Pygméhök

amerikansk fågelart

Pygméhök[2] (Accipiter superciliosus) är en amerikansk fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3] Tillsammans med afrikanska dvärghöken är den minst i familjen.

Pygméhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Accipiter superciliosus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteEgentliga hökar
Accipiter
ArtPygméhök
A. superciliosus
Vetenskapligt namn
§ Accipiter superciliosus
Auktor(Linné, 1766)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Pygméhöken är som namnet antyder en mycket liten rovfågel. Med kroppslängden 21–28 cm konkurrerar den med afrikanska dvärghöken (Accipiter nanus) om att vara den minsta rovfågeln. Hanen är gråbrun ovan, undertill vit med sotfärgade tvära band, dock ej på strupen. Kinderna är ljusa och hjässan mörk. Honan och ungfågeln är brunare ovan och tvärbandningen undertill är istället brun till rostbrun. I flykten syns bandade vingundersidor. Liknande halsbandshöken har en ljus halskrage, mer sparsam bandning under och fläckade kinder. Flykten är snabb med grunda vingslag och få glid. Lätet är ett gällt "wék-wék-wék-wék".[4]

Utbredning och systematikRedigera

Pygméhöken delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Accipiter superciliosus fontanieri – förekommer från Nicaragua till västra Colombia och Ecuador
  • Accipiter superciliosus superciliosus – förekommer i Sydamerika öster om Anderna till allra nordostligaste Argentina och Brasilien

SläktestillhörighetRedigera

Både osteologiska studier[5] och DNA-studier[6] visar att pygméhöken endast är avlägset släkt med övriga arter i Accipiter. Resultaten har dock ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

LevnadssättRedigera

Pygméhöken hittas i låglänt regnskog upp till 1800 meters höjd, dock troligen vanligen under 800 meter. Häckningsbiologin är dåligt känd, men tros häcka februari–juni i norr, oktober–januari i söder. Arten tros vara specialist på att jaga småfåglar.[7]

Status och hotRedigera

Världspopulationen av pygméhök är relativt liten och uppskattas till mellan 1.000 och 10.000 individer.[1] Den tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Accipiter superciliosus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Robin Restall; Juan Freile (8 March 2018). Birds of Ecuador. Bloomsbury Publishing. ISBN 978-1-4729-2565-7. https://books.google.com/books?id=GNo3DwAAQBAJ&pg=PA64 
  5. ^ Olson, S.L. (2006) Reflections on the systematics of Accipiter and the genus for Falco superciliosus Linnaeus. Bull. Brit. Orn. Club 126(1): 69–70.
  6. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  7. ^ Bierregaard, R.O., Jr & Kirwan, G.M. (2020). Tiny Hawk (Accipiter superciliosus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53064 3 mars 2020).

Externa länkarRedigera