Nitrolit är ett äldre pulverformigt AN-sprängämne (ammoniumnitratsprängämne) som historiskt använts både civilt och militärt. Under andra världskriget användes det i Sverige bland annat som billigare alternativ till trotyl (TNT) i den svenska krigsmakten.[1]

Olika källor ger olika recept för nitrolit. En förenklad version beskrivs som liknande dynamex, med hälften dinitroglykol och hälften nitroglycerin, uppsugen i visst ämne (såsom trämjöl), men de flesta recept omnämner ammoniumnitrat som bas.[1][2][3][4]

Svenska Akademiens ordbok från 1947 ger följande recept från Svensk uppslagsboks första upplaga från 1929:

"Nitrolit .. (består av): ammoniumnitrat 77,5%, trinitrotoluol 12%, nitroglycerin 6,5%, trämjöl 2% och kisjärn 2%"
Svenska Akademiens ordbok, publicerad 1947, Svenska Akademiens ordbok: nitrolit

Kungliga Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (häfte 5, 2005), anger följande från Arméns Brevskolas tjänstemanual för spräng och mintjänst från 1944:

"Ett exempel är nitrolit, som består av pulverformigt ammoniumnitrat blandat med blandning av trotyl och nitroglycerin."
– Arméns Brevskola,: Spräng och mintjänst, brev 1 – 9., [3]

Försvarets materielverk (FMV) beskriver nitrolit som sådant i deras 1979 års upplaga av publikationen Preliminär ammunitionsordlista:

"äldre pulverformigt AN-sprängämne med tillsats av blandning av nitroglycerin/nitroglykol och triolja"
– Preliminär AMORDLISTA, 1979, [4]

Ammunition med nitrolit

redigera

Referenser

redigera

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Thorsson, Nils (1975). Historik och kartläggning av vapenmateriel för flygplan. sid. 74 
  2. ^ Svenska Akademiens ordbok: nitrolit
  3. ^ [a b] ”Svensk militär explosivämnesutveckling i modern tid – från Nobel till kvävekluster | Del I: intill ca 1980”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (Kungliga Krigsvetenskapsakademien) (5-2005): sid. 41, 49. 2005. häfte 5, 2005. https://kkrva.se/wp-content/uploads/Artiklar/055/kkrvaht_5_2005_4.pdf. Läst 20 november 2023. 
  4. ^ [a b] AMORDLISTA, Preliminär ammunitionsordlista. Försvarets materielverk. 1979. sid. 5, 49. Läst 3 mars 2022