Öppna huvudmenyn

Näktergal

fågelart i familjen flugsnappare

Näktergal (Luscinia luscinia) är en fågelart där hanen har en karakteristisk sång som den ofta framför nattetid. Näktergalen räknades tidigare till trastarna, men förs numera till familjen flugsnappare.[3]

Näktergal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ööbik.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteLuscinia
ArtNäktergal
L. luscinia
Vetenskapligt namn
§ Luscinia luscinia
AuktorLinné, 1758
Synonymer
  • Aëdon luscinia Linné
  • Sylvia philomela[2] - föråldrat
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Näktergalen är 17–18 centimeter lång och har ett vingspann på 24–27 centimeter. Den väger 30 gram. Den är gråbrun på ovansidan, med rödbrun anstrykning (i synnerhet på vingarna) och rödbrun stjärt. Strupen är ljusgrå eller vit, med ett otydligt, gråbrunt streck på varje sida. Buken och undre stjärttäckarna är vita och övriga undre delar blekt gråflammiga. Första vingpennan är mycket kortare än de närmaste vingtäckarna. Den andra är nästan lika med den tredje och längre än den fjärde. Hona och hane har helt lika fjäderdräkt.

LäteRedigera

Näktergalshanen är en högljudd sångare som har en distinkt sång. Den omskrivet skönsjungande näktergalen är en annan art, nämligen sydnäktergalen (Luscinia megarhynchos) som finns i Syd- och Västeuropa. Kvädet upprepas med ständigt små förändringar, men tas av skilda individer något olika, kortare eller längre. Ofta inleds med ett par lågmälda visslingar och några ”huitt” liknande lövsångarens följt av tre, fyra knäppande eller smackande ljud innan det verkliga näktergalsslaget kommer igång. Sångens styrka gör att antalet näktergalar i en trakt verkar större än det verkligen är. Om flera fåglar sjunger samtidigt inom hörhåll försöker de gärna överrösta varandra.

UtbredningRedigera

 
Näktergal i Biebrza nationalpark i östra Polen.

Näktergalen är en flyttfågel som häckar i Eurasien. I Europa avlöser näktergalen systerarten sydnäktergal i nordöst, och näktergalens västligaste häckningsområden ligger i Danmark, Polen och Rumänien. I Norden förekommer den i Oslo-området, södra Sverige upp till Mälardalen och utmed Östersjökusten, främst upp till södra Västerbotten och lika långt norrut i Finland. I öster når utbredningsområdet till Kaukasien, Iran och västra Sibirien. Vintern tillbringar den i Syrien, Saudiarabien och nordöstra Afrika.

Förekomst i SverigeRedigera

Näktergalens utbredningsområde i Sverige har sedan slutet av 1800-talet vidgats norrut. I början av 1900-talet häckade den främst i Skåne, Blekinge, Halland och delar av Småland, och det var oklart om den häckade så långt norrut som Östergötland.[4] Idag förekommer arten upp till Mälardalen och vidare norrut utmed Östersjökusten, främst upp till Västerbotten och lokalt i kustområden ända upp nordligaste Bottenviken.[5] Sällsynt förekommer den även i Norrlands inland, så långt norrut som Jokkmokk.[5]

EkologiRedigera

BiotopRedigera

Näktergalen förekommer mest i snåriga och fuktiga miljöer som skuggiga lövskogar eller strandnära skogar, men även i parker och trädgårdar.

HäckningRedigera

I och med att den anländer till sina häckningsområden börjar den sjunga. Den sjunger mest om natten, men även morgnar och kvällar, då den kan höras kilometervis. När den sjunger sitter den i buskar och träd lågt över marken. Den placerar sitt bo i mindre buskar och bland ris nära marken. Boet består utvändigt av torra löv, exempelvis av ek och bok, och är invändigt fodrat med mjuka grässtrån. Den lägger fem mörkt gråbruna ägg. Vid midsommartid, när äggen kläckts, upphör hanens sång.

FödaRedigera

Födan består av insekter, maskar, spindlar och bär. I fångenskap kan den utfodras med mjölmask.

Näktergalen och människanRedigera

Hot och statusRedigera

Den globala populationen av näktergal är livskraftig (LC).[1]

NamnRedigera

Trivialnamnet näktergal kan härledas från tyska Nachtigall, med betydelsen ’den som sjunger (gal) om nätterna’, där Nacht betyder ’natt’. Förr betydde gala just ’sjunga’, jämför gala med tuppens sång. Ursprunget är det urgermanska ordet gala, med betydelsen ’kraxa’, ’skrika’ eller ’sjunga trollsånger’. Detta har påverkat trivialnamnet på många germanska språk, t.ex. nightingale på engelska. Besläktat med gal är gäll om ett mycket starkt ljud[6] och galenskap med anknytning till betydelsen trollsång.[2] Dialektalt har den bland annat kallats nätergal.[2]

I kulturenRedigera

Näktergalen är Ölands landskapsdjur och landskapsfågel.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Luscinia luscinia Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 181, spalt 2 (uppslagsord GALA), Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Ekman, Sven (1922). Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  5. ^ [a b] Artportalen - prickkarta
  6. ^ Elias Wessén: Våra ord, deras uttal och ursprung, Norstedts, Stockholm 1966, s 127, 287

KällorRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Näktergalen, 1904–1926.

Externa länkarRedigera