Öppna huvudmenyn

Olof Wilhelm Toussaint Enckell, född 12 mars 1900 i Kronoborg vid Ladogas nordvästra strand i Viborgs län, död 11 juni 1989 i Grankulla, var en finländsk författare och litteraturhistoriker, professor i svensk litteratur vid Helsingfors universitet 1950–67.

Olof Enckell
Olof-Enckell.jpg
Född12 mars 1900
Kronoborg, Viborgs län
Död11 juni 1989 (89 år)
Grankulla
YrkeFörfattare, litteraturhistoriker
NationalitetFinländsk Finland
Verksam19301989
Framstående priserTollanderska priset (1973)
Svenska Akademiens Finlandspris (1974)
Make/makaMonica Ehrström
Dagmar Thesleff
SläktingarKarl Enckell (far)
Jarl Enckell (bror)
Torger Enckell (bror)
Rabbe Enckell (bror)

Innehåll

BiografiRedigera

Olof Enckell inledde sin skolgång dels i finskspråkig, dels i svenskspråkig småbarnsskola i Helsingfors. Student blev han 1917 från Svenska normallyceum, klassiska linjen. Magisterexamen avlade han 1923 efter studier vid Helsingfors universitet, där Yrjö Hirn, professor i estetik och nyare litteratur 1910–37, fick stor betydelse för hans tänkande och vetande. Under studietiden hade han halvdagstjänst på Universitetsbiblioteket 1921–1923. Sin karriär inledde han som kulturjournalist och kritiker vid Hufvudstadsbladet 1924–32, därefter verkade han som frilansande kulturjournalist och fri författare. Under vinterkriget var han frontkorrespondent för Hufvudstadsbladet, i början av fortsättningskriget (juli–september 1941) frontkorrespondent vid Statens sjätte informationskompani.

Efter krigsslutet 1945 inledde Olof Enckell en akademisk karriär med avhandlingar om tre av Finlands tidiga modernister: Den unge Diktonius (1946), Esteticism och nietzscheanism i Edith Södergrans lyrik (1949) och Den unga Hagar Olsson (1949). Den 1 december 1950 utsågs han till professor i svensk litteratur vid Helsingfors universitet. I september 1967 gick han i pension.

Olof Enckell var ordförande för Finlands Svenska Författareförening 1938–43, medlem av Finsk Tidskrifts redaktionsråd 1941–44, medlem av Statens litteraturnämnd fr.o.m. 1944, ordförande 1953, styrelsemedlem vid Svenska litteratursällskapet i Finland 1950–65, inspektor för Östra Finlands nation 1956–59 och medlem av Svenska teaterns styrelse 1962–65.

Kulturjournalist och författareRedigera

Som kulturjournalist skrev Enckell mera än 400 recensioner och andra artiklar, ofta med ett brett perspektiv på den klassiska västerländska litteraturen eller på samtida problemställningar. År 1930 debuterade han som romanförfattare och 1945 utkom hans sjätte roman. De relativt korta romanernas värde finns närmast i det starkt självbiografiska och psykologiskt insiktsfulla samt i miljöskildringen. Mera känd blev han för sina tre reseskildringar från vandringar han gjorde över Pyrenéerna (Falska trubadurer 1932), på Korsika (Olivparadiset på banditernas ö 1934) och på Irland (De klagande vindarnas ö 1937). Efter detta vände han sin vandringslust mot Karelen och skrev tre böcker från gränsmarkerna, Vakt i öster (1939), Krigaren och bonden (1940) och Rapport från ödemarken (1942). Följande bok, Jägarnas historia (1943), var ett beställningsarbete. I och med sitt inträde i den akademiska världen ägnade han återstoden av sitt liv åt litteraturvetenskapliga verk.

FamiljRedigera

Olof Enckells far Karl Enckell (1853–1937) var professor i lantbruksekonomi vid Helsingfors universitet 1910–26, modern Vesta (1871–1947) var dotter till bokhandlaren August Edgren och hans hustru Maria, född Gisiko, bosatta i Åbo. Olof Enckell var bror till Jarl Enckell (1898–1984), Torger Enckell (1901–1991) och Rabbe Enckell (1903–74).

Olof Enckell gifte sig 1924 med Monica Ehrström (1903–86). De fick en son 1927 och skilde sig 1930. Andra gången gifte Olof sig 1934 med Dagmar Thesleff (1912–91), uppvuxen i Viborg och Nice, och med henne fick han två söner och två döttrar.

BibliografiRedigera

  • 1930Ett klosteräventyr
  • 1931Halmstacken
  • 1932Falska trubadurer
  • 1933Vårt hjärta
  • 1934Olivparadiset på banditernas ö
  • 1935Tre månader à dato
  • 1937De klagande vindarnas ö
  • 1939Vakt i öster
  • 1940Krigaren och bonden
  • 1942Rapport från ödemarken
  • 1943Jägarnas historia (utgiven i Sverige som Det stora äventyret 1944)
  • 1945Solnedgång
  • 1946Den unge Diktonius
  • 1949Esteticism och nietzscheanism i Edith Södergrans lyrik
  • 1949Den unga Hagar Olsson
  • 1954Finska berättare
  • 1959Edith Södergran och den estetiska idealismen
  • 1961Vaxdukshäftet
  • 1962Gunnar Castrén (Minnestal hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträde den 17 april 1961)
  • 1978Rabbe Enckell i Borgå
  • 1997Klostret vaknade tidigt
Översättningar (urval)

Priser och utmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  • Enckell, Emelie (2015). Olof Enckells liv: I centrum av en kulturepok. Helsingfors: Schildts & Söderströms. ISBN 978-951-52-3558-9 
  • Enckell, Gerald (2000). Släkten Enckell 1623–2000. Lidingö 
  • Universitetsbibliotekets i Helsingfors Matrikel för professorer och lärare 

Externa länkarRedigera