Quintino Sella, född 7 juli 1827 i Mosso, Piemonte, död 14 mars 1884 i Biella, Piemonte, var en italiensk matematiker och politiker.

Quintino Sella
FöddQuintino Sella
7 juli 1827[1][2][3]
Valdilana[4][5], Italien
Död14 mars 1884[1][2][3] (56 år)
Biella[4][5], Italien
Medborgare iKungariket Italien
Utbildad vidÉcole nationale supérieure des mines de Paris[6]
Universitetet i Turin[6]
SysselsättningMatematiker, nationalekonom[7], universitetslärare[7], mineralog[7][5], alpinist[5], politiker[5], kristallograf, finansminister[8]
Befattning
Ledamot av Kungariket Sardiniens deputeradekammare
Kungariket Sardinien sjunde legislatur (1860–1860)[9]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens åttonde legislatur (1861–1865)[9]
Kungariket Italiens finansminister (1862–1862)
Kungariket Italiens finansminister (1864–1865)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens nionde legislatur (1865–1867)[9]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens tionde legislatur (1867–1870)[9]
Kungariket Italiens finansminister (1869–1873)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens elfte legislatur (1870–1874)[9]
Kungariket Italiens utbildningsminister (1872–1872)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens tolfte legislatur (1874–1876)[9]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens trettonde legislatur (1876–1880)[9]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[9]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[9]
ArbetsgivareUniversitetet i Turin
Politiskt parti
Historiska högern
Redigera Wikidata

Sella blev 1853 professor i geometri vid ingenjörshögskolan i Turin. Han invaldes i riksförsamlingen 1860, gjorde sig omedelbart bemärkt och inkallades som understatssekreterare i undervisningsdepartementet i Camillo di Cavours sista ministär. I Urbano Rattazzis kabinett blev han finansminister 1862, vilken ställning han innehade även under Alfonso La Marmora 1864–1865 samt under Giovanni Lanza 1869–1873. Han reorganiserade statens finanser och kunde, genom besparingar och införande av nya skatter, förmögenhetsskatt och en kvarnskatt, minska det mycket stora budgetunderskottet. Före sitt fall 1873 på sin tullpolitik hade han väsentligen lyckats att få statens finanser på god fot. År 1870 verkade han för att hindra Italiens ingripande på Frankrikes sida. Åren 1873–1884 spelade han stor parlamentarisk roll som högerledare. Hans försök att 1881 bilda en ministär misslyckades. I Accademia dei Lincei, som han omorganiserade, fungerade han länge som president. Under sin tidigare period utgav han ett antal matematiska och mineralogiska avhandlingar. Hans Discorsi parlamentari utgavs 1887–1890 efter beslut av deputeradekammaren.

Källor redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Quintino Sella, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Quintino Sella, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] OPAC SBN, Sella, Quintino, läst: 24 januari 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 24 januari 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 5 december 2023.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d e f g h i] läs online, storia.camera.it , läst: 8 maj 2019.[källa från Wikidata]