Positivism (fr. positivisme) är en benämning på olika filosofiska riktningar som strävat efter att grunda tänkandet på "fakta", det vill säga kunskap som baseras på sinneserfarenhet. Genom empiriska studier försöker forskaren hitta egenskaper hos studieobjektet som återkommer också i andra fall och situationer. När man kartlagt ett tings regelbundenheter ger detta möjlighet att förutsäga, och ingripa i, ett skeende. Det som kan förutsägas (till exempel att jorden kommer att snurra ett varv runt solen under nästa år) är det som kan betraktas som kunskap. Det som inte kan vägas eller mätas betraktas som mindre intressant.

Auguste Comte var en av de tidiga positivisterna.

Termen positivism kan också avse logisk positivism.

Inom psykologin tillämpas positivismen av de behavioristiska och operationalistiska skolorna (exempelvis B.F. Skinner).[källa behövs]

ComteRedigera

Termen positivism myntades ursprungligen av Henri de Saint-Simon, men utvecklades främst av den under 1800-talet verksamma sociologen Auguste Comte. En annan positivist var James Mill, som uppfostrade sin son John Stuart Mill i positivistisk anda.

Det mänskliga tänkandet ansågs enligt Comte ha genomgått tre stadier:[1]

  1. Det teologiska stadiet, där skeendena i världen ansågs beroende av gudar och andar.
  2. Det metafysiska stadiet, där skeendena i världen ansågs beroende av naturliga, till skillnad från övernaturliga krafter.
  3. Det positiva stadiet, där en naturvetenskaplig syn på den sociala verkligheten tillämpas.

KritikRedigera

Willard Van Orman Quine framförde två kritiska punkter mot positivismen. För det första menade han att all den kunskap som vi människor får från våra sinnen går via de begrepp som används för att analysera informationen. Det går inte att varken kategorisera eller beskriva våra erfarenheter utan att också tolka dessa. Den andra kritiken han lade fram var svårigheten att separera teori och empirisk forskning från varandra. Teorin påverkar både vilka fakta vi fokuserar på och hur vi tolkar dem. I sin tur kan detta påverka hur vi reagerar på fakta som tycks falsifiera teorin som används. Om fakta och teori inte stämmer överens så kan det hända att forskaren bestämmer sig för att det är fakta, snarare än teori, som är felaktig. Med detta menar Quine att enbart observationer inte räcker för att falsifiera en teori.[2]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Giddens, Anthony (2007). Sociologi. Studentlitteratur. sid. 29. ISBN 978-91-44-01947-5 
  2. ^ Marsh, David; Ercan, Selen A. & Paul Furlong (2018). Theory and methods in political science (Fourth edition). ISBN 978-1-137-60352-4. OCLC 1016934022. https://www.worldcat.org/oclc/1016934022. Läst 4 augusti 2022 

KällorRedigera

  • Giddens, Anthony; Griffiths, Simon (2007). Sociologi (4:e omarb. uppl. , svensk bearbetning: Jan Carle och Björn Nilsson). Lund: Studentlitteratur. Libris 10482539. ISBN 9789144019475 

Externa länkarRedigera