Pjotr Volkonskij

Pjotr Michailovitj Volkonskij (ryska: Пётр Михайлович Волконский), född 6 maj (gamla stilen: 25 april) 1776 i Sankt Petersburg, död där 8 september (gamla stilen: 27 augusti) 1852, var en rysk furste och fältmarskalk.

Volkonskij blev 1793 underlöjtnant vid Semjonovska gardesregementet samt ej långt därefter tronföljaren Alexanders adjutant och för livstiden snart sagt oskiljaktige vän. År 1800 var han redan generalmajor. Volkonskij, som 1801 var med i sammansvärjningen mot tsar Paul I, deltog i 1805 och 1807 års krig mot fransmännen, utnämndes 1810 till chef för kejserliga generalstaben, kommenderade 1813 de allierades armé vid Dresden och blev 1817 general av infanteriet. Tsar Nikolaus I utnämnde honom till ministär för kejserliga huset (1826), ordenskansler (1842) och generalfältmarskalk (1850).

Källor redigera

Volkonskij, 2. Petr Michailovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)