Öppna huvudmenyn

Påtvingat försvinnande

term inom folkrätten, då en person frihetsberövas, ofta i hemlighet

Påtvingat försvinnande är en term inom folkrätten för de fall då en person frihetsberövas, ofta i hemlighet, av en stat eller politisk organisation, med stöd eller tillstånd av en stat, samt att man förnekar eller vägrar avslöja personens uppehållsort eller öde.[1][2]

Enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som trädde i kraft 1 juli 2002 klassificeras påtvingade försvinnanden, när de genomförs som del av en storskalig och systematisk attack mot en civilbefolkning, som brott mot mänskligheten och faller då under universell jurisdiktion utan preskription. 20 december 2006 antog FN:s generalförsamling Konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.

HistoriaRedigera

Tidiga moderna exempel på organiserade, systematiska påtvingande försvinnanden innan det kodifierades explicit i accepterad internationell rätt inkluderar dekretet Nacht und Nebel riktat mot motståndsrörelser i länder ockuperade av Nazityskland år 1941. Åren 1945-1949 försvann uppemot 150 000 personer i den sovjetiska ockupationszonen och de tysktalande områdena öster om Oder–Neisse-linjen varav åtminstone 43 000 dog i NKVD:s många arbetsläger.[3][4]

Under det algeriska frihetskriget var påtvingade försvinnanden en integrerad del av den franska upprorsbekämpningen, särskilt utbrett var det i huvudstaden Alger. Den franska översten Roger Trinquier författade i samband med detta sina världskända teorier, sammanställda i boken La guerre moderne, om upprorsbekämpning och asymmetrisk krigföring, innefattande bland annat nödvändigheten i utbrett bruk av tortyr och påtvingade försvinnanden. Hans idéer skulle senare anammas av amerikanerna i Vietnamkriget men främst i militäroperationer mot den politiska vänstern i Central- och Sydamerika. Mest känd är Operation Condor där de sydamerikanska militärjuntorna i samarbete med CIA bidrog till tusentals fall av påtvingade försvinnanden.

Den argentinska militärjuntans kamp för att utplåna vänsteroppositionen kom att kallas det smutsiga kriget just på grund av de tusentals meningsmotståndare som försvann spårlöst. Juntaledaren general Jorge Videla sade att "de är varken levande eller döda, de är försvunna".[5]

KällorRedigera

  1. ^ ”Sverige undertecknar ny FN-konvention”. Regeringskansliet. 6 februari 2007. Arkiverad från originalet den 4 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140104204404/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/76455. 
  2. ^ Jean-Marie Henckaerts; Louise Doswald-Beck; Internationella Rödakorskommittén (2005). Customary International Humanitarian Law: Rules. Cambridge University Press. sid. 342. ISBN 978-0-521-80899-6. http://books.google.com/books?id=9ny1Dv3VNPYC&pg=PA342 
  3. ^ Kai Cornelius, Vom spurlosen Verschwindenlassen zur Benachrichtigungspflicht bei Festnahmen, BWV Verlag, 2004, s.126, ISBN 3-8305-1165-5
  4. ^ Miloš Vec: Spurlos verschwunden. Frankfurter Allgemeine Zeitung, 17 oktober 2007, Nr. 241, s.38
  5. ^ Bilbija, Ksenija, The Art Of Truth-Telling About Authoritarian Rule University of Wisconsin Press, 2005, s.113