Wikipedia

Räddningstjänsten i Frankrike

Räddningstjänsten i Frankrike går under den övergripande benämningen Sécurité civile (civilförsvar) och består av den centrala statliga räddningstjänsten och de regionala räddningstjänsterna. På kommunal nivå finns det för många kommuner ett planeringsansvar för utomordentliga händelser. Till stöd för räddningstjänsten kan en kommunal civilförsvarsreserv inrättas. Vid sidan av den offentligt organiserade räddningstjänsten finns även en frivillig civilförsvarsorganisation.

Uppdrag redigera

 
Det franska inrikesministeriet i Paris.

Räddningstjänsten till uppgift att:

  • Larma och varna befolkningen
  • Skydda personer, egendom och miljö
  • Främja befolkningsskyddet utomlands [1]

Central organisation redigera

Inrikesministeriet redigera

Det politiska och administrativa ansvaret för räddningstjänsten i Frankrike åvilar inrikesministern och inrikesministeriet. Sedan 2011 ingår i inrikesministeriet ett generaldirektorat för räddningstjänst och krishantering.[2]

Generaldirektoratet redigera

Direction générale de la sécurité civile et de la gestion des crises (DGSCGC) består av följande avdelningar:

  • Underdirektoratet för planering och krishantering
  • Brandförsvarsdirektoratet
  • Underdirektoratet för den centrala statliga räddningstjänsten.[2]

Central statlig räddningstjänst redigera

 
Räddningshelikopter under övning i Lille.
 
Vattenbombare av typ Bombardier 415 under insats.
 
Första militära räddningsbataljonen (UIISC1) har sin bas i Nogent-le-Rotrou.

Den centrala statliga räddningstjänsten (sécurité civile i inskränkt mening) utgörs av alarmeringssystemet, den luftburna räddningstjänsten, den civila ammunitionsröjningstjänsten samt de militära räddningsförbanden.

Alarmeringssystemet redigera

Det gamla systemet med sirener är under uppdatering och skall i det nya moderniserade och datoriserade alarmerings- och informationssystemet SAIP kompletteras med sms-meddelanden och information på bildskärmar vid motorvägar, städer och stationer. [3]

Luftburen räddningstjänst redigera

Räddningshelikoptrar redigera

Räddningshelikoperorganisationen består av 39 helikoptrar vid 22 baser under en ledningsgrupp i Nîmes.[4]

Brandsläckningsflyg redigera

Brandsläckningsflyget består av 26 vattenbombare, varav 12 Bombardier 415, för vattenbegjutning från luften. Sommartid är de stationerade på Korsika och i södra och sydvästra Frankrike, där skogsbrandfaran är störst. På vintern används de för transport av inrikesministeriets personal och utrustning.[4]

Vid skogsbranden i Västmanland 2014 kontrakterades två vattenbombare och ett ledningsflygplan för vattenbegjutning av den svenska staten.

Civil ammunitionsröjning redigera

Den civila ammunitionsröjningstjänsten, Service du Déminage, bildades för att oskadliggöra den ammunition och de kemiska stridsmedel som fortfarande finns på fransk mark efter både första och andra världskrigen. Denna uppgift är fortfarande mycket aktuell, därtill har tillkommit ansvaret för att oskadliggöra sprängämnen och bomber utplacerade av kriminella och terrorister. Ammunitionsröjningstjänsten består, förutom av den centrala ledningen, av 20 ammunitionsröjningscentraler. Ammunitionsröjningspersonalen bestod 2005 av 311 ammunitionstekniker av olika grader, vilka sedan 2004 tillhör den civila polisen.[5] Den civila ammunitionsröjningstjänsten ansvarsområde omfattar den civila sektorn utom i Storparis. Där är det istället Parispolisens centrallaboratorium (LCPP) som har ansvaret.[6] Militär ammunitionsröjning, samt ammunitionsröjning till sjöss, handhas av den militära ammunitionsröjningstjänsten.[7]

Militära räddningsförband redigera

Till inrikesministeriets förfogande står militära räddningsförband vilka kan sättas in när en prefekt (landshövding) begär stöd därför att departementets (länets) resurser inte längre räcker till. Huvudstyrkan utgörs av tre räddningsbataljoner (Unités d'instruction et d'intervention de la sécurité civile) från ingenjörstrupperna, baserade i Nogent-le-Rotrou (2 timmar från Paris), i Brignoles och i Corte. 1 400 räddningssoldater är därvid tillgängliga 24 timmar om dygnet. På sommaren ställer också arméflyget helikoptrar till förfogande för att vid skogsbränder transportera delar av de militära räddningsförbanden till otillgängliga områden.[8]

Regional räddningstjänst redigera

Den franska räddningstjänstens personal 2013
Kategori Personalstyrka
Civil regional räddningstjänst - heltidsanställda 39 824
Civil regional räddningstjänst - deltidsanställda 166 310
Frivilliga brandkårer [a] 15 454
Civil medicinsk räddningstjänst 11 832
Lönebidragsanställda 230
Militär räddningstjänst [b] 11 716
Militär medicinsk räddningstjänst 169
  1. ^ Inte integrerade i den regionala räddningstjänsten
  2. ^ Inklusive de militära räddningsförbanden
Källa: [9]
 
Ambulans från den militära räddningstjänsten i Paris.

Den regionala räddningstjänsten är civil i alla departement utom i staden Paris och departementen Hauts-de-Seine, Seine-Saint-Denis och Val-de-Marne vilka omger Paris, där en militär brandförsvarsbrigad har ansvaret. I staden Marseille delas ansvaret mellan en marin brandförsvarsbataljon och räddningstjänsten i departementet Bouches-du-Rhône.

Paris redigera

Räddningstjänsten i Storparis utgörs av en brandförsvarsbrigad, Brigade de sapeurs pompiers de Paris (BSPP), formellt tillhörigt ingenjörstrupperna, men i praktiken en självständig enhet. Brigadchefen, en general, lyder operativt och administrativt under polisprefekten i Paris och organisatoriskt under försvarsdepartementet. BSPP utgörs av tre territoriella grupper med sammanlagt 77 brandstationer, en utbildningsgrupp och en underhållsgrupp. Personalen består av 8 300 militärer och är, efter New York City Fire Department, världens näst största brandkår. BSPP har också ansvaret för räddningstjänsten vid gasframställninganläggningarna i Lacq-Artix, robotskjutfältet vid Biscarosse och Centre Spatial Guyanais i Kourou.[10][11]

Marseille redigera

Den militära räddningstjänsten i Marseille utgörs av en brandförsvarsbataljon, Bataillon de marins-pompiers de Marseille (BPMP), underställd den franska marinen. Bataljonschefen, en amiral, lyder operativt under borgmästaren i Marseille, administrativt under inrikesministeriet och organisatoriskt under försvarsdepartementet. Personalen utgörs av 2 400 personer, varav 10 % är civilanställda och resten militärer. BPMP har 16 brandstationer.[12]

Övrigt redigera

De departementala brand- och räddningstjänsterna, Service départemental d'incendie et de secours (SDIS), är länsvist organiserad under en brandchef som operativt lyder under prefekten (landshövdingen) och administrativt och ekonomiskt under vad som motsvarar landstingsstyrelsens ordförande.[13] Personalen utgjordes 2011 av 195 000 deltidstjänsgörande frivilliga brandmän och 40 000 yrkesbrandmän.[14]

Medicinsk räddningstjänst redigera

En viktig del av den franska ambulanssjukvården utgörs av läkarambulanser från de regional räddningstjänsterna. Till skillnad från de läkarambulanser som är stationerade på sjukhusen, vilka gör sina insatser framförallt vid akuta sjukdomsfall, gör den regionala räddningstjänstens läkarambulanser framförallt sina insatser vid olyckor. Vid varje SDIS finns en medicinsk räddningstjänst, Service de Santé et de Secours Médical des Sapeurs-pompiers (SSSM), vilken dels ansvarar för räddningstjänstens ambulanssjukvård, dels räddningstjänstens egen företagshälsovård och yrkesmedicin. Totalt omfattar de civila SSSM 6 200 frivilliga och deltidstjänstgörande läkare, 560 apotekare, 270 veterinärer och 2 600 sjuksköterskor. Den heltidsanställda yrkespersonalen består av 160 läkare, 50 apotekare och 105 sjuksköterskor.[15] Motsvarande organisation finns även vid de militära räddningstjänsterna i Paris och Marseille.[16][17]

Kommunalt civilförsvar redigera

Kommunalt planeringsansvar redigera

Närmare tiotusen av Frankrikes över 32 000 kommuner är ålagda att upprätta en kommunal plan för utomordentliga händelser, Plan communal de sauvegarde (PCS), som skall omfatta alarmering, evakuering, mottagning och omhändertagande. Kommunala resurser skall användas för att komplettera de insatser som görs av räddningstjänsten, ambulanssjukvården, polisen och andra.[18][19] För handläggning av den kommunala civilförsvarsplaneringen och riskhanteringen kan i större städer finnas en särskild kommunal myndighet, service de la sécurité civile eller securité civile urbaine, eller med andra benämningar.[20]

Kommunal civilförsvarsreserv redigera

En kommunal civilförsvarsreserv, Réserve communale de sécurité civile (RCSC), kan inrättas för att avlasta räddningstjänsten vid utomordentliga händelser. Medlemskapet är frivilligt och dess arbetsuppgifter är av mindre kvalificerad, men personalkrävande, art, som övervakning av vattenstånd och översvämningsrisker, information och vägledning till invånarna vid en utrymning, röjningsarbete, snöröjning, avspärrningar, administrativt stöd till olycksoffer med mera. RCSC lyder operativt och administrativt under kommunens borgmästare.[21]

Civilförsvarsförbundet redigera

 
Frivilliga räddningssamariter och räddningsfordon från det franska civilförsvarsförbundet stod i beredskap under presidentvalet 2012.

Vid sidan av den offentligt organiserade räddningstjänsten finns det en frivillig civilförsvarsorganisation, Fédération Nationale de Protection Civile, med uppgifter inom medicinsk räddningstjänst, utbildning, samt nationellt och internationellt bistånd. Civilförsvarsförbundets arbete utförs av 32 000 volontärer.[22]

Medicinsk räddningstjänst redigera

  • Beredskap vid stora evenemang.
  • Förstärkning av räddningstjänsten och ambulanssjukvården vid stora skadetillfällen och vid hög belastning.
  • Insatser vid katastrofer.[22]

Utbildning redigera

Bistånd redigera

  • Intervention vid akuta sociala situationer.
  • Internationellt katastrofbistånd genom insatsgrupper.[22]

Referenser redigera

  1. ^ Nos missions 2013-02-14.
  2. ^ [a b] Création de la direction générale de la sécurité civile et de la gestion des crises au ministère de l'intérieur 2013-02-14.
  3. ^ L'alerte et l’information de la population Arkiverad 23 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-02-14.
  4. ^ [a b] Les moyens aériens de la sécurité civile Arkiverad 17 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-02-14.
  5. ^ LE SERVICE FRANÇAIS DU DEMINAGE[död länk] 2013-02-14.
  6. ^ La préfecture de police: Le laboratoire central Arkiverad 2 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-04-11.
  7. ^ Décret n° 2010-1261 du 22 octobre 2010 modifiant le décret n° 76-225 du 4 mars 1976 fixant les attributions respectives du ministre de l'intérieur et du ministre de la défense en matière de recherche, de neutralisation, d'enlèvement et de destruction des munitions et des explosifs2013-04-11.
  8. ^ Les unités militaires de la sécurité civile Arkiverad 17 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-02-14.
  9. ^ Les statistiques des services d’incendie et de secours 2013 2015-06-13.
  10. ^ BSPP Arkiverad 25 november 2008 hämtat från the Wayback Machine. 2013-02-14.
  11. ^ Paris fire service[död länk] 2013-02-14.
  12. ^ Une hierarchie tripolaire Arkiverad 5 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-02-14.
  13. ^ Organisation Arkiverad 15 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-02-14.
  14. ^ Les hommes Arkiverad 15 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-02-14.
  15. ^ Le Service de Sante et de Secours Medical des Sapeurs-pompiers 2013-03-17.
  16. ^ La Brigade de Sapeurs-pompiers de Paris Arkiverad 2 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. 2013-03-17.
  17. ^ Les missions du service santé Arkiverad 24 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-03-17.
  18. ^ Le plan communal de sauvegarde 2013-03-16.
  19. ^ Plan Communal de Sauvegarde et Réserve Communale de la Sécurité Civile 2013-03-16.
  20. ^ Direction de la Sécurité Civile Toulon 2013-03-16.
  21. ^ Réserve communale de sécurité civile 2013-03-16.
  22. ^ [a b c d] Protection Civile Arkiverad 14 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2013-04-11.

Se även redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Räddningstjänsten_i_Frankrike&oldid=53761743”