington Park   Loris Capirossi Aprilia
  Nürburgring   Tetsuya Harada Aprilia
  Brno   Tetsuya Harada Aprilia
  Imola   Valentino Rossi Aprilia
  Barcelona   Valentino Rossi Aprilia
  Phillip Island   Valentino Rossi Aprilia
  Buenos Aires   Valentino Rossi Aprilia

Slutställning

redigera
Plats Förare Märke Poäng
1   Loris Capirossi Aprilia 224
2   Valentino Rossi Aprilia 201
3   Tetsuya Harada Aprilia 200
4   Tohru Ukawa Honda 148
5   Olivier Jacque Honda 116
6   Haruchika Aoki Honda 112
7   Stefano Perugini Honda 102
8   Takeshi Tsujimura Yamaha 92

Japanen Katuzo Sakata på Aprilia blev världsmästare.

Delsegrare 125GP

redigera
Bana Vinnare Märke
  Suzuka   Kazuto Sakata Aprilia
  Johor   Noboru Ueda Honda
  Jerez   Kazuto Sakata Aprilia
  Mugello   Tomomi Manako Honda
  Paul Ricard   Kazuto Sakata Aprilia
  Jarama   Lucio Cecchinello Honda
  Assen   Marco Melandri Honda
  Donington Park   Kazuto Sakata Aprilia
  Nürburgring   Tomomi Manako Honda
  Brno   Marco Melandri Honda
  Imola   Tomomi Manako Honda
  Barcelona   Tomomi Manako Honda
  Phillip Island   Masao Azuma Honda
  Buenos Aires   Tomomi Manako Honda

Slutställning 125GP [1]

redigera
Plats Förare Startnr Land Motorcykel Poäng Segrar
1 Kazuto Sakata 4   Japan Aprilia 229 4
2 Tomomi Manako 3   Japan Honda 217 5
3 Marco Melandri 13   Italien Honda 202 2
4 Masao Azuma 20   Japan Honda 135 1
5 Lucio Cecchinello 10   Italien Honda 130 1
6 Mirko Giansanti 32   Italien Honda 113 0
7 Masaki Tokudome 5   Japan Aprilia 97 0
8 Gianluigi Scalvini 8   Italien Honda 89 0
9 Roberto Locatelli 15   Italien Honda 87 0
10 Frédéric Petit 9   Frankrike Honda 78 0

Totalt tog 34 förare VM-poäng.

Källor

redigera