Öppna huvudmenyn

Begreppets första användning: första världskrigetRedigera

Begreppet "brott mot mänskligheten" användes för första gången i internationellt sammanhang den 24 maj 1915 i ett ultimatum ställt till den osmanska regeringen. Varningen, som utfärdades av Ententemakterna (Storbritannien, Frankrike och Ryssland) som svar på nyheterna om storskaliga massakrer av armenier i hela Osmanska imperiet, löd "Med avseende på detta nya brott mot mänskligheten och civilisationen, kungör de allierade regeringarna öppet till Höga Porten att de kommer att hålla samtliga medlemmar i den turkiska regeringen, såväl de som har deltagit i dessa massakrer, personligen ansvariga".[1]

Användningen av begreppet som precedensfall till Nürnberg- och Tokyo-rättegångarna efter andra världskriget påtalas av en FN-rapport daterat till 15 maj 1948.[2] Rapporten på 384 sidor presenterades av FN:s ekonomiska och sociala råd och hade författats av FN:s Krigsbrottskommission som hade satts upp i London (1943) för att sammanställa information om krigsbrott och krigsförbrytare.[3] :129 Rapporten var i enlighet med begäran från FNs generalsekreterare om att redogöra för en "insamling och offentliggörande av information om mänskliga rättigheter som härrör från rättegångar mot krigsförbrytare, quislingar och förrädare, särskilt från Nürnberg- och Tokyo-rättegångarna." Rapporten hade utarbetats av medlemmar av kommissionens juridiska personal. Rapporten pekade på armeniska massakrerna under första världskriget som ett prejudikat för artiklarna 6 c och 5 c i Nürnberg- och Tokyo-rättegångarna och därmed även som en föregångare till den då nyligen framlagda förslaget till FN:s folkmordskonvention, där man skiljer mellan "krigsförbrytelser" och "brott mot mänskligheten". Genom att hänvisa till de uppgifter som samlats in under första världskriget av den så-kallade Ansvarskommissionen 1919, nämnde man rapporten med titel "Information berörande mänskliga rättigheter som härleds från rättegångarna mot krigsförbrytare" och använde det armeniska fallet som ett tydligt exempel på en stats brott mot den egna befolkningen. Rapporten noterade att medan fredsfördragen i Paris med Tyskland, Österrike, Ungern och Bulgarien inte innehöll någon hänvisning till "mänsklighetens lagar", baserade man i stället anklagelser på kränkningar av "krigslagar", medan Sèvres-avtalet med Turkiet gjorde det. Förutom artiklarna 226-228 rörande krigslagar (motsvarande artiklarna 228-230 i Versaillesfördraget) innehöll Sèvres-fördraget även en ytterligare artikel 230, uppenbarligen i överensstämmelse med det allierade ultimatumet den 24 maj 1915 i hänsyn till begångna "brott mot mänskligheten och civilisationen".[3]

NürnbergstadganRedigera

Ytterligare kodifiering av brott mot mänskligheten skedde inte förrän segrarmakterna i andra världskriget antog stadgan för Nürnbergrättegångarna 1945. Året därpå fastslog FN:s generalförsamling de principer som fanns i Nürnbergstadgan.

Nürnbergstadgans definitionRedigera

Nürnbergstadgan definierar brott mot mänskligheten som mord, utrotning, slaveri, deportation och dylika handlingar mot civilbefolkning. Vidare inräknas det som begicks i koncentrationsläger och förintelseläger samt förföljelser i politiskt, rasligt och religiöst syfte. Enskilda mordaktioner, massavrättningar verkställda av SS-trupper och Einsatzgruppen, räknas även hit; förintandet av de två tjeckiska byarna Lidice och Ležáky i juni 1942 samt den franska staden Oradour-sur-Glane i juni 1944.

Romstadgans bestämmelserRedigera

Brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser är numera brott mot den primära folkrätten, vilket innebär att de ger upphov till universell jurisdiktion, det vill säga man kan dömas för brottet i alla stater oavsett om någon konvention är ratificerad eller inte. Alla stater har alltså rätt att ställa dem till svars som är misstänkta för dessa brott oavsett var de har begåtts och oavsett förövarens eller offrens nationalitet.

Enligt artikel 7 är envar av följande gärningar när de begås som en del i ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning brott mot mänskligheten.

  1. Mord
  2. Utrotning
  3. Förslavning
  4. Deportation
  5. Fängslande i strid med grundläggande folkrättsliga regler.
  6. Tortyr
  7. Våldtäkt, påtvingat sexuellt slaveri, tvångssterilisering, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap med flera liknande brott.
  8. Förföljelse av identifierbar folkgrupp med flera liknande brott.
  9. Påtvingat försvinnande av personer.
  10. Brottet apartheid, definierat som institutionellt förtryck och dominans av en rasgrupp över en eller flera andra rasgrupper.
  11. Andra liknande handlingar som uppsåtligen förorsakar svårt lidande, svår kroppslig skada eller svårt själsligt eller fysiskt men.[4]

TribunalerRedigera

Följande domstolar (tribunaler) har jurisdiktion över brott mot mänskligheten.

Ytterligare försök har gjorts att åtala och genomföra rättegångar beträffande brott mot mänskligheten dock utan större framgång.

Ett exempel på detta är försöket som en spansk undersökningsdomare gjorde för att ställa förre diktatorn Augusto Pinochet inför rätta i Spanien, sedan Pinochet gripits i Storbritannien.

Belgien har länge haft en kontroversiell lagstiftning där alla som begått brott mot mänskligheten (oavsett medborgarskap) kan ställas inför rätta om de sätter sin fot på belgisk mark. Detta gjorde att den israeliske premiärministern Ariel Sharon blev anmäld för brott mot mänskligheten i landet med anledning av massakern i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila. Förundersökningen blev dock senare nedlagd.

Ibland används begreppet brott mot mänskligheten på ett alltför allmänt sätt. Man bör emellertid skilja mellan folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

NoterRedigera

LitteraturRedigera

  • Raoul Muhm: Germania: La rinascita del diritto naturale e i crimini contro l'umanità. Deutschland: Die Renaissance des Naturrechts und die Verbrechen gegen die Menschlichkeit. Germany: The renaissance of natural law and crimes against humanity. Vecchiarelli Editore Manziana (Roma) 2004 ISBN 88-8247-153-5
  • Raoul Muhm: La natura giuridica dei crimini contro l'umanità e le attuali critiche in Germania , in: Rivista di Diritto e Procedura Penale, Band 1/1997.Milano ,Roma https://web.archive.org/web/20060108232340/http://www.larchivio.org/xoom/muhm-crimini.htm

Se ävenRedigera