Erik Olof Forssberg, född 28 juli 1937 i Hudiksvall, är en svensk jurist, ämbetsman och tidigare generaldirektör för Statens haverikommission.

Olof Forssberg växte upp i Hudiksvall och tog studentexamen där 1956. Efter militärtjänstgöringen studerade han juridik och började 1961 tjänstgöra vid Västerbergslags domsagas tingslag i Ludvika. Därefter arbetade han vid Hovrätten för Övre Norrland i Umeå. 1971 flyttade han till Stockholm och fick anställning vid försvarsdepartementet som rättssakkunnig. 1979 blev han departementets rättschef.[1]

Forssberg utsågs 1987 till generaldirektör för Statens haverikommission. Han fick lämna denna post 1997 då det i utredningen kring Estoniakatastrofen avslöjats att han talat osanning om huruvida han tagit emot ett dokument från en tjänsteman på Sjöfartsverket.

Han hade fått dokumentet veckan innan men inte låtit registrera det i vederbörlig ordning. För att slippa förklara det ljög han och sade att dokumentet inte nått kommissionen. Ledaren för den finländska delen av haverikommissionen för Estoniakatastrofen Kari Lehtola hävdade att kravet på Forssbergs avgång var "en mycket typisk överreaktion", medan till exempel förra justitieministern Gun Hellsvik tyckte att avgången var självklar eftersom "att ordföranden för den svenska delen av kommissionen har talat osanning betyder att förtroendet för utredningen faller bort".[2]

Regeringen valde efter avslöjandet att utse honom till hovrättsråd i Svea hovrätt där han kom att verka fram till sin pension några år senare.

Företrädare:
Göran Steen
Generaldirektör för Statens Haverikommission
19871997
Efterträdare:
Ann-Louise Eksborg


ReferenserRedigera

  1. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1997 /. 1997. sid. 342. http://runeberg.org/vemardet/1997/0342.html 
  2. ^ Kristina Gauthier (27 maj 1997). ”Lögn tvingar Olof Forssberg att avgå”. Svenska Dagbladet: s. 10. https://www.svd.se/arkiv/1997-05-27/10. Läst 13 november 2017.