Öppna huvudmenyn

På kryss med Albertina

film från 1938 regisserad av Per-Axel Branner

På kryss med Albertina är en svensk dramafilm från 1938 i regi av Per-Axel Branner.

På kryss med Albertina
(På kryss med Albertina)
GenreDrama
RegissörPer-Axel Branner
ManusRagnar Frisk
Gösta Rodin
SkådespelareAdolf Jahr
Ulla Wikander
Emil Fjellström
Otto Landahl
Sven Bertil Norberg
Åke Engfeldt
Wiola Brunius
Lulu Ziegler
Olav Riégo
OriginalmusikHanns Bingang
FotografErnst Westerberg
ProduktionsbolagAB Svensk Talfilm
Premiär14 november 1938
Speltid89 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Barken Albertina ligger förtöjd i Mariehamn. Bredvid ligger lyxyachten Sea Star, som ägs av generalkonsul Blomgren. Där finns även hans fru, hans dotter Ann-Mari och dennes kavaljer Karl-Göran Sparrholm. När man kör i land med sin snabbgående motorbåt håller man på att kollidera med den båt som Albertinas styrman John Andersson låter sig ros i land med.

Inne på hamnkrogen uppträder John som sångare och besjunger sig själv som ”Blonde John”, vilken inte är en ”von” utan bara en ”vanlig Andersson”. Familjen Blomgren kommer in på krogen. De börjar samtala med honom och fru Blomgren undrar om det är sant att han har en flicka i varje hamn. Ann-Mari ser måttligt förtjust ut men blir ändå intresserad av honom. John får besked om att han tilldelats befälet på Albertina och att man skall avsegla till Oskarsund och sedan vidare till Danzopp.

Ombord på Sea Star igen frågar Ann-Mari Karl-Göran om man skall göra en motorbåtsfärd i skymningen. Hon ser till att man får slut på bensin precis där Albertina befinner sig. De plockas upp och Karl-Göran kräver att man seglar tillbaka. Men de får besked om att de vackert får stanna ombord och följa med till Oskarsund. Hon ber att få skicka telegram och skriver ett långt och utförligt som John stryker ner och låter skicka.

Karl-Göran vantrivs ombord medan Ann-Mari känner sig mer som hemma. Hon gör sig till vän med den gamle vresige Jacob. Hennes försök att spela tuff genom att klättra upp i riggen slutar dock med att hon måste få hjälp att komma ner igen. Hon är i alla fall inställd på att fånga John och att få kommendera honom. Fadern som fått hennes telegram undrar hur hon skall klara sig men modern säger att om hon känner sin dotter rätt så har hon snart lindat kaptenen kring sitt finger.

Att detta håller på att hända framgår när de kommer till Oskarsund och John följer med henne i land för att handla och hjälper henne bära alla hennes paket. Albertina avseglar igen och Jacob försäkrar att han sett till att sätta henne på tåget tillbaka. Men plötsligt uppenbarar hon i sig på däck och John säger strängt att man inte kan ha fripassagerare ombord. Hon erbjuder sig betala som en vanlig passagerare men John påpekar att hon kan inte klara sig med pappas pengar nu. Han tycker att hon inte är lite bortskämd. Dessutom får fartyget inte ha passagerare så hon kan betrakta sig som en del av besättningen och följaktligen arbeta och göra rätt för sig. John får även ett telegram från Ann-Maris far där denne uppmanar John att sätta henne i arbete. Under den fortsatta färden upptäcker John att Ann-Mari gör allt för få honom under hennes kommando och beslutar sig för att så inte skall ske.

De anländer till Danzopp och både Ann-Mari och Jacob får landstigningsförbud, den senare för en smugglingshistoria som uppdagats i Oskarsund. De smiter emellertid i land och hon blir kidnappad på en hamnkrog av de två bovarna Lucas och Fredrik, som fått korn på att det finns en rikemansdotter på Albertina. John som befinner sig på krogen hör hennes rop om hjälp från övervåningen och rusar upp för att hjälpa men blir inlåst. Innan han kommer ut har bovarna hunnit försvinna vidare med Ann-Mari.

John fortsätter jakten tillsammans med Karl-Göran som kommit till Danzopp. Ann-Mari förs till fartyget Silva där man vill tvinga henne skriva ett lösenbrev till fadern. Hon lyckas få iväg ett meddelande med Johns hund Sampo, som följt med henne i land. Budskapet når så småningom John, som kommer till på fartyget. Där börjar han slåss med bovarna men plötsligt kommer han under pistolhot. Då uppenbarar sig Karl-Göran så att bovarna kan avväpnas och kastas i sjön och man kan fly från fartyget. Sedan John lyckat villa bort alla poliser i hamnen kan man återvända i motorbåt till Albertina, som redan avseglat igen. John får ett telegram från Blomberg som säger sig vara glad att hans ”vanartiga dotter” fått en läxa. Hon telegraferar tillbaka att det är hon som för befälet nu och att de tänker förlova sig på fredag, till vilket också Karl-Göran nu ger sitt samtycke.

Om filmenRedigera

Filmen premiärvisades 14 november 1938. Inspelningen av filmen skedde med ateljéfilmning vid AB Cromo Film NovillaDjurgården och med exteriörer från Östersjön och Mariehamn Åland av Ernst Westerberg.

Roller i urvalRedigera

Musik i filmenRedigera

  • Hej dunkom, så länge vi levom, sång Emil Fjellström med den nya texten Hej klunkom
  • Vi seglar ett skepp, kompositör Kai Gullmar, text Gus Morris
  • Albertina (Där byggdes ett skepp uti Norden) text och musikbearbetning Evert Taube, sång Emil Fjellström och Otto Landahl
  • Blonda John, kompositör Kai Gullmar, text Gus Morris, sång Adolf Jahr
  • Sailor Song, kompositör Kai Gullmar, text Gus Morris, sång Adolf Jahr och Emil Fjellström
  • Skepp som mötas (Axel Öman/Det var en gång en sjöman), kompositör Fred Winter, text Valdemar Dalquist, sång Otto Landahl
  • Kära hjärtanes Amanda, kompositör Kai Gullmar, text Gus Morris, sång Adolf Jahr och Emil Fjellström
  • Damernas vals, kompositör Kai Gullmar, text Gus Morris, instrumental.
  • I Casa Blanca, kompositör Kai Gullmar, text Gus Morris, instrumental.
  • Uti Rio, Rio de Janeiro, kompositör Kai Gullmar, text Gus Morris, sång Lulu Ziegler
  • Medvind i går är motvind i dag, kompositör Kai Gullmar, text Gus Morris, instrumental.