Öppna huvudmenyn
Ornässtugan i Dalarna, en svalbyggnad från cirka 1503.

Ornässtugan, eller Ornäsloftet, i Ornäs i Borlänge kommun, Dalarna, är ett av Sveriges äldsta museer och öppnade som sådant redan i mitten av 1700-talet. Den dåvarande ägaren, Jacob Brandberg, samlade in föremål som anknöt till Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna, där Ornässtugan hade spelat en viktig roll.

Innehåll

HistorikRedigera

Gården innehades på 1400-talet bland annat av Jöns Ingemarsson (Svinhufvud), fogde vid Kopparberget och i början av 1500-talet av Arent Persson som fått den genom sin hustru Barbro Stigsdotter.[1]

Ornässtugan uppfördes omkring 1504 som loftbod av fogden över Silvberg Stig Hansson.[2] Dess övre plan var på 1500-talet ett gästhus och det nedre var ett förråd. Ornässtugan ingick som sådan i en kringbyggd gård. Redan på 1700-talet revs dock de sista av de övriga byggnaderna i gården.

Berättelsen om Gustav Vasas besökRedigera

 
Målning av Pehr Hilleström som på baksidan säger: Gustaf Erichson anländer i Dahlkarskläder till Ornäs, som egdes af Arart Person Örnflÿgt, Han var därstädes i fara, at af samma Arant Person blifva yppad och förådd, hos de i granskapet vilande Danske, men af dess Hustru Barbro Siegsdotter varnad, som lämnade Honom en häst och Släda för at Skyndsammast fly dem ifrån..

Under sin flykt från danskarna i november 1520 lämnade Gustav Vasa Rankhyttan för att gå längs sjön Runn mot Ornäs. Där bodde en gammal kamrat från tiden i Uppsala, Arendt Pehrsson Örnflycht, och hans hustru Barbro Stigsdotter. Enligt traditionen stödde Arendt och hela hans släkt kung Kristian. Gustav ska ha blivit vänligt mottagen och beretts sovplats i gårdens loftkammare.

Arent Persson for iväg för att få hjälp med att tillfångata Gustav nästa dag. Barbro Stigsdotter började ana oråd och tillsammans med drängen Jakob Jakobsson hjälpte hon Gustav att fly från gården genom dasset på loftets baksida. Med Jakob som kusk begav sig en släde med Gustav ut över sjön Runn mot Svärdsjö. "Det sägs att Arendt trots detta fortsatte att dela säng med sin hustru, men att han aldrig mer talade till henne". Detta är en sägentradition från 1600-talet som användes av Anna Maria Roos. I Peder Svarts krönika är det i stället Arendt Perssons svärfar som är förrädaren med dansktycke. Nutida forskningsresultat tyder på att Arendt Pehrsson Örnflycht inte alls förrådde Vasa. När Vasa blivit kung belönades också Arendt medan hans svärfar dömdes till döden, "för det uppenbara förräderiet mot vårt fosterland".

NoterRedigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 911 
  2. ^ Nordin, Jonas M (2009). Det medeltida Dalarna och Västmanland. Lund: Historiska Media. sid. 70-73. ISBN 978-91-85507-17-7 

Externa länkar och källorRedigera