Omega Hydrae
Omega Hydrae (ω Hydrae, förkortat Omega Hya, ω Hya) är en ensam stjärna[10] belägen i den nordvästra delen av stjärnbilden Vattenormen. Den har en skenbar magnitud på 5,00[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 3,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 900 ljusår (ca 270 parsek) från solen.
| Omega Hydrae (ω) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Vattenormen |
| Rektascension | 09t 05m 58,36642s[1] |
| Deklination | +05° 05′ 32,3360″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,00[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K2 II-III[3] |
| U–B | +1,22[2] |
| B–V | +1,22[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +24,3 ± 0,8[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -19,58[1] mas/år Dek.: -11,07[1] mas/år |
| Parallax () | 3,64 ± 0,31[1] |
| Avstånd | 900 ± 80 lå (270 ± 20 pc) |
| Absolut magnitud () | -2,19[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 4,32 ± 0,37[6] M☉ |
| Radie | 48,49 ± 5,55[6] R☉ |
| Luminositet | 944,3 ± 178,3[6] L☉ |
| Temperatur | 4 789[7] K |
| Metallicitet | -0,12 ± 0,10[6] dex |
| Vinkelhastighet | 2,3[8] km/s |
| Ålder | 180 ± 70[6] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| ω Lyr, 18 Hydrae, BD+05° 2116, HD 77996, HIP 44659, HR 3613, SAO 117420. [9] | |
Egenskaper redigera
Omega Hydrae är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K2 II-III[3] vilket anger att dess spektrum visar egenskaper hos såväl jättestjärna som ljusstark jättestjärna. Den befinner sig med 98 procent sannolikhet på den horisontella grenen, vilket betyder att stjärnan genererar energi genom fusion av helium i dess kärna. Den har en beräknad massa som är ca 4,3[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 48[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 945[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 800[7] K.
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter redigera
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Mermilliod, J.-C. (1986), "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)", Catalogue of Eggen's UBV data, SIMBAD, Bibcode:1986EgUBV........0M.
- ^ [a b] Tetzlaff, N.; et al. (2011). "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 410: 190. arXiv:1007.4883. Bibcode:2011MNRAS.410..190T. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
- ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048, Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c d e f g h] Reffert, Sabine; et al. (2015), "Precise radial velocities of giant stars. VII. Occurrence rate of giant extrasolar planets as a function of mass and metallicity", Astronomy & Astrophysics, 574: A116, arXiv:1412.4634, Bibcode:2015A&A...574A.116R, doi:10.1051/0004-6361/201322360, hdl:10722/215277. Values are for the higher probability horizontal branch model fit.
- ^ [a b] McDonald, I.; et al. (2012), "Fundamental Parameters and Infrared Excesses of Hipparcos Stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 427 (1): 343–57, arXiv:1208.2037, Bibcode:2012MNRAS.427..343M, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
- ^ Lèbre, A.; et al. (May 2006), "Lithium abundances and rotational behavior for bright giant stars", Astronomy and Astrophysics, 450 (3): 1173–1179, Bibcode:2006A&A...450.1173L, doi:10.1051/0004-6361:20053485
- ^ "* ome Hya". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-03-17.
- ^ O'Meara, Stephen James (2016), Deep-Sky Companions: The Caldwell Objects, Cambridge University Press, p. 224, ISBN 1107083974