Olle Karleby, född 29 juli 1918 i Helsingborgs församling i Malmöhus län, död 14 december 1994 i Oscars församling i Stockholm,[1] var en svensk ämbetsman och företagsledare.

Olle Karleby
Född29 juli 1918
Helsingborgs församling i Malmöhus län, Sverige
Död14 december 1994 (76 år)
Oscars församling i Stockholms län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragÄmbetsman och företagsledare

BiografiRedigera

Olle Karleby var son till den socialdemokratiske ideologen och politikern Nils Karleby och Anna Söderberg. Han avlade filosofie kandidat-examen 1941, politices magister-examen 1944 och juris kandidat-examen 1948.[2] Han tjänstgjorde i Priskontrollnämnden 1941–1947:[3] som amanuens 1941–1944, som sekreterare 1944–1946 och som sektionschef 1946–1947.[2] Därefter tjänstgjorde han vid Finansdepartementet 1947–1953: som amanuens 1947–1948, som andre kanslisekreterare 1948–1949, som förste kanslisekreterare 1949–1952 och som byråchef 1952–1953. Han var tillförordnad byråchef i Folkhushållningsdepartementet 1948–1949. Åren 1953–1959 var han statssekreterare i Försvarsdepartementet, där han 1955 utnämndes till kansliråd. Han var 1959–1963 generaldirektör och chef för Försvarets fabriksverk,[3] i vilken egenskap han var ledamot av Försvarets förvaltningsdirektion 1960–1963.[4]

År 1963 övergick Karleby till privata näringslivet och var vice verkställande direktör för Skandinaviska banken 1963–1965. Därefter var han verkställande direktör för försäkringsbolaget Hansa 1966–1970 och för Trygg-Hansa 1971–1973 samt styrelseordförande där 1973–1978. Åren 1978–1989 var han styrelseordförande i Svenska Kreditförsäkrings AB. Vid sidan sina ordinarie befattningar anlitades Karleby för ett stort antal offentliga förtroendeuppdrag och utredningar.[3]

Olle Karleby invaldes 1955 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien[5] och 1957 som hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.[6]

UtmärkelserRedigera

Bland de utmärkelser Karleby tilldelades kan nämnas

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ [a b] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 679 .
  3. ^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993. Stockholm: Norstedts. sid. 581. http://runeberg.org/vemardet/1993/0581.html .
  4. ^ Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets förvaltningsdirektion, SFS 1959:546, s. 1388.
  5. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 159. ISBN 91-630-4181-2 .
  6. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 238. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  7. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 158 .

Vidare läsningRedigera