Nikolaj Semenovitj Leskov (ryska: Николай Семенович Лесков) född 16 februari 1831, död 5 mars 1895 i Sankt Petersburg, var en rysk författare.

Nikolaj Leskov
Född4 februari 1831 (g.s.) (datum specificerat för både juliansk och gregoriansk kalender och ej angiven kalender, antar juliansk)[1][2][3]
Staroje Gorochovo
Död21 februari 1895 (g.s.) (datum specificerat för både juliansk och gregoriansk kalender och ej angiven kalender, antar juliansk)[4][2][5] (64 år)
Sankt Petersburg[6]
BegravdLiteratorskije mostki
Andra namnМ. Стебницкий[7]
Medborgare iKejsardömet Ryssland
SysselsättningFörfattare[6][8][9], dramatiker, prosaist, journalist, publicist
Noterbara verkKatarina Ismajlova
Namnteckning
Redigera Wikidata

Asteroiden 4741 Leskov är uppkallad efter honom.[10]

Biografi redigera

Leskov debuterade som författare först i 30-årsåldern under pseudonymen Stebnitskij med mindre berättelser och uppsatser i tidningar och tidskrifter. Invecklad i en obehaglig polemik med radikalerna, begav sig Leskov till utlandet, där han 1865 fullbordade den stora romanen Ingen utväg (Nekuda). I denna gav han en inte helt sympatisk bild av tidens framstegsmän, dock med skarp blick för löjliga sidor hos vissa ledare. Den härskande litteraturkritiken ondgjorde sig över Leskovs osympatiska skildringar och han blev personligt misstänkliggjord. I en följande roman Kamp på kniven (1870-1871) gav han ett irriterat svar. Verket innehåller vissa starka partier men har inte ansetts som något av hans viktigare verk. Hans senare om större mognad vittnande verk fick inte av kritiken någon större gillande. Leskovs fantasirika och humoristiska berättelser blev dock mycket lästa. Leskov var i motivvalet banbrytande, ryskt hantverkarliv fann i honom sin förste exakte skildrare, och ingen hade tidigare med så förtrogen insikt beskrivit det högre och lägre prästerskapets liv som Leskov, särskilt i den stora romanen Kyrkans män (1872).[11]

Först på 1920-talet kom Leskov i Ryssland och i Västeuropa att röna verklig uppskattning för sina verk. I svensk översättning utkom 1928 novellsamlingen Den förseglade ängeln och 1929 Den förtrollade vandringsmannen.[11]

Han skrev romaner, historier, berättelser och sagor. Leskovs mest kända saga är Den vänsterhänte (ryska Левша, Levsja, 1881) och Katarina Ismajlova (1865), som är förlaga till operan Lady Macbeth från Mtsenskdistrikten av Dmitrij Sjostakovitj.

Svenska översättningar redigera

  • Den förseglade ängeln (Zapečatlennyj angel) (översättning E. Weer (dvs. Ellen Wester), Bonnier, 1928)
  • Den förtrollade vandringsmannen (Očarovannyj strannik) (översättning E. Weer, Bonnier, 1929), som är förlaga till operan av Rodion Sjtjedrin.
  • Soldatnoveller (översättning Constance Grönlund, Fritze, 1946)
  • Katarina Ismajlova och Mästersmeden från Tula (Ledi Makbet Mcenskogo uezda och Levša) (översättning Margit Lindström, Tiden, 1947)
  • Prästerskap (Soborjane) (översättning Hjalmar Dahl, Norstedt, 1949)
  • Den gamla goda tiden, Vilddjuret (Starye gody v sele Plodomasove och Zverʹ) (översättning Eddy Gjötterberg och Carl Gustaf Martinsson, Tiden, 1952)
  • En döende ätt: furstarna Protozanovs familjekrönika (Zachudalyj rod) (översättning Hjalmar Dahl, Forum, 1953)
  • Den förseglade ängeln och andra berättelser (översättning Helga Backhoff Malmquist, Natur & Kultur, 1964)

Källor redigera

  1. ^ Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online, ”4.(16).II.1831”.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ Semjon Vengerov, Лесков, Николай Семенович, Entsiklopeditjeskij slovar', ”Род. 4 февраля 1831 г. в Орловской губ.”.[källa från Wikidata]
  4. ^ Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online, ”21.II(5.III).1895”.[källa från Wikidata]
  5. ^ Semjon Vengerov, Лесков, Николай Семенович, Entsiklopeditjeskij slovar', ”Л. умер 21 февр. 1895 г. и был скромно похоронен на Волковом кладбище.”.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Semjon Vengerov, Лесков, Николай Семенович, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
  8. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ ”Minor Planet Center 4741 Leskov” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4741. Läst 3 september 2023. 
  11. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 21-22