Algerietrevolten
Algerietrevolten (arabiska: ثورة جزائرية; franska: Guerre d'Algérie) var en konflikt mellan Frankrike och algeriska självständighetsrörelser från 1954 till 1962, vilket ledde till att Algeriet fick sin självständighet från Frankrike. Det var ett viktigt självständighetskrig, en komplicerad konflikt som kännetecknades av gerillakrig, maquis, terrorism mot civila, tortyranvändning av båda sidor och franska arméns försvar av kolonialism. Konflikten var också ett inbördeskrig mellan regeringstrogna algeriska muslimer som trodde på ett franskt Algeriet och deras upproriska algeriska motsvarigheter.[4] Konflikten startades av medlemmar av Nationella befrielsefronten (FLN) den 1 november 1954 under Toussaint Rouge ("Röd Alla helgons dag"), och skakade Fjärde franska republikens (1946–1958) fundament och ledde till dess slutliga kollaps.
| Algerietrevolten | ||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 | ||||||||
| ||||||||
| Stridande | ||||||||
 FLN MNA |
 Frankrike
|
FAF (1960–61) Organisation de l'Armée Secrète (OAS) (1961–62) | ||||||
| Befälhavare och ledare | ||||||||
| Mohamed Si Moussa Benahmed Saadi Yacef Mustapha Benboulaïd† Ferhat Abbas Houari Boumédiènne Hocine Aït Ahmed Ahmed Ben Bella Krim Belkacem Larbi Ben M'Hidi† Rabah Bitat Mohamed Boudiaf Messali Hadj |
Paul Cherrière (1954–55) Henri Lorillot (1955–56) Raoul Salan (1956–58) Maurice Challe (1958–60) Jean Crepin (1960–61) Fernand Gambiez (1961) Charles Ailleret (1961–62) |
Said Boualam Pierre Lagaillarde Raoul Salan Edmond Jouhaud Jean-Jacques Susini | ||||||
| Styrka | ||||||||
| 15 000 som högst, 45 000 i hela kriget. | 670 000[3] 90 000 Harki |
3 000 (OAS) | ||||||
| Förluster | ||||||||
| 153 000 döda, 160 000 skadade 1 500 000 döda enligt algeriska regeringen 960 000 döda enligt historiker [vem?] |
25 600 döda 65 000 skadade |
100 döda (OAS) 2 000 fängslade (OAS) | ||||||
| Civila döda/skadade: 800 000+ | ||||||||
Historik redigera
Den 1 november 1954 startade gerillan FLN:s uppror för ett självständigt Algeriet. Landet, som tidigare varit en fransk koloni, var vid denna tidpunkt en integrerad del av det franska moderlandet. Senare inleddes förhandlingar, som slutade med Evianfreden den 18 mars 1962, då eldupphör proklamerades. Den 1 juli 1962 hölls en folkomröstning, där det blev ja till självständighet, och där folket godkände fredsfördraget från Evian. Två dagar senare erkände Frankrike den algeriska självständigheten, och ytterligare två dagar senare utropades den nya staten Algeriet. Den 8 oktober samma år blev Algeriet FN-medlemsland nummer 109.
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ University of North Carolina Asheville [1] Arkiverad 26 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Irwin M. Wall, France, the United States, and the Algerian War, pp, 68-69. [2]
- ^ Windrow, Martin (1997) (på engelska). The Algerian War 1954–62. Osprey Publishing. sid. 17. ISBN 1855326582
- ^ Pervillé, Guy (2002). ”Une double guerre civile” (på franska). Pour une histoire de la guerre d'Algérie. Picard. sid. 132–139