Otto Johan Modig, född 24 december 1803 i Västra Tollstads socken[1], död 11 oktober 1877 i Jakob och Johannes församling, Stockholm[2], var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör och ämbetsman.

Otto Modig

Modig var son till överjägmästaren Johan Modig. Femton år gammal fick han genom Baltzar von Platen anställning som ritare vid byggnadskontoret i Motala. Där lärde han känna Nils Ericson och de båda förblev nära vänner under resten av livet.[3] Modig utnämndes till löjtnant vid Flottans mekaniska kår 1824, passerade graderna där och blev överstelöjtnant 1847. Han förordnades 1834 till chef för norra kanaldistriktet samt förestod därjämte från 1837 expeditionen i det s.k. Storamiralsämbetets tredje avdelning, som på den tiden hade överinseendet över rikets väg- och vattenbyggnader. Vid denna myndighets omorganisation 1841 till Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader behöll Modig ledningen för sitt distrikt och blev tillika byråchef i den nya styrelsen, åt vars tjänst han efter 1852 uteslutande ägnade sig, från 1857 som överdirektör. Vid Väg- och vattenbyggnadskårens inrättande 1851 utnämndes Modig till överstelöjtnant och blev 1858 kårens överste och chef, i vilken egenskap han kvarstod till sin död.

Modig tog verksam del i en mängd betydande allmänna arbeten under mitten av 1800-talet, särskilt kanal- och vattenbyggnader, såsom Göta kanal och DjurgårdsbrunnskanalenDjurgården i Stockholm.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Modig, Otto i Svenska män och kvinnor (1949)
  2. ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  3. ^ Modig, Otto i Svenska män och kvinnor (1949)