Öppna huvudmenyn
Stridsfordon 90C. Notera skjutluckor bakom torn.
Pansarskyttefordon av modellen Pansarbandvagn 302.
En amerikansk M2 Bradley. Notera dess skottgluggar på sidorna. Notera även dess TOW-robotar på sidan av tornet.

Pansarskyttefordon är pansrade stridsfordon på antingen hjul eller band med utrymme att lasta och transportera infanterisoldater, normalt minst en skyttegrupp om 6 soldater. Sådana truppslag kallas historiskt pansarskytte, därav namnet pansarskyttefordon, men numera går de även under namnet mekaniserat infanteri.

Det som skiljer pansarskyttefordon från liknande trupptransportfordon som splitterskyddade trupptransportfordon är att de ska transportera trupp i strid istället för till striden. Detta betyder att skyttegruppen ska ha möjlighet att strida inifrån fordonet, oftast genom skottgluggar eller luckor på taket, alternativt bådadera. Pansarskyttefordonens egna beväpning består normalt av en tung kulspruta eller lätt automatkanon och rökkastare, men beroende på typ av pansarskyttefordon kan beväpningen gå upp till grovkalibriga automatkanoner och även pansarvärnsrobotsystem.

Pansarskyttefordon är ofta enbart splitterskyddade och väger mellan 10-25 ton. De är inte ovanligt att de är amfibiska eller har kapacitet att simma med simutrustning.[1]

HistoriaRedigera

TaktikRedigera

En tidigt taktik för pansarskyttefordon under andra världskriget var att köra fordonen rakt in i fiendens ställningar för att sedan urlasta. Denna taktik anses numera dock vådlig beroende på ökad eldkraft och ökat understöd hos infanterisoldater. En modern taktik är att soldaterna urlastar på stormavstånd och får sedan understöd av sina egna fordon under anfallet eller skjuta direkt från stridsrummet, så kallad "uppsutten strid".

BeväpningRedigera

Pansarskyttefordon har beväpnats med det mesta under historien. Några klassiska exempel är bland annat: kulspruta, granatkastare, granatspruta, automatkanon, kanon och robot. Trupperna själva brukar vara försedda med pansarvärnsvapen som till exempel pansarskott och liknande specialvapen bortom deras standardvapen som automatkarbin.

StridsfordonRedigera

Stridsfordon, kort strf, är den svenska benämningen för grövre pansarskyttefordon. Detta avser att deras skyddsnivå är avsevärt bättre än ett generellt pansarskyttefordon och de kan ofta klara av eld från automatkanoner i fronten. Det är heller inte ovanligt att de har reaktivt pansar på fronten. De är försedda med ett kanontorn beväpnat med en automatkanon i kalibern 20 till 60 mm[2] och en eller flera pansarvärnsrobotsystem.

Stridsfordon är den moderna uppföljaren till kalla krigets infanterikanonvagn och lätt stridsvagn. De ska, utöver transport och stöd av pansarskytte, även ge tungt understöd för både infanteri och andra fordon som stridsvagnar. På grund av deras kraftiga beväpning kan de även ta ut huvudstridsvagnar och helikoptrar med olika typer av ammunition eller robotar.[1]

SverigeRedigera

Sverige har haft pansarskyttefordon sedan början av 1930-talet då man införskaffade Pansarbil m/31, vilket var en bepansrad lastbil med en kulspruta på flaket och i kabinen. Detta konceptet kom senare att utvecklas till Terrängbil m/42 Karosseri Pansar vilket var ytterligare en lastbil, fast denna gång med en pansarkaross från början. Detta kom att följas upp av Pansarbandvagn 301 och Pansarbandvagn 302 vilka kom med tiden att helt ersättas med stridsfordon 90 som är i bruk än idag (2019).

Nått som bör nämnas är att inget fordon har benämnts pansarskyttefordon utan det agerar enbart samlingsord för rollen. Fordonen benämns normalt pansarbandvagn eller pansarterrängbil, alternativt liknande som Tgb m/42 KP som exempel. Dessa namn används även för rollen splitterskyddat trupptransportfordon.[1]

Exempel på viktiga aktiva pansarskyttefordon och stridsfordon per nationRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] SoldF, Soldat i fält, 2001. 
  2. ^ ”Exempel på 20 mm till 60 mm.”. http://www.quarryhs.co.uk/WLIP.htm. Läst 18 oktober 2019.