Peder Fleming, nämns från 1413 till 1434, var en svensk lagman.

Ätten Flemings vapen (med friherrekrona).

Peder Fleming nämns för första gången 1413 som sigillvittne i Bjärnå. År 1418 förrättade han i Åbo lagmansting för sin far Claus Flemings räkning. Följande gång han gjorde det var år 1425 i Lojo. Peder förefaller att ha haft sin egentliga hemvist i Sverige. På det tyder att han och hans hustru 1428 skänkte en kalk till själakoret i deras kyrka, det vill säga den i Jönköping, för sina föräldrars och alla kristna själars skull. Detta skedde året efter att fadern sista gången nämns som lagman i Österland, det vill säga Finlands då ännu odelade lagsaga. Det är troligt att Peder efterträdde sin far som lagman. Ändå nämns han i källorna först år 1433 som utövande lagman. Samma år upptogs Peder och hans hustru som medlemmar i Helga lekamens gille i Stockholm. Sista gången han nämns är 1434 då han i maj dömde i landsrätten i Åbo och i juni vid lagmansting i Kimito. Han hade troligen avlidit 1435, då den finska lagsagan delades.

Peder Flemings föräldrar var lagmannen Claus Fleming och Cecilia. Hans hustru hette Ingrid Karlsdotter. Ingenting är känt om deras godsinnehav.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  • Artikeln bygger på Gustaf Elgenstiernas ättartavlor över den introducerade svenska adeln.
  • Finlands medeltidsurkunder Bd. 2, 8, Statsarkivet 1915, 1935, Helsingfors
  • Fleming, släkt, Svenskt biografiskt lexikon, Bd 16 s. 111, 1964-1966, Stockholm
  • Anthoni, E: Ett dokument berörande Peder Fleming, lagman i Finland efter fadern Claus Fleming, Historisk tidskrift för Finland 1969, s. 166–167
  • Anthoni, E: Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel, Svenska Litteratursällskapet i Finland 1970, Helsingfors