Öppna huvudmenyn

Napier Lion var en brittisk flygmotor som utvecklades av Napier & Son under första världskriget. Motorn som var en 12-cylindrig W-motor hade flera avancerade egenskaper som gjorde den till sin tids kraftfullaste flygmotor och den användes i ett flertal olika strids- och tävlingsflygplan. Den ersattes på 1930-talet av modernare motorer som Napier Dagger och Rolls-Royce Merlin.

Napier Lion
NapierLion VII 1.jpg
En Napier Lion VII på Royal Air Force Museum i London.
Typ12-cylindig W-motor
Cylinderdiameter140 mm
Slaglängd130 mm
Slagvolym24 liter
längd1 257 mm
Bredd1 064 mm
Höjd914 mm
Vikt torr389 kg
Komponenter
Ventiler4 per cylinder
KylsystemVattenkylning
Prestanda
Effekt450 hk (I och II)
500 hk (V)
700 hk (VII)
900 hk (VIIA)
1 350 hk (VIID)
Specifik effekt18,85 hk/l (I och II)
20,83 hk/l (V)
29,16 hk/l (VII)
37,5 hk/l (VIIA)
56,25 hk/l (VIID)
Kompression5,8:1

UtvecklingRedigera

Under första världskriget tillverkade Napier & Son flygmotorer på licens åt Royal Aircraft Factory och Sunbeam. Dessa tidiga flygmotorer drogs med notoriskt dålig tillförlitlighet och 1916 valde Napier & Son därför att designa en bättre motor själva. Motorn blev en 12-cylindrig W-motor på 24 liter med cylinderblock i aluminium, fyra ventiler per cylinder och dubbla överliggande kamaxlar. De första prototyperna kördes i provbänk 1917 och motorn flög första gången 1918 i en de Havilland DH.9. Prototyperna hade problem med kylningen och när motorn sattes i serieproduktion i juni 1918 var motorblocket och cylinderbankarna därför gjutna var för sig.

När den första versionen Napier Lion I lanserades levererade den 450 hk och ersatte därmed Liberty L-12 som världens kraftigaste flygmotor. Effektuttaget ökades ytterligare genom införandet av turbo 1925 och kompressor 1929. Den mest högtrimmade tvälingsvarianten Lion VIID kunde leverera 1 350 hk vid 3 600 RPM. De militära motorerna hade högre krav på tillförlitlighet och hade ungefär halva effekten och 1 000 RPM mindre. Lion-motorn blev en stor kommersiell framgång för Napier & Son, att flygplan med Lion-motor som Supermarine Sea Lion II och Supermarine S.5 vann Schneidertrofén bidrog också till framgången. Även till lands skördade Lion-motorn framgångar, bland annat Malcolm Campbell satte flera hastighetsrekord på land med sin Lion-drivna bil Bluebird.

VarianterRedigera

  • Lion I – (1918) Första modellen. 450 hk vid 2 000 RPM.
  • Lion II – (1919) 450 hk.
  • Lion III – (1925) Ändrad utväxling för att användas i Gloster Gorcock.
  • Lion V – (1925) 500 hk vid 2 225 RPM.
  • Lion VI – (1927) Kompressorladdad, 525 hk.
  • Lion VII – (1925) Tävlingsmotor tillverkad för Gloster III och Supermarine S.4, 700 hk.
  • Lion VIIA – (1927) Tävlingsmotor tillverkad för Gloster IV, Supermarine S.5 och Malcolm Campbells bil Bluebird III, 900 hk.
  • Lion VIID – (1929) Tävlingsmotor med kompressor tillverkad för Gloster VI, rekordbilen Railton Special samt racerbåten Miss Britain III, 1 350 hk.
  • Lion XIA – (1928) Militär motor, 580 hk vid 2 580 RPM.
  • Lioness – Inverterad motor.
  • Sea Lion – (1933) Marinkonverterad motor använd i räddningsbåtar, 600 hk.

AnvändningRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera