Nissaström är en småort i Enslövs socken, Halmstads kommun, Hallands län, belägen 5 km från Oskarström och 24 km nordost om Halmstad. Orten präglas av den omgivande bokskogen och av sluttningarna ner mot Nissan och kraftverksdammen.

Nissaström
småort
Nissaströms kyrka
Land Sverige Sverige
Landskap Halland
Län Hallands län
Kommun Halmstads kommun
Distrikt Enslövs distrikt
Koordinater 56°50′19″N 13°0′24″Ö / 56.83861°N 13.00667°Ö / 56.83861; 13.00667
Area 22 hektar (2020)[1]
Folkmängd 66 (2020)[1]
Befolkningstäthet 3 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Oskarström
Småortskod S4165[2]
Beb.områdeskod 1380SB131 (1990–)[3]
Ortens läge i Hallands län
Ortens läge i Hallands län
Ortens läge i Hallands län
Wikimedia Commons: Nissaström
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Historia redigera

 
Nissaströms pappersbruk 1966, nu ett minne blott
 
Nissaströms pappersbruk 1962

På 1880-talet började spekulanter intressera sig för vattenfallen i Nissan vid nuvarande Nissaström. De kallades då för Grumshultsfallen. Friherre Carl Stiernstedt köpte 1888 50 tunnland mark kring fallen och inbjöd till att teckna aktier i Nissaströms Aktiebolag. Detta blev starten till det Nissaströms Pappersbruk som sedan uppfördes, successivt utvidgades och blev grunden till samhället Nissaström. Skola för barn i klasserna 1-6 uppfördes 1911. Efterhand byggde företaget bostäder för arbetare och tjänstemän. Senare tillkom även ett större antal privata villor och samhället bildades. Nissaströms Kyrka uppfördes och invigdes 1940. Nissaströms Kraftverk invigdes 1950. En Konsumbutik byggdes 1946 och fanns kvar till 1975.

Direktör Edwin Berger (1871-1962)[4] har haft stor betydelse för Nissaströms utveckling. Han var under många år styrelseordförande och huvudägare i Nissaströms Pappersbruk, initierade bygget av Nissaströms Kraftverk och skänkte medel så att Nissaströms Kyrka kunde uppföras.

Nissaströms Pappersbruk redigera

Den första fabriksanläggningen togs i bruk 1890. Man hade installerat tre vattenturbiner som tillsammans utvecklade 805 hk (ca 590 kW). Fallhöjden i kraftverket var 7,5 meter. De första åren tillverkades cirka 1.000 ton trämassa per år. Trämassan transporterades med häst och vagn till järnvägsstationen i Johansfors. 1895 hade man införskaffat en ångpanneanläggning för att via baskokare tillverka brun (kokt) pappersmassa (oblekt sulfatmassa) som man fick bättre betalt för. 1898 anlades ny torkanläggning. 1901 påbörjades tillverkning av oglansad papp. Produktionen ökade från år till år och 1909 anges årsproduktionen till cirka 3.000 ton. Efter att direktör Edwin Berger blivit majoritetsägare gjordes 1927-1928 omfattande investeringar och ombyggnadsarbeten. De äldre maskinerna för massatillverkning ersattes. Nya kokare, nytt sliperi och bättre torkmöjligheter installerades liksom nya effektivare turbiner. Produktionen av massa och papp kunde ökas till 7.500 ton papp och trämassa per år.

Gradvis tilltagande olönsamhet medförde att tillverkningen av slipmassa och papp lades ner 1966. Under åren 1968-1978 tillverkade norska Fostveds A/S brunmassa (oblekt sulfatmassa) vid bruket. 1978 stängdes dock fabriken för gott och den revs senare.

Nissaströms Konferens & Kursgård redigera

Nissaströms gamla skola och dess lärarbostad köptes 1966 av Halmstads kyrkliga undgomskrets fastighetsbolag för att bli Kursgård. Efter renovering invigdes gården 1968. Senare har gården byggts ut i omgångar och ägts av Halmstads Kyrkliga Samfällighet. Anläggningen kallas nu för Nissaströms Konferens & Kursgård[5].
Anläggningen och driften övertogs 2015 av Mäshult Kurs & Lägergård.

Samhället redigera

Nissaströms kyrka redigera

Huvudartikel: Nissaströms kyrka

I samband med brukets 50-årsjubileum skänkte direktör Edwin Berger medel till att uppföra Nissaströms kyrka. Byggnationen påbörjades 1939 efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson och invigningen skedde 6 oktober 1940. Fondmålningen i koret utfördes av konstnären Gunnar Torhamn med motivet "Kommen till mig I alle som arbeten och äro betungade" och utförd al fresco. Predikstolen har utförts efter ritningar av arkitekten, tillverkad hos J.A. Alvsjö Snickerifabrik i Halmstad och målats av Gunnar Torhamn. Orgeln är konstruerad och tillverkad av orgelbyggare Bo Wedrup i Uppsala.

Numera ägs kyrkan av Halmstads Kyrkliga Samfällighet som även drivit den närbelägna Nissaströms Konferens & Kursgård.

Nissaströms Kraftverk redigera

Arbetet påbörjades 1947 och kraftverket togs i bruk 1950. Kraftstationens maskinsal ligger 17 m under marknivån och vattnets fallhöjd är 29 m. Efter turbinerna leds vattnet i en 1600 m lång tunnel som mynnar vid Johansfors. Huvudparten av dammkroppen utgörs av packad stenfyllning. Produktionen anges till 56 GWh/år (motsvarande en medeleffekt på 6,4 MW). Kraftverket ägs numera (2011) av norska Statkraft.

Kommunikation redigera

Järnvägen Halmstad-Nässjö anlades av järnvägsbolaget Halmstad-Nässjö Järnvägar, HNJ, år 1877 och blev en viktig kommunikationsväg både för gods och persontrafik för orten. Med sitt läge utmed riksväg 26 (Nissastigen) 24 km nordöst om Halmstad centrum finns möjlighet till snabb kommunikation med buss och bil.

Se även redigera

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

  • Nissaström: bruket-bygden. Oskarström: Nissaströms intressefören. 1997. Libris 2362930 
  • Enslövs kommun, Socken - och kommunstyrelse i kulturhistorisk belysning, Harry Hedin, 1965

Noter redigera

  1. ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Anna och Edwin Berger
  5. ^ ”Nissaströms Konferens & Kursgård”. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110831002652/http://www.nissastrom.se/. Läst 12 juli 2011. 

Externa länkar redigera