Perjodsyra

Perjodsyra, eller ortoperjodsyra, H₅IO₆, är en giftig och explosiv oorganisk syra.

Perjodsyra
Systematiskt namn	Ortoperjodsyra
Övriga namn	Paraperjodsyra
Kemisk formel	H5IO6
Molmassa	227,941 g/mol
Utseende	Färglösa kristaller
CAS-nummer	10450-60-9
Egenskaper
Densitet	1,4 g/cm³
Löslighet (vatten)	Löslig i vatten och alkoholer
Kokpunkt	279,6 °C
Faror
NFPA 704	0 3 0 OXE
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Egenskaper

Ortoperjodsyra bildar färglösa, i luft söndersmältande kristaller. Den har ett antal sura dissociationskonstanter. pKa för metaperjodsyra har inte fastställts. H₅IO₆ ↔ H₄IO₆⁻ + H⁺,  pKa = 3.29

H₄IO₆⁻ ↔ H₃IO₆²⁻ + H⁺,  pKa = 8.31

H₃IO₆²⁻ ↔ H₂IO₆³⁻ + H⁺,  pKa = 11.60

Då det finns två former av perjodsyra, följer det att två typer av perjodatsalter bildas. Till exempel, natriummetaperjodat, Na₅IO₄, kan syntetiseras från HIO₄ medan natriumortoperjodat, Na₅IO₆kan syntetiseras från Na₅IO₆.

Struktur

Ortoperjodsyran formar monoklina kristaller, bestående av en något deformerad IO₆-oktaeder, länkade via överbryggande väteatomer. Kristallstrukturen hos metaperjodsyra innefattar också IO₆-oktaedern, men dessa är anslutna med överbryggande syreatomer till att bilda en-dimensionella oändliga kedjor.

Framställning

Produktion i modern industriell skala innebär elektrokemisk oxidation av jodsyra på en PbO₂-anod, med följande elektrodpotential:

H₅IO₆ + H⁺ + 2 e⁻ → IO₃⁻ + 3 H₂O   1.6 E°

Ortoperjodsyra kan dehydratiseras för erhållande av metaperjodsyra genom upphettning till 100 °C. Ytterligare upphettning till ca 150 °C ger jodpentoxid (I₂O₅) snarare än den förväntade anhydriddijodinheptoxide (I₂O₇). Metaperjodsyra kan också framställas från olika ortoperjodater genom behandling med utspädd salpetersyra: H₅IO₆ → HIO₄ + 2 H₂O

Användning

Perjodsyra är användbar för att bestämma strukturen av kolhydrater då den kan användas för att öppna sackaridringar. Detta förfarande används ofta i märkningssackarider med fluorescerande molekyler eller andra taggar såsom biotin.

Perjodsyra används också i som ett oxidationsmedel av måttlig styrka.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1978