Svansagutier (Myoprocta) är ett släkte gnagare i familjen guldharar (Dasyproctidae). Släktet utgörs av två arter som förekommer i norra Sydamerika.

Svansagutier
Myoprocta pratti
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningPiggsvinsartade gnagare
Hystricomorpha
ParvordningMarsvinsartade gnagare
Caviomorpha
FamiljGuldharar
Dasyproctidae
SläkteSvansagutier
Myoprocta
Vetenskapligt namn
§ Myoprocta
AuktorThomas, 1903
Utbredning
Arter
  • Myoprocta acouchy
  • Myoprocta pratti
Hitta fler artiklar om djur med

Kännetecken

redigera

Svansagutier har kraftiga långa extremiteter som är utrustade med böjda klor som påminner om hovar. Liksom agutier har de bara tre full utbildade tår vid framfötterna. Svansagutier är mindre än agutier och har istället en längre svans.

Pälsens färg är på ovansidan beroende på art rödbrun till svart eller grönaktig, undersidan är ljusare vitaktig till ljusbrun. Nosen och huvudets sidor är ibland påfallande gul eller röd. Svansens undersida är vit och utgör kanske en kommunikationsmöjlighet mellan individerna. Svansagutier når en kroppslängd av 32 till 38 centimeter samt en svanslängd av 4 till 7 centimeter. Vikten ligger mellan 0,6 och 1,3 kilogram.

Utbredning och habitat

redigera

Dessa gnagare är endemiska för regionen öster om Anderna i norra Sydamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från Colombia över Brasiliens Amazonområde. Habitatet utgörs främst av regnskogar och strandlinjer av floder med buskar. Sällan syns de längre bort från vattenansamlingar.

Levnadssätt

redigera

Arterna är vanligen aktiva på dagen men i regioner där de känner sig hindrad kan de vara aktiv på natten. De vistas främst på marken och vilar i bon av blad som göms i trädens håligheter eller i bon som byggts av andra djur. Själv gräver de inga jordhålor.

Varje vuxen individ har sitt revir som är 6 000 till 12 000 kvadratmeter stor och vanligen lever de ensamma i territoriet. Trots allt är de inte lika aggressiva mot artfränder som agutier.

Svansagutier är växtätare med en varierad kost som till exempel frukter, blad, nötter och rötter. Under regntiden skapar de lager av föda som göms under jorden.

Dräktigheten varar i ungefär 100 dagar och sedan föds en till tre ungar (vanligen två). Ungdjuren är vid födelsen väl utvecklade med hår på kroppen och öppna ögon. Några ungar kan överleva självständig efter 14 dagars digivning. Könsmognaden infaller efter 8 till 12 månader. Den äldsta individen i fångenskap blev 10 år gammal, livslängden i naturen är inte känd.

Arternas jagas ibland när de tränger in i jordbruksmark och i vissa regioner jagas de av ursprungsbefolkningen för köttets skull (bland annat i norra Peru). Liksom flera andra djur i regnskogen hotas de av skogsavverkningar. IUCN listar båda arter fortfarande som livskraftiga (LC).[1]

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 9 augusti 2010., där anges följande källor:
  1. ^ Myoprocta på IUCN:s rödlista, besökt 13 december 2010.

Externa länkar

redigera