RL10

raketmotor driven av flytande bränsle avsedd för slutsteg i raketer

RL10 är en amerikansk raketmotor driven av flytande väte och flytande syre. Den byggs av Aerojet Rocketdyne och används i raketers slutsteg.

RL10
RL-10 rocket engine (30432256313).jpg
En RL10A-4 på Science Museum i London
UrsprungUSA USA
Första körning1959
Första flygning1962
DesignerPratt & Whitney, Marshall Space Flight Center
TillverkareAerojet Rocketdyne
Bränsle
BränsleFlytande syre och flytande väte
Blandningsförhållande5,88:1
CykelExpandercykel
Konfiguration
Dysans proportion84:1 eller 280:1
Prestanda
Dragkraft (vac.)110,1 kN
Isp (vac.)465,5 s (4,565 km/s)
Bränntid700 sekunder
Dimensioner
Längd4,15 m
Diameter2,15 m
Tom vikt301
Används av
Centaur, DCSS, S-IV

RL10 började utvecklas i början av 1950-talet av Marshall Space Flight Center och Pratt & Whitney. Första testkörningen av motorn skedde i Pratt & Whitneys testanläggning i West Palm Beach, Florida, år 1959. Första framgångsrika flygningen skedde 27 november 1963. Två motorer användes under den flygningen för att driva Centaursteget i en Atlasraket. Under de 60 år motorn har använts har 15 modeller tagits fram. Den senaste modellen togs fram till den amerikanska superlyftraketen SLS som ska användas i Artemisprogrammet. Det pågår även utveckling av en 3D-printad version av motorn, RL10C-X. Den ska sänka kostnaden per motor och, eftersom den består av färre delar, vara mer driftsäker.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, RL10, 20 juli 2022.