Öppna huvudmenyn

Vattenormen

stjärnbild på södra stjärnhimlen

Vattenormen (Hydralatin) är en stjärnbild på den södra stjärnhimlen[3][4][1] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.[5][6]

Vattenormen
Hydra
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Vattenormen
Latinskt namnHydra
FörkortningHya
SymbologiHydran
Rektascension8-15[1] h
Deklination-20[1]°
Area1303 grad² (1)
Huvudstjärnor17
Bayer/
Flamsteedstjärnor
75
Stjärnor med exoplaneter18
Ljusa stjärnor2
Stjärnor nära solsystemet4
Ljusaste stjärnanAlphard (1,97[2]m)
Närmaste stjärnanLHS 3003 (20,67 )
Messierobjekt3
Meteorregn2
Alfa Hydriderna, Sigma Hydriderna
Närliggande
stjärnbilder
Lilla hunden, Kräftan, Luftpumpen, Kentauren, Korpen, Bägaren, Lejonet, Vågen, Vargen, Enhörningen, Akterskeppet, Kompassen, Sextanten, Jungfrun
Synlig vid latituder mellan +54° och −83°
Bäst synlig klockan 21:00 under April (New York).

Vattenormen är störst av alla stjärnbilder och sträcker sig över en fjärdedel av stjärnhimlen.

HistorikRedigera

Vattenormen var med när stjärnbilderna listades av astronomen Klaudios Ptolemaios på 100-talet e. Kr. i hans samlingsverk Almagest.

MytologiRedigera

I den antika myten var Hydran, alias Vattenormen, ett månghövdat monster som hjälten Herakles/Hercules kämpade mot och slutligen besegrade.

StjärnorRedigera

 
Stjärnbilden Vattenormen (Hydra) som den kan ses med blotta ögat.

Vattenormens stjärnbild sträcker sig över en fjärdedel av stjärnhimlen, men innehåller ändå inga särskilt starka stjärnor.[5][7]

  • α - Alphard (Alfa Hydrae) är en orange jättestjärna av spektralklass K3 II-III och magnituden 1,97.[2]
  • γ - Gamma Hydrae är näst ljusstarkast med magnitud 2,99. Den är en gul jätte av spektralklass G8 III
  • ζ - Zeta Hydrae är en gul jättestjärna av spektralklass G9 II och magnitud 3,10.
  • β - Beta Hydrae tillhör inte de fem ljusstarkaste stjärnorna trots sin Bayer-beteckning och har magnitud 4,28.
  • σ - Sigma Hydrae (Minchir) är en orange jätte av spektralklass K1 III och magnitud 4,44.
  • ε - Epsilon Hydrae är en multipelstjärna med gemensam magnitud 3,38.
  • ν - Ny Hydrae är en orange jätte med magnitud 3,12.
  • π - Pi Hydrae är en orange stjärna på väg att bli jätte, som har spektralklass K1 III-IV och magnitud 3,25.
  • δ - Delta Hydrae är en dubbelstjärna med magnitud 4,14.
  • W Hydrae är en åldrande, röd jättestjärna av magnitud 7,7 som ligger 300 ljusår bort. Under 2015 har svenska forskare hittat tydliga tecken på vattenånga i täta moln nära stjärnan.[8]

DjuprymdsobjektRedigera

 
Planetariska nebulosan Abell 33 med ESO:s VLT-teleskop.[9]
 
Planetariska nebulosan NGC 3242, även kallad “Jupiters vålnad.

Stjärnbilden har tre Messierobjekt och många andra objekt av intresse.[5][7]

StjärnhoparRedigera

GalaxerRedigera

NebulosorRedigera

  • NGC 3242 (Caldwell 59) är en planetarisk nebulosa med magnitud 8,60. Den kallas ibland ”Jupiters vålnad”, för att den i ett teleskop mycket påminner om vår planetgranne.

LandskapsstjärnbildRedigera

Vattenormen är Hallands landskapsstjärnbild.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] ”Hydra, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#hya. Läst 26 oktober 2014. 
  2. ^ [a b] ”Basic data: alf Hya -- Variable Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Hydrae&submit=SIMBAD+search. Läst 26 oktober 2014. 
  3. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007) (på engelska). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  4. ^ ”De nutida stjärnbilderna – Vattenormen”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html#tableVbookmark. Läst 26 oktober 2014. 
  5. ^ [a b c] ”Hydra Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/hydra-constellation/. Läst 26 oktober 2014. 
  6. ^ ”Ian Ridpath’s Star Tales – Hydrae – The watersnake” (på engelska). http://www.ianridpath.com/startales/hydra.htm. Läst 26 oktober 2014. 
  7. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  8. ^ http://www.chalmers.se/sv/centrum/oso/nyheter/sidor/apex-sepia-alma-band-5-vatten-rymden.aspx Nyheter från Chalmers
  9. ^ Chance Meeting Creates Celestial Diamond Ring”. ESO Press Release. 9 april 2014. http://www.eso.org/public/news/eso1412/. Läst 26 oktober 2014. 
  10. ^ ”Basic data: M 48 -- Cluster of Stars” (på engelska). SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Messier+48&submit=SIMBAD+search. Läst 26 oktober 2014. 

Externa länkarRedigera